Där världen börjar, där drömmar tar vid

Där världen börjar, där drömmar tar vid...

Min gudfar är brunbränd och sitter med bar överkropp, senig och ärrad med saltstänk i ansiktet. Han ler, kanske är det stråk av grått i skepparkransskägget redan då? En elvaårings Ernest Hemingway – den gamle och havet… Det är en morgon i juni och solen skiner över den blanka fjärden. Jag är grusig i ögonen men full av förväntan. Lasse sitter i den gamla träekan och flinar glatt medan ekan glider in längs bryggan. Medan jag sov har han varit ute och fiskat igen. Sådär vuxet ödmjukt stolt som en vuxen man är mot ett barn, sitt gudbarn, är han när han nickar ned mot durken i den gamla mörka ekan. Jag ser inte än. Ekan slår upp mot stenstranden och jag tar emot och då ser jag den - en stor gädda, fet och trind. Jag kommer alltid att minnas den, minnas den morgonen. Det var så det skulle gå till. Dedikerat sitt intresse försakar man sovmorgnar och får vara med om det som så många missar. Livet är det som pågår och ska jag fånga de stora fiskarna är det tiden i vattnet som räknas.

Jag kommer alltid att minnas Lasses skratt, precis som den morgonen. Han studsar upp ur båten fejar och fixar vidare. En bra morgon i en mans liv där sportfisket är en hobby.

Det är så jag minns min gudfar, det är så jag vill minnas honom.

Bryggan är det centrala i mina minnen av Långudden, den plats som Lasse älskade att återvända till. På andra sidan fjärden visar sig Granholmen och Björkholmen. En enorm yta för en liten grabb. Många morgnar, dagar och kvällar har jag stått där och metat och spinnfiskat. Gäddor, mörtar, braxen, havsöringar och abborrar har lurats upp på bryggans grova tjärimpregnerade virke. På fjärden drog vi strömming. Många var somrarna som jag var där tillsammans med min familj och mina gudföräldrar. Utflykterna blev med åldern allt längre till Abborrberget och Ålviken. Senare som ung vuxen kommer jag tillbaka, lånar båten (ekan är ett minne blott) och fiskar havsöring i samma vatten. Kagghamraån och Fitunaån mynnar ut i havet i fjärdarna nästgårds. Nu med andra perspektiv och fiske under andra årstider men allt utgår från samma brygga.

Min Gudfar Lasse finns inte längre i livet, cancern tog honom. En man på sextionio år frisk som en nötkärna så sent som i januari sprudlade av energi gick bort nu i september. Jag vet att han hade ont, särskilt den sista tiden i livet. Trots det märktes det inte när vi pratade på telefon så sent som sex dagar innan han somnade in. Jag ville hälsa på, det passade honom aldrig honom men jag märkte att han uppskattade mina samtal.

Preben Torp Jacobsen, dansken som så gärna fiskade i Lappland och ofta skrev om sina upplevelser just i Sverige.

Lasse var förläggare på ett stort bokförlag och från att jag fyllde 12 år fick jag regelbundet böcker om sportfiske som förlaget gett ut. Min bibel blev Preben Torp Jacobsens Torrflugefiske men även hans böcker Flugor och flugbindning och Flugor, fisk och fiskare. Dessa böcker tillsammans med Nymfen öringen och vi av Einar Björkegren & Gunnar Johnson samt den helt nydanande boken Öringen och flugan av Brian Clarke & John Goddard har helt säkert lagt grunden till att jag blivit den flugfiskare jag är och har varit. Att få mig, som tolvåring, att börja läsa fisketeori och entomologi gav mig väldigt tidigt djupa kunskaper.

Jag fiskar, jag drömmer fiske och är fiske. Allt började med fjäll- och sjö nära natur och uppmuntrande föräldrar.  På Långuddens brygga fångade jag mina första fiskar och i hamnen bredvid, de bofasta som drev båtvarv och yrkesfiske, enorma mängder stor abborre. I Lasse och Kickis sjöbod stod spön och draglådor i mängder. Mitchell rullar och ABU/Arjon spön, Hi-Lo vobblers och skeddrag. Innehållande allt slags godis för skärgårdsfiske, där hittade jag inspirationen till mitt intresse.

Lasse tack för alla fina minnen, minnena är du och du finns alltid i våra hjärtan

Jonas, Maria, Ivar, Albin och Julia

Upptagna av leken...

En promenad i city en vardag och jag söker naturligtvis av vattnet, jag vet var de brukar hålla till och visst är de där...

Hane uppvaktar idoget hona...

Det är en fantastisk känsla att bara stå ett par meter ifrån havsöringarna, ett tiotal som far fram och tillbaka där de största är någonstans runt sex kg. Jag filmar med min iPhone men upplösningen går inte att publicera här tyvärr. Folk stressar förbi mig och ser inte det under som finns framför fötterna på oss!

