onsdag 16 december 2009

Från kontorsstol till snöstorm och... havsöring

Slog mina kloka ihop med kollegan, vi ska på möte ute på vidderna en vardag som tarvar bil... Visst kan väl ett spö eller två åka med? Vi har ju en timme där innan mötet börjar va? Ja! Sagt och gjort och fast siktet var inställt på den numer hopplösa havsöringen så är en timme vid kusten värd flera gjorda någon annanstans. Förtränger mina senaste bompass och tänker att bara vi äntrar en pålandsvik med kyla i luft och vatten så ordnar det sig. kollegan med spinnspöet och jag med flugspöet en bra kombination som snabbt kan avslöja vilken metod som är giftigast för dagen.

Det är halt på vägarna och bilen är svårstyrd, vi kör med ödmjukhet och förvånas över det aggressiva temperamentet hos andra bilförare en sån här dag med ishalka, God Jul var det här! Under gårdagen var det över hundra olyckor på vägarna men det verkar vara glömt bland dagens gärningsmän.

En timmes fiske, plötsligt där i bilen känns timmen för kort redan innan den börjat. Min stiliga kroppshållning kroknar under en suck. Kollegan uppmuntrar och vänder min plötsliga mentala dipp

- Mycket kan åstadkommas på en timme ska du veta, själv hoppas jag på att tidigast få ett professional overrun i femtiofemte minuten men kommer du ihåg den där gången när jag nästan spelade fotboll med en havsöring som jagade skeden så frenetiskt att den simmade rakt in i min vadarsko? Hur jag skrek och dansade tango och du undrade vad i h-lvete jag höll på med? asgarv följer och minnen kommer tillbaka. Jag är tillbaka på spåret.

Inget kaffe under tacklingen av våra spön, en rask promenad de hundra metrarna ned till färjelägret. Ivriga är vi och inga andra trotsar blåsten och snöryran - är vi de första idag som testar vattenmassorna? Cool känsla att stå med kostymerna under vadarbyxorna, elegant på något sätt, fattas bara tweekavaj och hatt... I kylan är guidebonaden långt neddragen över ansiktet.

Hagström kliver i något oförsiktig, ivrig, höjer rösten när han skrämmer en fisk på ankeldjupt vatten - OK de är här. Jag kan knappt andas medan jag luftkastar och matar lina från rullen, flugan landar med tafsen i en enda hög kanske femton meter ut. Kastar ånyo, Hagström hojtar men nu var det sjögras på kroken. Spänning.

Det har gått tjugo minuter när jag känner en försiktig dragning i flugan, jag blir stel av fokuseringen, kände jag rätt? fortsätter att dra hem flugan långsamt, långsamt. Gammarusimitationen vandrar långsamt över den grunda leopardfläckade botten. Jag lever mig in i varje centimeter. I en av pauserna kliver den på, när jag ska dra i flugan igen gungar det tungt. Jag hojtar och Hagström grymtar. Öringen är pigg i det kalla och grunda vattnet. Mötet om en halvtimme är långt borta, snacka om paus i vardagen. En halvmeter stål rusar och ringlar genom vattnet och rullar i ytan, Hagström kommer med en hjälpande hand och håv. Han garvar och när jag ser att han fått med sin lilla flugfiskehåv i trä så skrattar jag med, vad hände det stora Gotlandsracketet?


En riktig blänkare med tångmärleimitationen ordentligt fastnaglad i överkäken. Förevidag av Hagström vars håv också är med på bilden

Öringen är vacker när den vilar i min hand medan den simmar tillbaka sätter jag mig och bara njuter av pausen i vardagen. En timmes fiske.

söndag 6 december 2009

Med lussebullar och glögg i Norrbyströmmen

December, vintern är hittills mildare än tidigare år och ett par dagar in i den första vintermånaden är det fortfarande skrämmande många plusgrader. Regn, dessutom, på vår väg ned igenom landet. I den tidiga morgonen är inte trafiken kraftigt men den mörka himlen gör att mörkret är svartare än vanligt. Inne i bilen doftar det ljuvligt, Niklas kläckte idén att ta med nybakade lussebullar och glögg till Norrbyströmmen.
Tomas är med oss också, vi är ett bra team som är på väg ned och förväntningarna är som alltid när det gäller fiske  -höga.


Lussebulle och glögg tillsammans med utsikten från lodgens veranda, vintermys i en mild omgivning. Det är bara snön som saknas.