De skyggar inte alls trots att jag rör mig stående fram och tillbaka några meter ifrån dom, där pirrar det i brallorna såpass att de inte tänker på annat. Stockholm är fantastiskt!

Öringen lägger sig på sidan och slår med hela kroppen för att få ur sig rommen/mjölken

Fler sugna hannar kommer och uppvaktar...

Scenen förändrad, fortplantningen avbryts för en stund, intressenterna söker nya positioner...

Det är synd att vattnet i Stockholm inte strömmar året runt, vattnet blir ofta alltför bräckt och rommen klarar sig inte men havsöringen följer sin biologiska ådra.

B3-fiskets grova havsöringar

En kort tur till då... flugan sitter som den ska i änden på tafsen, en arla morgonstund och den lilla flugan är oemotståndlig för grov fisk i stan... 4800 gram spänner spöet och morgonen kommer igång ordentligt. Orvissexan får slita ordentligt, den nya "havsöringsutrustningen" Ensam i en vaknande stad med en kamp som är utöver det vanliga. Vilka havsöringar!

4800 gram lekfärgad havsöring

Den lilla flugan, bunden på Ownerkrok sitter stabilt i käken. Snart ska jag ut i skärgården för att jaga de blanka men de korta cityturerna är inte att förakta.

"Fish don´t get caught by tackle. They get caught  by fishermen" Dermot Vilson: The Essence of Fly Fishing. 1976.

Rulltvätt och lintvätt är oligatoriskt efter stöt och blöt i cityvatten.

Grov cityöring på klass sex

Inne i Strömmen går havsöringen till, idoga rapporter manar till fisketillfällen. Min promenad runt Skuru häromdagen har etsat sig fast. En arla morgonstund lämnar jag hemmet med mitt Orvisspö tacklat och klart. Borde ringa någon för sällskap men jag åker ensam. In till city och havsöringsfisket. Månne någon havsöring vilja ha mina flugor?

Det smäller till i linänden, en grov lekfisk på 5250 gram hugger stenhårt. Gotlandsracketet ser litet ut där fisken en kort stund får vila för att förevigas

Morgonen är svart, under de mörka timmarna provas ett antal storlekar och färger på flugor. Jag är ensam, ingen annan hittar hit? När gryningen kommer fiskar jag en liten glödhäck i storlek 10 på en 0,25 mm´s floucarbontafs. Hugget är magiskt, det bara exploderar och jag tvingas handla därefter. Mitt Orvis spö i klass sex får bekänna färg efter den ena tunga rusningen efter den andra. Orolig att tafsen inte ska hålla men vattnet är lugnt där jag står, det går vägen. Jag ser att det är en stor fisk, jag blir nervös - denna fisk vill jag verkligen bärga och väga. Vågen visar mycket riktigt på 5 250 gram när vi är klara med varann. Praktfisk på lätta fluggrejor!

Efter en kort stund på land simmar den grova havsöringen mäktigt vidare. Vi har båda en bra morgon! Nu hem till en lååång frukost.

C&R: Knäckt ryggfena och avklippt fettfena, många är de inplanterade havsöringarna inne i Stockholm city och de förgyller en sportfiskares drömmar.

Cityöring i lektagen

Det händer när man inte är på jakt... passerar en helt vanlig dag bron under Skurusundet. Är på konferens i närheten och tar en promenad längsvattnet. Ett skadat öga kan inte låta bli att titta ned i vattenbrynet och det är då jag upptäcker dem. Fyra eller fem havsöringar med typiskt lekmanér, bits och gnabbas och far fram och tillbaka. Skenlek i bräckt vatten, blir inga yngel av den rommen men ett fantastiskt intryck är det en vanlig vardag...

Med iPhone i högsta hugg, tyvärr lämnar den inbyggda kameran mycket att önska.

Trots att jag stod rakt framför dem i dagsljus så skyggade de inte, så upptagna av leken.

Slår ihop bloggar

Personlig blogg med mina kåserier... numer importerade i denna blogg.

Jag har tidigare skiljt på mina egna kåserier som har samlats under www.jonasgavelin.blogspot.com under namnet Jonas Gavelin - Mitt fiske. Nu har jag av administrativa skäl slagit samman bloggarna under denna sida. Artiklarna finns insorterade under de datum de ursprungligen skrevs.

Extrakul att jag uppmärksammats på www.ghettofishing.se för artikeln B3-fiske och Kickers som jag skrev 2009. Skönt att rapporteringen från Strömmen sker på ett bra, kul och informativt sätt nu  - Hatten av!

Ett tips: använt Etiketter längst ned i högra kolumnen för att hitta ämnen som kan vara intressanta.

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.

Oktoberfiske i Örsundaån

Så var man "förpassad" till ett besök i Vilstena och den lugna Örsundaån igen. Det är alltid lika trevligt att besöka Peters vatten och denna oktoberlördag gav oss så småningom sol och ljumma vindar. Morgonen var kall, såpass att man nästan utfärdat isvarning. Jag frös rejält de första timmarnas fiske. E18 var frostnupen när vi for fram med bilen i den arla morgonstunden.

Regnbågen får bita i gräset, den ska rökas och avnjutas tillsammans med Erik Lallerstedts Äppel-Currysås (ICA).

Mina nya grejor trivs ihop...

Höstens fantastiska färger ramar in fisket.

Trots högtrycksvädret så var fisket trögt som det kan vara även under vackra höstdagar, det blev ändå en fin dag och ett skönt avbrott i vardagen.

Fick spö när jag var sju...

... ja så började karriären en gång i tiden.
Fick spö idag med, av en kollega, på en fredag och det gör helgkänslan än mer närvarande. Mitt nya Orvis Hydros ska invigas på morgondagens besök i Örsundaån/Vilstena. Vädret blir vackert och fisket alldeles grymt!

Orvis Hydros bygger på sensationen Orvis Helios som sägs vara marknadens lättaste spö. Detta fast med enklare komponenter och tydligen dras det ur sortimentet på grund av att det är alldeles för bra och konkurrerar med det dyrare Helios. I morgon ska jag prova det ordentligt!

Oktoberrusk och tröga bågar

Fjorton grader, tio sekundmeter och regnet hänger i luften. När jag kommer ned till viken så börjar regnet falla, det letar sig in vid kragen i halsen och jag inser att fisket med flugspö blir en utmaningen detta korta spontana oktoberpass. Lågtryck.


En dubbel för bågen

Jag riggar med förtyngda nymfer, en sk tvättrigg med flera flugor på tafsen, ekipaget går hyfsat att få ut och jag låter flugorna sjunka länge. I tredje kastets drönarintagning så känner jag ett pill... låter flugorna sjunka en sekund och börjar sakta sakta ta hem dom igen. Då kommer det, den kända knycken och fast fisk. Vattentemperaturen passar bågarna och fisken bjuder på ett par härliga rusningar.

Favoritviken inbäddad i lågtryck

Det är blött och blåsigt, jag står ut en stund till och värmer mig med kaffe. under det korta vardagsbesöket i sjön så faller ytterligare en båge för konceptet. Det är inga jättefiskar, de väger nånstans mellan 0.8-0.9 kg men de kämpar som de vore större.

Förvånade bågar som får simma tillbaka

Hökensås bågar

Regnbågskungen instruerar: Det är mete med maggot som gäller, lätta grejor och pennflöten. Punkt. Vi är vid sjön som vi har för oss själva en dag och jag lyssnar först inte på honom utan plockar fram UL-utrustningen och nöter med både skeddrag, spinnare och dupp med fluga. Det går inte alls, lite klassisk bench-marking visar att jag ligger efter - detta var inte vad marknaden ville ha... Paus i bankmannen i mig. OK riggar om mitt åttafots UL-spö med lätt rakt wagglerflöte från iTackle och enkelkrok i storlek för maggot. En 0.21 mm floucarbontafs skarvas till lekandet och glidflötet ställs in på 1,5 meter. Det här kan jag, nästan samma utrustning som för havsöringsmete. Ut med grejorna och  det hugger nästan direkt!

Indianer smyger längs strandkanten med ögat för en enda sak...

Det är ett spännande fiske - jag smyger längs gräskanterna med min rigg och regnbågen attackerar antingen våldsamt eller som på vintern alldeles försiktigt provsmakande. De flesta fiskar tar på någon meters avstånd och den största regnbågen på 1,6 kg bjuder upp till en riktig kamp på mitt lätta spö.


"Flugfiskaren" in action, 1.6 kg i handen

Solen gassar en dag i september där tallskogen runt sjöarna i Hökensås inbjuder till riktig naturkänsla. Det är ett mäktigt skogslandskap. I detta lugn är metet faktiskt det enda rätta, ja det kan väl jämföras med ett avslappnat torrflugefiske där flugan närsomhelst kan dras ned i det mörka tjärnvattnet. Man kan fiska inaktivt men ändå med ett vakande öga. Fyra regnbågar upp och ett tiotal påslag sammanfattar ett bra pass.

Höst och 1.3 kg regnbåge, fattas bara kantareller eller bär eller annat höstligt som finns i skogarna här omkring...

Sedan kommer regnet, det blir en blöt dag med besök fantastiska skogstjärnar. Småtjärnar med nummer på. Det vakar en del och återigen går fisken att finna precis intill kanterna. Vi smyger och korthållsfiskar, en del bågar passerar precis framför fötterna på mig. Patrik lurar tre men jag känner inget. Kanske är det regnet, kanske är det regnbågsfisket - jag ids inte ladda fullt ut. Plötsligt är jag en flugfiskare som njuter av att kasta, att knyta nya tafsar och prova små flugor ur askarna. Jag är nöjd, mätt, och att befinna sig bland tjärnar instoppade på denna tallhed är en skön känsla. Regnet till trots är det en fin dag, kaffet värmer.