Vädret vänder och när vi tacklat och bytt om vid bilen för att gå de kanske trehundra meterna ned till Norrbyströmmens lodge så är det varmare i luften. Fem-sex plusgrader och lättande molnighet, högtryck på väg. Det vakar faktiskt en gång i Homepool och vår "knyta på flugan" fika blir kort. Inledningsvis känns det bra och vi har kontakt med den fisk vi ser men det är trögt. Fisken är skygg även för oss, flera gånger väjer bågarna undan för en helt rätt presenterad myggpuppa med 0.16 floucarbontafs - då är det hårda förutsättningar! Andra gånger byter de pool när en fluglina flyter två gånger över samma fisk... !

Humöret är ändå gott, vi landar innan lunch sex kilofiskar där Niklas respektabla båge på tre och ett halvt kg är undantaget. De två jag fångar är inte mycket att hänga i granen, fina fiskar men för små. Mina två tidigare besök har visat mig vad vattnet går för, idag går det inte.


Niklas regnbåge på tre och ett halvt kg, ett bra exempel på liten fluga = stor fisk.

Lussebullar och glögg smakar gott och är en klar humörhöjare. Mina två fiskar biter i en liten myggpuppa i strl 14 samt i en flickslända i strl 10 och jag funderar mycket på vad det är de vill ha en dag som denna. Hur krokvana är de? Niklas landar sina på en pytteliten oliv/svart nymf i strl 16. Fri drift är det som gäller, att vara här utan flytpastan hade inte gått. Om flugan tas hem så är de inte intresserade alls.

Efter lunch är det helt dött, vi provar allt men ingenting funkar. Vi bryter innan skymningen, tre timmar utan ett nafs och det känns tungt - så här brukar det inte gå för oss när det gäller regnbågsfiske...


"Hopplöshetens udde" hade nått oss. Niklas fiskar fortfarande förstrött och Tomas njuter av det sista kaffet. Lugnet och sällskapet kommer ikapp en, en dag med fiske är en bra dag hursom.

måndag 30 november 2009

Lekande havsöring i Dammån

Hösten är snart förbi, men det är en lustfylld tid för de havsvandrande öringarna. Min jobbkollega Hagström tog en promenad i sina hemkvarter runt 'Dammån' förra helgen och lyckades ta dessa bilder. Kul att se att de idoga utsättningarna av smolt gör sitt och att fisken faktiskt tar sig förbi laxtrappor och andra hinder in i sötvattenslokalerna. Och detta mitt inne i Stockholm.




I veckoslutet blir det en tripp till Norrbyströmmen igen, ser fram emot det mycket!

onsdag 25 november 2009

B3-fiske och Kickers

Det är åttiotalet när det är som bäst; pojkar och flickor är hårt indelade i synthare, hårdrockare och Hip-hopare. 1986 är Stockholm en ren ungdomsgård, hela innerstan kokar av musik och ungdomsrelaterade hyss. Förorterna är laddade som ett enda långt förspel och allt handlade om vad som skulle hända till helgen. Var?, När?, Hur? Fest? eller Jidder?


Fiskenördarna var där med och planerade, men så långt ifrån de läckra och åtråvärda Takano-brudarna med spraylugg och axelvadd som hängde i skolorna och i Kungsan. Vi fiskenördar stod och tryckte längs räckena till det betonginramade strömmen, bara namnet Ghettot säger väl allt. Siktet var på laxen och havsöringen, den lekande och inte fredade fisken i strömmen. Fisket var allt eller nåja nästan allt - det var bara trehundra meter till Kungsan och knappa hundrameter till Clock hamburgerrestaurang på Regeringsgatan. Där fanns det där andra...

Fiskenördarna kom från alla förorter och möttes i city runt strömmarna, men nördarna var inte bara nördar: Acke (eller mer känd som, Karate-Acke, en i Farsta/Loafersgänget - de gick alltid i finbyxor och loafers för att särskilja sig från andra Kickers och kunde lättare komma under polisen vid tjafs) som hängde med Micke (som röstades fram till årets Stockholmare efter att ha kastat sig ned på tunnelbanespåret och räddat en ung kille undan en säker död), Klasse med nävarna och hans vapendragare Anders från Akalla-gänget...

Inne bland luckor och lekfisk regerade Magnus Herou, Johan Abelsson, Percy, Dansken, Amerikanen, Nille, Rolle, Peter Björklund, Birger Stahre, Finn-Peter, Södertälje Finn-Peter m fl De levererade varje höst. De var rollmodeller med sina tiofotare, Ambassadeur 6500 C och 0,50 nylon - den hårda skolan grabbar som med den rätta utrustningen skapade drömmar om att dänga bly mellan broarna. De hade råd att dänga med sänke och Rapala, vi andra band gälla tubflugor för att försöka efterlikna storlek och färg. Idag kör ingen i ghettot med mindre än tolvfotare och 0,60 nylon eller flätlina, få om ens någon av dagens fiskare tror att Peter Björklund landade sin 13,4 kg drömöring på en tiofotare med 0,45 nylon mellan broarna...

Vilka lirare våra rollmodeller var… de lämnade alla Strömmen och Ghettot under slutet av åttiotalet för att jaga blank havsöring i skärgården, båtar hade de och det suktade oss andra. I denna historia kanske fokus är på något annat men de var alla grymma sportfiskare. Acke som särskilt regerade en höst på Klacken när Norrström var stängt, plockade tio-femton havsöring varje natt på ”spinnfluga” med Rapala J-9 i den egenmålade färgen körsbär – ett tag var det det enda alla fiskade med.

Spinnfluga var under utveckling, bly var tillåtet. Finnarna i Strömmen och Älvkarleby var föregångarna. Fiskeutrustningen inhandlades på Åhlens City (jomen de hade en enorm sportfiskeavdelning) medan bonkade besor bars till Fiskarnas Redskapshandel för fotografering, pärmarna med foton ligger där än!
Tubflugorna bands på örontops och var aldrig mindre än 6-7 cm. Dagens fiske med minimala laxflugor eller mjukt långt hår som simmar i vattnet var fjärran. Det man helst hade i linänden var en Rapala J-9 eller J-7 i flourescerande orange men de var dyra: 29 spänn för en J-7 var mer än plånboken tålde.


"Back2crime" av Ways & Snow på gröna linjen
Vi var aldrig del av det där, men ryktena gick om ”Kungen av Kungsan” och hans anhängare och antagonister. En del blev så småningom kända tv-profiler (Paulo) medan andra som Liam blev yrkeskriminell men sedermera kristen och omvänd. De var idolerna det snackades om, att slå först och fråga sen var maffigt men att tjejerna inte föll för den sortens våldsideologi var inget vi pojkar i förorten brydde sig om.

Jag gick och såg filmen om 1986 års upplopp, Stockholms natt, ett par dagar efter premiären och det tjafsades även bland biosalongens rader mellan hormonstinna alfahannar. I den tiden växte vi upp, jag mailade fram och tillbaka med Roine för något år sedan och då gjorde sig minnena påminda:
Kungsan, där allt hände...

Jonas:
"- Ja visst Klasse med slagsmålsnävarna och Skrikanders! Vilka profiler, någon gång när vi var sexton så kom jag och Janne förbi Ghettot vid elvatiden på en fredagskväll. Vi möttes av en stum Anders som stod och pekade ned i strömmens virvlar och en Duracell hoppande Klas…

Ingen av dem fiskade men efter par minuter gick det upp för oss att de hade stått och fiskat tidigare när ett kickersgäng från Kungsan kommit förbi och sagt något dräpande för att mucka – vad de inte visste vad att en av de de mötte inte kunde lägga band på sin mun (Anders) och att den andra var en riktigt elak jävel med nävarna. Bråk uppstod som så många gånger denna sensommar, Klas hade sänkt tre av killarna direkt men deras tjejer hade kastat Anders ryggsäck som var full med fiskeprylar och bly så att den sjönk som en sten i vattnet... ja gänget var inte kvar så vem vann?”


Full lucka på Operan, där ute i djuphålan mellan femte och sjätte pelaren vilar fisken på sin vandring uppför Mälaren. Hur många kast jag har gjort där i mina dar?
”Om det verkligen är sant? Jag vet inte men den kvällen stod Anders hela tiden och svor och försökte fiska upp nåt han såg i vattnet och Klas ville att vi skulle lämna in spöna på Clock på Regeringsgatan för att gå ner till Kungsan – ”-för jag svär att de är där, vi plockar dom en gång för alla!!!””

Jag och Janne drog till Operan och drillade öring, de där grabbarna var alltid lite mer än oss….