Ett ihållande septemberregn strilar över oss i Tjärn 59, flugspöet får vila mer än vanligt.

Med tjecknymf i Baltak

Vi åkte söderöver, en bil full med fiskegrejor och fiskedårar. Det är bara fiskesnack i 120 knyck på E4:an. Den ena historien bättre än den andra och den ena teorin avlöser den andra, stämningen var mycket god i arla morgonstund - det var ialla fall ingen som knöt sina tafsar på motorvägen som det var på vägen till Strömhult.

Öring i Baltak

Det har regnat en del i Västra Götaland och det är höga flöden, när vi anländer till Tidan och Baltaks översta sträcka ser vi män med rak rygg som sträcker sina flugspön så högt i skyn som de kan. Alla ser ut att ha sett en tjecknymf film på DVD och står nu oefterhärmligt på rad i strömmen och gör likadant, alla med femton meters lucka. Att det var så mycket folk i Baltak trodde jag inte var möjligt. Tidan är en fin ström med många härliga platser att blöta sin fluga på, under andra omständigheter med normal vattenföring och insekter i luften är det helt säkert ett fantastiskt fiskevatten.

Mitt besök präglas mer av en Stockholms Ström känsla, tyvärr, vart jag än kommer så har någon annan redan blött sina flugor där eller så är platsen upptagen och jag får gå vidare. Över fyrtio samtidiga fiskare håller inte Baltak för.


En av Baltaks många fina pooler

Även jag faller in i tjecknymfandet eftersom den höga vattennivån inte möjliggör annat. Flugasken är genomgången. Jag låter min tjecknymf med orange midja vandra djupt längs stora stenar ute i strömmen, sakta precis i bottenströmmens takt, metoden är effektiv och jag lurar upp tre av Tidans öringar och en regnbåge. 

Regnbågarna är starka och kampvilliga och i fin kondition, denna fick vila i håven en stund för att sedan simma tillbaka i de mörka strömmarna



En fin dag allt som allt, det är kul att fiska i strömmande vatten och mängden folk gör att jag kopplar av på ett helt annat sätt än jag brukar. En fångstkasse med fyra fiskar, som alla får gå tillbaka, är ett fint dagsverke.

Poolvila med skön utsikt

Med siktet inställt på Västra Götaland…

Dagarna går, på jobbet är det full rulle och kvällarna med utspisning och barnens olika träningar gör att tidenrusar. Ändå mitt i allt vardagssurr så kommer tankarna osökt och regelbundet in på helgens kommande äventyr – Fiske i Baltak och Hökensås. På cykeln till jobbet, mitt i mötet, framför tv:n eller vid kaffeautomaten. Tankarna finns alltid där…


Överst smågodis som myggpuppevarianten "Strömhultflugan" och även den i en självlysande version. Nedanför myggpupporna det tyngre kavalleriet i form av tjecknymfer...

Sitter och binder smågodis till Tidans djuphålor, ombesörjer fluglinan sedan senaste äventyret i Strömhult, nya tafsar införskaffas och arsenalen förstärks med ny floucarbon. Kanske blir det torrflugefiske i strömmarna? Flicksländor, myggpuppor och tjecknymfer ska med. Tidans strömmar ser fina ut ur Johan Klingbergs perspektiv.



Cormoran ULX 8 ft, Cardinal med nypåspolad Fireline Tracer Braid och 10 grams dupp, Toby, Salamander och Lottospinnaren. Finfina gerjor det här även för en flugfiskare.

På lördagen har vi en egen sjö med särskilt isatt fisk, så på UL-rullen spolas ny flätlina på. De små skeddragen modell Toby och Salamander putsas upp och kläs i ny vass krok, spinnare och vobblers läggs i asken. Duppar i 10-grams storlek packas ned (för fiske på långdistans). Åttafotaren till UL-spö ser fräscht ut och kommer förhoppningsvis att få jobba ordentligt. Kan bli skönt att varva flugfisket med lite mer socialt och avslappnat spinnfiske, resten av gänget kommer att meta och spinnfiska i sjön så att asocialt smyga iväg och puppmeta kan göras de andra passen.

Ja det är väl bara timmar kvar nu....

Intensiv fiskelycka

En fredag i mars håller jag tunnelbanemediet Metro i min hand och upptäcker att fredagsbilagan med fokus på helgens nöjen kallas för WKD. En annan dag passerar jag Skärholmen köpcentrum vars logga stolt och sedan många år deklamerar SKHLM.

Förkortningarnas tid, i en IT intensiv finansbransch som jag befinner mig i så är det ingen hejd på förkortningarna men även ute i verkligheten poppar de upp som svampar ur jorden. Förenkla och snygga till, ge en bra smak – design är allt i dagens media intensiva samhälle. Det ska upplevas som behagligt, enkelt och lustfyllt för då tar vi oss tid.

"doften av sumpig vårvik och torr vass..."

I min kalender bokar jag in egen tid, LDG, som naturligtvis står för ledig. Avbokade dagar med tid helt för mig själv och min hobby inger förhoppning och föregås av idogt tankearbete. Vart ska jag ta vägen? Regnbågssjön eller ett pass längs kustbandet? Kanske något oväntat som gädda på fluga i den lilla sjön i Nacka? Hur tankarna än vänder och vrider så är jag oftast tillbaka längs kustbandet trots att havsöringsfisket är en för stor utmaning, havsöringsfisket är inte som förr. Jag får naturupplevelsen på köpet, suger in den de blanka dagarna fast jag aldrig skulle skriva under på att det är därför jag alls ägnar mig åt sportfiske. För mig är själva fångandet av fisk allt, akten att överlista, jägaren och villebrådet, jag är oerhört målstyrd.

För mig är fiske mer än en hobby, nära på religion. Fisket tar tid, måste få ta tid, men att i vardagen rulla runt en trebarnsfamilj och hålla sin fru nöjd gör att jag tvunget letar efter intensiv fiskelycka, ”kvalitetstid” brukar man skoja om. Precis som i förkortningarnas tecken och fast jag vet att det inte går, det finns inga genvägar. Korta pass med fångstgaranti och helst med personbästa ovanpå det - det är väl ändå drömmen?

Vad är den värd, en LDG timme? Går den ens att värdesätta alls? Tveksamt, de dagar jag lyckas hålla undan och mobilen är så där lydigt tyst att ingen manar till blixtinkallade möten är jag mig själv på riktigt. Då lever jag upp, fylld av förväntningar och förberedelserna är som en fisketur i sig. En mental uppladdning och styrkepåfyllning som gör mig gott. Livet är de dagar som går och jag är en av få som tar vara på timmar som stressade i vardagen inte ens lägger märke till.

En kalender utan LDG bokningar är som ett liv utan mål, förstå mig rätt jag uppskattar mitt yrkesval och min arbetsplats oerhört. Jag kan inte minnas att jag någonsin gått till jobbet med tungt huvud eller ångest för att jag inte vill. Jag stortrivs men… det är bara ett jobb. Med LDG bokningar i kalendern finns hålrum, tid för mig själv, som ger mig mental laddning och något annat att se fram emot. Spänning som inte går att sätta ord på. I kalendern står det bara LDG ingenting är bestämt om destination eller fiske men det är ett hålrum att se fram emot. Om jag själv måste stryka en tid så går det för det mesta bra men när jag på grund av yttre faktorer tvingas stryka en LDG så blir jag oerhört besviken.

Fika vid vattnet, en stund att andas in

En onsdag morgon befinner jag mig där, ute vid vattenmassorna vid Kalvfjärden. Det står naturligtvis LDG ett par timmar i min kalender och jag avnjuter det obligatoriska kaffet efter ett tiotal första kast. Något stressad är jag ändå, sneglar på klockan, det är svårt att befinna sig i nuet, en timme är avverkad och är detta ett bompass så kan jag lika gärna åka hem och fortsätta arbeta… Jag skärper mig, försöker vara här i nuet och njuta. Kaffet smakar oerhört gott ute i vildmarken, doften av sumpig vårvik och torr vass förnimmer många härliga fiskeminnen. Känslan är intensiv.

På första kastet efter rasten så suger det till i linänden, alla fritt svävande tankar stannar med ens. Havsöring! i den första typiska välvningen i ytan ser jag att det är en blankfisk på närmare två kg. Just där och då är det intensivt, jag finns ingen annanstans – tid och rum försvinner. Det är bara den förvildade havsöringen och jag. Vår kamp. Jag är de tunga knyckarna i spöet och rysningarna är mina när de tunga rusningarna tar vid, Min tanke hoppar framåt i tiden och jag registrerar i bakhuvudet att kameran är med – att jag nog ska lyckas föreviga denna vackra fisk och sedan låta den simma åter. Då släpper den, spöet som var min förlängda arm av kamp vilar livlöst i min hand, toppöglan slår i vattnet. Jag blir alldeles tom inuti, känner ingenting men tankarna rusar. Är det här allt? Var det här min chans?

När jag hämtat mig och fortsätter att fiska mår jag ändå bra, jag har lyckats överlista en av de blanka – jag gjorde rätt.