Det här var på den tiden då Percy la hundrameterskast vid Rosenbad för att fiska av Pilträdens överhäng på andra sidan, då Tysken och Rolf plockade besa efter besa på ångbåtsbryggorna utanför Sheraton (javisst det fanns två bryggor där då) och då vi härjade på Strömsborg med nattklubben Strömsborg vars bar hängde ut över grundområdet. Hur många havsöringar vi tog? jag vet inte men vi spenderade hundratals timmar på spinnfiske, spinnfluga och mete och visst blev det bra personbästa på havsöring och lax för alla som hängde här inne. Hur många hamburgare klämde vi på Clock kollandes på MTV eller på Kungsträdgårdens kebab för att värma oss? Hur många gånger skämdes vi när vi satt på tunnelbanan hem med besa i ryggsäcken, stinkades räkspad och gammal bläckfisk? Hur många gånger tog vi pendeltåget gem istället för tunnelbanan till Värsterort för att slippa träffa de coola polarna?

Sist jag träffade Anders var 1989 , då var han hantverkare som reste utomlands med jämna mellanrum. Vad hände sen? Två barn och villa?
Roine:”Husby Klas, kompis med Anders menade jag. Från strömmen, från Strömmen a´la 8o-och 90 tal. Han fick sina första öringar tidigare än dig, då du fiskade med silverkoster 28 gr och teleskophaspel a´la Birger runt åren 1981-83 och drog fina öringar runt Strömsborg, inför våra stora ögon. Klas fiskade med de riktiga noviserna därinne...Johan Abelsson, Magnus Herou och Percy.... 1980 fiskade en tolvårig Klas med räka under Stallisbron på full lucka när han fick ett napp som höll på att slita med både honom och spöet, en DN fotograf spatserade tillfälligt förbi och förevigade det hela, en 4 kilos Gullspångsöring i famnen . Under de tidiga åren satte man just lite Gullspångsöring i strömmen. ”
”1984, i mitten av oktober, också på full lucka under stallis, fick han en 90 cm lång och kraftig hanfisk på Rapala ("det bara stannade under bron"), som "Amerikanen" sedermera vägde till 6 kilo på en billig nyckelringsvåg. Fisken var en bjässe. 90 cm, hanfisk, grov över ryggen, inte utlekt.”
"Alla jag pratat med säger att den måste ha vägt mer" sade Klas då det gick upp för honom att vikten inte kunde stämma.

Han har inte glömt öringen , och förbannar fortfarande vågen. Jag var inte med någon av gångerna, men har sett korten och fått skildringarna noggrant återgivna.
"Amerikanen" ? Jo, den storfiskande mannen med jensenpirk under stallis på 70- och 80 talet , som fick veta en hemlis av "dansken". Dansken som i smyg hade kunnat fiska helt ensam till en början, vid Karl Johan slussen, som stod öppen då norrströmluckan var ur funktion.
"Kom med, men säg inget" sade "dansken
"Nej då" svarade Amerikanen.

Kvällen efter hade ryktet spridit sig att Amerikanen hade fått en lax på 12 kilo, och dansken kunde inte längre ensam stå och dra stora öringar på bryggan vid Karl Johan Slussen.
Det var den Klas som ringde, fast vi pratade inte om ovanstående, men det är sånt man minns, lite nostalgiskt, och får ett sug att åka in till strömmen och fiska.

Men när man kommer in frågar man sig: Vart tog alla vägen...?

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.

Delad lycka...

är alltid dubbelt så rolig!
Jag har liksom många andra följt Andreas i hans debut som kanalfiskare och han har utvecklat och förfinat sina metoderna alltefter att dagarna i hans satsning har löpt på. Tålamod har jag förstått att han som riktig sportfiskare har och teknikerna och materialet har hela tiden utvecklats åt rätt håll.

Igår kväll lossande det äntligen för honom, hatten av - det är nu jakten på de riktigt stora börja!

lördag 21 november 2009

Havsöringsintuition

- Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt. Inom filosofin kan intuition betyda en ingivelse, en omedelbar, men livlig uppfattning, företrädesvis av det osinnliga. Immanuel Kant och Edmund Husserl är två av de filosofer som använt sig av begreppet intuition...

Idag inträffade det för mig, jag ägnade naturligtvis en tid åt fiske igen. Inte mycket, är mitt i mellan kök så det är minst sagt rörigt hemmavid. Ett kort stopp i arla morgonstund på väg till Fredells - grejorna ligger ju ändå alltid i bilen.