Synonymer till intensiv är t ex kraftig, ihållande, våldsam, häftig, ettrig, frenetisk; förtätad, laddad, kompakt, passionerad. Jag skriver under på allt! Men jag inser att intensiv fiskelycka är att närvara mentalt oavsett fångstresultat.

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.

Strömhult anno 2011



Kampen är över, tafsen höll i storfiskens land...

En sommar, en fantastisk sådan, där drömmar om fjärran fiskedestination fryser inne, där skärgårdsseglingen och fisket tillsammans med barnen för mig återigen blir en besvikelse i bristen på abborre och gädda. Där passen till lättillgängliga ädelfisksjöar inte har blivit av. Annan tid än fisketid har prioriterats och det har gjort mig och familjen gott. Jag har liksom andra fisketokiga grannar i mitt område spenderat tid på landsvägscykeln, nya rekord på Vätternrundan är satta. Fast fisket finns hos mig som alltid på näthinnan så många ljusa sommarkvällar har ägnats åt att fylla flugaskarna med siktet inställt på framtiden. Askarna är fyllda. Sommaren övergår i laxfiskesäsongen i Strömmen (sensommar kallas det visst för?) men laxsteget uteblir, spenderar nån natt men ger snart upp.

En dag på jobbet...

Strömhult hägrar som en oas, ett ställe där mitt uppdämda fiskebehov ska få utlopp. Alla är laddade, i år har klubben med tre juniorer som ska skolas till riktiga flugfiskare. Vi är tio till antalet och pirriga när klockan går mot 16:00 och fisket kan inledas. Ån är som jag minns den, det är min femte resa hit och kunskaper om åns hålor och hemligheter plockas fram en efter en medan jag vandrar nedströms. Vattnet är precis så klart som förra året, vi ser regnbågarna där de står och nymfar på sina ståndplatser.


Kampen är över och bågen får återgå till sitt rätta element.

Den första fisken lurar jag i poolen Sekreteraren på en torrfluga, Ismopuppan. Jag kastar på en fisk i trekilosklassen som står alldeles under ytan och äter något. Den tar resolut flugan som sitter väl i mungipan vilket är tur det. Den första poolen är knepig att köra fisk i med sina tre inlopp, stora stenar och en seg nacke delvis täckt av uthängande buskage. Ändå är denna pool min och många andras favorit. Den ställer en kastteknik på svåra prov och ger, om man behärskar underhandskast, en ypperlig möjlighet till ett snabbt uppströms nymffiske på synlig fisk vilket är bland det mest spännande jag vet.


"Strömhultsflugan" fast förankrad i överkäken, nymfen lurar upp 20 av mina 24 fångade regnbågar. Ej inräknat ett tiotal tappade...

Det dröjer inte länge förrän jag byter till min självklara ”Strömhultsfluga” – en myggpuppa i strl 14 med flou-röd skalle och tunn kropp av svart floss och kopparflash. All fisk vi ser nymfar. En enda fluga som ger mig så mycket här, det visar sig också att jag tar 85% av mina fiskar på den nymfen i år. För skymning och mörker binder jag den med självlysande kula och kropp då självlysande flugor är ett hett vapen i Strömhult. Jag har provat just självlysande flugor i många regnbågsvatten och hittills är det faktiskt bara i Strömhult och i Norrtäljeån som det fungerar – men som det fungerar sen!

Sen presenterar jag puppan med 2X (!) floucarbontafs då fisken här är av ansenlig storlek vilket även ställer krav på tafsen och krokgodset dvs att kroken är kraftig nog för att inte rätas ut under den påfrestning som vansinnesrusningar ger. Med floucarbontafs kan jag gå upp i grovlek utan att skrämma fisken. Myggpuppefiskets effektivitet visade Vladimir från Stockholms Flugfiskecenter under min första resa, då smög han omkring med en liten påfågelherlsnymf med guldskalle och tog den ena enorma regnbågen efter den andra.

De tre första fiskepassen spenderar jag nästan uteslutande i strömmarna, nedre delarna av ån från Vladimirs Corner och nedåt har mer och mer blivit mina favoriter. Här har fisken gått längre, det kräver ännu mer av indianen i mig för att närma mig dem och utmaningen blir större. Redan första dagen ser jag en enorm regnbåge som lugnt står och betar under en buske på Nymf-rakan. Jag ger fisken några försök varje gång jag är nere, väsentliga delar av min flugask provas ut men ger inga reaktioner annat än att den backar ned mot botten när jag blir för ivrig. Varje gång jag är nere och kikar ser jag den där och ju fler försök jag ger den desto intensivare blir min relation till fisken, jag konstaterar att den lätt väger över fyra kg och faktiskt ibland är intresserad av mina myggpuppor. Jag ska lyckas lura den. Dessutom är den större än de jag fångat hittills, att smyga omkring med en pytteliten myggpuppa har gett mig fisk på upp till 3.6 kg men om vikten vore det viktigaste skulle jag byta vapenarsenal.
Tredje fiskepasset och kanske sjätte gången jag försöker så ser jag ett annat mönster hos fisken. Den står nu precis under ytan och betar mer intensivt än tidigare. Jag smyger ordentligt noggrant, tar det mig tio minuter att närma mig fisken strax bakifrån? På andra driften ser jag hur bågen upptäcker min lilla kreation och spänner ut bröstfenorna och tar sats… jag är så spänd att jag instinktivt blundar för att i min iver låta bli att rycka flugan ur munnen. När det drar till så höjer jag spöet och en fantastisk rusning tar vid ända upp till det lilla inloppet i poolen. Det blir en vansinnig kamp och en lång stund senare kan jag näta fisken. Den visar sig väga 4.5 kg och jag lurade den till sist! Vilken enorm tillfredsställelse.