Hade en bra känsla i kroppen, stadiga steg ned mot favoritstället. Agnade en krok och fick iväg tacklet den lilla bit som behövs för att fiska av kanalens allra bästa ställen. Jag var på intet sätt avkopplat från det vardagliga slitet och att säga att jag var "här och nu" som jag brukar rabbla i mantra på de fiskekurser jag hållit i stämde inte alls den här gången. Tankar om kopparrör och dubbelkopplingar, stödringar och rörlock susade i skallen.

Vad jag exakt just då tänkte på kan jag inte rekapitulera nu men mitt i alla tankar så registrerade mina ögon en närmast obetydlig rörelse i flötet, en förflyttning i sidled och flötet sjönk samtidigt någon millimeter. För världen var det inte mycket men för mig registrerades det i det undermedvetna - det var Inga Naturliga Rörelser, flötet avvek fån strömmens rörelsemönster!

Var armen hämtade kraften ifrån vet jag inte, men det bestämda reaktionssnabba mothugget var som tagit ur en instruktionsbok och följdes av tunga knyckar... fisk! Skön känsla inombords.

Havsöring på ca 3.4 kg får syna nätmaskorna, vilar en stund så innan hon simmar tillbaka till friheten. Hon lika chockad som jag, där möts vi för en kort stund men går sedan åt olika håll.

onsdag 18 november 2009

Närkontakt i kanalen

Andreas mailade mig ett par sköna bilder som också finns i hans fiskedagbok på Sportfiskeforum, fantastisk läsning för den inbitne. Andreas - en twist på det planerade fisket...

Nu till bilderna som Andreas fotade med sin kamera genom sina polaroidglasögon (!) som visar en inte alltför skygg öring spatsera omkring. En klassisk efterföljare som valde att spendera en tid framför fötterna på en något frustrerad Andreas (klicka på bilderna för en förstoring så syns öringen tydligt):
 






Mitt på ljusa dan... Vilka fiskeupplevelser Storstan kan bjuda på, tyvärr högg aldrig den här öringen men dom finns där...
Bildsviten är fantastisk men jag håller med Andreas om att det är trist med skräpet som förtar en del av det fina, vattnet är ju förvånansvärt klart.

måndag 16 november 2009

Gatljus, lysstavar och storöring

Måndag, veckan har precis börjat. Nyss hemkommen från jobbet och vill iväg någonstans, Niklas ringer: Han säger det jag redan tänker - visst borde vi dra och fiska en timme, en timme bara här i närheten...? Visst! Vi ses en stund senare laddade med fishfinders och lysstavar. Kanalen ligger mörk och lugn, det är tomt förutom oss, det tackar vi för.

En dryg timme spenderar vi vid vattnet intill betongen. Trots det urbana så är det spännande, där ute i mörkret simmar kanske ett personbästa och kanske, kanske att turen är med oss ikväll för att nå dit.


5.1 kg havsöringshanne mötte sin baneman, Niklas noterar och släpper tillbaka. Åttafotaren fick jobba ikväll, bra att motionera både grejor och fisk.

Fukten dryper från betongväggarna men vardagskvällen går mot natt och stadens ljud lägger sig allt mer. Plopp, plopp hörs när våra flötmeten landar i vattnet. Nästan direkt tvärdyker mitt flöte och en vansinnig fight tar vid, öringen rusar över till andra sidan kanalen och snärjer sig runt bryggpelare. Niklas springer men hör inte när jag hojtar att fisken gått loss, han springer tillbaka. En stund senare håller jag i en fyrakilos öring som tagit räkan med hull och hår. Fisken simmar tillbaka.

4 kg utlekt hona kämpade långt utöver förväntan, under den första fyrtio meters rusningen trodde jag att hon var två faldigt större. Räkan var för svår att motstå även denna gång.

Knappa minuten senare är det Niklar tur, han väser fram: håven Jonas! håven! Fisken är stark och Niklas pressar. Så håller det på tills Niklas till slut fullkomligt tvingar in en fin öring i sin karphåv som får vågen att stanna på 5.1 kg.

Vilken halvtimme! Huggperiod kallas det i fiskelitteraturen. Om vi inte fotograferat och tjabbat så mycket - hade vi fått fler?