4.5 kg regnbåge, återigen Stor fisk på liten fluga.



Möter sin baneman, den lilla nymfen visar sig vara oerhört effektiv fiskad fridriftande. Flytdegen som markör fungerar inte alls i år.


Klubbens juniorer är tuffare än många andra medresenärer och den yngsta deltagaren tar också resans största (5.5) samt tredje största fisk (4.8). Här har vi tre blivande storfiskare som säkert kommer igen!


Anton, en av tre juniorer, med respektabelt personbästa



Patrik drillar i Vladimirs Corner...



Patrik med 4.9 kg i famnen...



Tung körning på Stolpastryket



Att håva med "Gotlandsracketet" känns tryggt i storfiskens land

Sammanlagt fångar vi 58 regnbågar och 1 öring och jag lyckas återigen fånga ett stort antal regnbågar; 24 till antalet. Medelvikten är för mig ca 2.8 kg med topp på 4.5, 3.6, … osv. Patrik som är min kumpan i smygandets konst på de nedre sträckorna får 10 stycken och minnesvärt är när han med en uppströms presenterad nymf i Vladimirs Corner lurar en av de synliga nymfande fiskarna. Det är alltid kul att dela sådana ögonblick.
Christers gör debut i Strömhult och levererar naturligtvis personbästa på fluga. Många är de som inte är nämnda här, många fina fiskar fanns inte förevigade på min kamera men vilket fiske vi hade!


Kassören och fd Kassören fixar kvällsmaten...

Snart reser vi till Hökensås med flugfiske i strömmande vatten och ”egen” sjö på schemat, jag är uppvärmd och stretchad. Packningen står kvar i hallen…

Väntan på Vulgatan

Tog en dag ledigt för fiske i Lungsjöån, norr om Falun i Dalarna. Här är det hardcore c&r som gäller, hullinglöst och allt. En vacker naturlig å vindlar genom skog och myr. Entusiasten Hagborg har här, liksom i systerån Borrsjöån, satt ut regnbåge som skall växa sig gammal och övergå från broiler till mer naturligt levande insektsätare. Här finns också bra med öring.

Jonas har åkt på en feberknäpp en vecka före Vätternrundan och lämnar återbud söndag morgon, men jag drar ändå. Som Roine klokt uttrycker det, tänk ensamvargarna Lidman eller Westrin. Och känslan att kanske ha en hel å för sig själv en hel måndag...

Jag drar upp söndag kväll och sover över i mina föräldrars sommarhus i Gagnef några mil från ån.

Föregående vecka har bjudit på värmebölja, och på Hagborgs blogg har rapporterats kanonfiske och begynnande Vulgatakläckningar. Jag anländer till ån tidig förmiddag, med siktet inställt på att toppa en heldags fiske med en sen kvälls vakorgie efter Vulgatan. SMHI har förutspått behaglig temperatur strax under 20 och lätta skurar som ska övergå till sol på eftermiddagen. Perfekt!

Det börjar också bra. Väderprognosen stämmer dåligt, och solen lyser fint redan nu. Redan vid första anblicken på åns nedersta del (vid "Vasastenen") är där vakande fisk. Mest mygg och enstaka sländor på ytan. En liten mörk torrfluga levererar snabbt två pigga öringar på fem-sex hekto. Det här lovar gott! Vandrar uppåt ån, men nu tornar regnmolnen upp sig med en lätt kylig vind. Enstaka sländor, inklusive en och annan Vulgata, och mycket enstaka vak. Sedan bara dör allting. Jag åker fram och tillbaks med bilen och testar övre delen dryga milen upp. Regnskurar om vartannat, men fisken har gömt sig vid bottnen eller nåt. Jag prövar nymfer och torrt, stort och smått, men de enda som tar mina nymfer är mörten. Men skam den som ger sig. Jag härdar ut ända till kl 22 envist inväntande en Vulgatakläckning, som naturligtvis inte kommer denna kväll. Termometern i bilen visar 11 grader, en skarp kontrast förmodar jag mot föregående veckas högsommarvarma kvällar.

En sak är säker, tajming är viktigt i fiskesammanhang. Jag vill ge Lungsjöån en ny chans en annan gång. Behållningen denna gång var en en hel dags solomeditation i ett vackert landskap, ackompanjerat av galande gök och trummande hackspettar. Till nästa gång hoppas jag på mer adrenalinframkallande vakorgier. Och det är väl ofta just hoppet om nästa gång vi entusiaster lever på.

Blekingegäddor, i Sören Essebos fotspår

Blekinge skärgård hyser ett enormt gäddbestånd. Tomas fyller jämt och TFF hyllar honom med ett besök i Gäddsaras hemtrakter. En av gäddflugfiskets förfäder verkar här sedan åttiotalet, Tomas läser hans blogg regelbundet. Det handlar uteslutande om att fiska gädda på fluga, helst med lätta grejor, därav flugmönstret Gäddsara. Det är hans marker, det är hans flugmönster.

Det är en helg i maj, ganska sent varpå vattnet har hunnit värmas upp ordentligt och näbbgäddan får enstaka vikar att koka som varmvattenkällor på Island. Väderrapporterna lovar vind och omväxlande sol, att ett lågtryck utan dess nåde är på väg undgår oss och det inledande fiskepasset blir fantastiskt. Vi får gädda vart vi än kastar, då flugfiskar vi ändå i ett vatten så varmt att jerkbait borde vara enda medicinen. Vattnet är precis så klart och kusten precis så karg som det pratas om bland vänner och fiskepress.



Tunggung på tvåmeterskurvan, mitt Sage #8 fick jobba hårt, femtonmetersrusningar - Gädda? Ja!



Knappa sex kg bärgas efter att ha klippt flashflugan i ett explosivt splashvak. Gäddorna är i fantastisk kondition och fighterna var rejäla och gav härlig krampkänning i högerarmen.

Vi utgår från Dragsö camping strax utanför Karlskrona, Karlskrona som en gång var påtänkt som Svea Rikes huvudstad - jag förstår ganska snabbt varför. Det är en idyll med vackra trähus ned till vattnet och varenda ö är sammanbunden med broar och nybyggda hyreshus är så väl stadsplanerade att här vill varenda gäddfiskare jag känner bo. Campingföreståndaren berättar om en artonkilos som togs där, precis där utanför Silosarna vid stan. Tänkt att ha tiokilos gäddor på kasthåll från fönstret!

En båt, två flytringar och fyra flugspön som täcker meter efter meter av vattenmassorna. Vi fiskar och fikar, flyttar ringarna med hjälp av båten som rent attackfiske. 1 meter 0.60, 1 meter 0.40 och en knutbar kevlartafs på 30 cm presenterar MTX flash flugan i Grönt, guld och svart. Det enda som sitter i min linände denna fiskehelg. Flugan fiskas på någon decimeters djup och gäddorna tar den i vansinniga attacker. Den största, en krokodil på knappa sex kg stiger från två meters djup och tar flugan i ett ordentlig splashvak. Det hugget kommer jag att ha på näthinnan länge framöver.

MTX Flash i grönt, guld och svart - den enda flugan du behöver i Blekinge



"Guidelunch" på hällarna



Gäddorna simmar framför vardagsrumsfönstren hos folk



Sedan kommer lågtrycket, locket läggs på, allt dör och regnet och åskan bryter alla tankar på att det ens är möjligt att fiska vidare. En halvtimme innan fronten når oss så slutar fisken hugga, med spöklik timing. Vi hinner hem innan blixtarna piskar havet, då ligger vår båt tryggt i hamn.

Sedan kommer ovädret, vi stänger in oss. Grillar lammracks med tzatziki och potatis. En flaska rött sköljer ned härligheterna och det är gott att leva. Vadarbyxor och fiskeutrustning hänger på tork precis överallt. Att umgås på femton kvadrat, när regnet fullkomligt häller ned utanför fönstren och blixtarna får allt att stanna, är enkelt. Vi samlar nya tag, planerar nya stordåd. Gädda i Blekinge, i Sören Essebos fotspår...

Roine kör gädda i en av de nära havsvikarna, vadfisket fungerar alldeles utmärkt och vi kommer tillbaka i höst när de riktigt stora står parkerade på två decimeters djup.

Gäddsara, ett effektivt gäddmönster som inte stod sig i konkurrensen denna helg.

Helgens höjdare höll för nitton gäddor på raken.



Nitton gäddor landar jag denna helg, fisket är bitvis magiskt. Vart jag än kastar hugger det, de små ettriga gäddorna gömmer sig i tången på någon meter, de större lurar på tvåmeterskurvan och huggen liknar inget annat. Slakhugg varvas med pisksnärtar och regelrätta vakhuggskaskader.