Bilar, besor och betong... visst är det spännande, vilka höstnätter vi kan ha här i storstan.

torsdag 12 november 2009

Meta havsöring

Fiskesätten är många när jag jagar havsöring, favoriten förblir alltid fluga men därimellan varierar jag gärna med spinnfiske och mete. När det är höst och strömmarna runt huvudstaden är ett undantag för fredandet av laxartad fisk så finns chansen att bättra på sitt pb med flera kg. Visst kan det diskuteras om det etiska i att fiska på öring under leken men i Stockholms ström med omnejd där ingen naturlig lek sker är det tillåtet. Jag sällar mig inte till dem som är militanta i frågan, jag fiskar alltid ett antal pass varje höst och det händer alltsom oftast att blänkare letar sig in i kanalerna för att kalasa på rommen...

Däremot blir den fångade fisken aldrig föremål för matbordet, det är enbart i undantagsfall som det händer. Under min uppväxt så spenderade jag många dagar inne i strömmen så B3-besa har vi haft på bordet alldeles för många gånger. Nej Catch and Release är rätt melodi, Ja Catch - Photo & Release förstås.

Havsöring från Huvudstaden i lekdräkt ca 3.5 kg.

Att meta havsöring med räka är ett finfiske som kan vara oerhört spännande men framförallt väldigt effektivt, "fishfinder" brukar fiskesättet kallas eftersom det är många av mina vänner som börjar med detta fiskesätt för att gå över till fluga när fisken är hittad.

En timme på dan spenderade jag i en av kanalerna häromdagen och på den knappa tiden missar jag två havsöringar och landar en på ca 3.5 kg,  Ett bra resultat.

Fisket kräver full koncentration och spänd lina till flötet hela tiden. Huggen kan vara oerhört försiktiga eller rena rama dyken. Havsöringen är oerhört aggressiv mot räkan under hösten, jag stod med en kompis och sightfiskade i en kanal för ett par år sedan och att se de enorma utfallen som havsöringen gjorde mot räkan var fascinerande för innan dess hade jag mest haft dyk på någon cm som att havsöringen bara försiktigt tar räkan i munnen. Då är det som att havsöringen bara försiktigt håller i räkan och inte vet vad den ska göra. Säkert är att doften retar havsöring som ska leka något alldeles oerhört.

Krokar man inte på de små minimala rörelserna så får man ingen fisk men ibland så dyker det så frenetiskt att man bara reflexreagerar som tur är. På grund av det försiktiga beteendet så metar jag alltid med en liten trekrok i storlek sex - krokningsstatistiken är helt enkelt mycket bättre.

Det ömsom skygga beteendet gör att det är viktigt att fiska med små känsliga flöten som tar ett par gram, inga bullvarianter här inte för känner havsöringen ett motstånd när den är så där försiktig så spottar den på en gång.

Höstfisket är generellt sätt bättre den mörka delen av dygnet men som häromdagen så går fisken att lura även dagtid. Mete på natten är spännande då jag monterar en lysstav med hjälp av en gummisnodd på flötet. Då syns det bra och det är kul att vila ögonen på något så ljusstarkt när det är alldeles kolsvart runt omkring.


Riggad för räkmete, notera trekroken i strl 6 samt hur räkan är trädd på denna. Krokspetsarna ska sticka fram för en bättre krokning. Flötet är ett Avon eller Trotter som tar ett par gram, sedan knyts en tafs i floucarbon 0.28 på ca 30 cm. jag fiskar alltid räkan 15-20 cm ovanför botten. Fånga dagen!

Ut och meta vetja!

tisdag 27 oktober 2009

Norrbyströmmen - CPR

Så var det dags igen, 0600 är bilen fullastad med flugfiskeprylar och Regnbågskung i helvadare vilket fick mig att fundera när vi var på väg till just detta svenska kalkströmsvatten. I ett litet vatten där fisken skyggar för personer på land och där vadningen är förbjuden. Förklaringen är nog så logisk och lyder att han lovat hjälpa Manni med att rensa inlopps- och utloppsgaller från höstens alla nedfalla löv.


En regnig men ljummen dag i slutet av oktober sitter vi på E4:an och diskuterar flugval, vad vi ska börja med på tafsen och hur det ska fiskas. Vi enas om att inleda med torrfluga då temperaturen på upp till 12 grader borgar för att fjädermygg borde kläcka. Vi anländer till den fina anläggningen och dricker en kaffe medan vi tacklar våra spön. Det vakar sporadiskt i homepool och våra fiskenerver spänns naturligtvis en hel del.


Smygfiske, låg profil röner framgång - stod han upp nån gång och fiskade?


Plötsligt smäller det på, nåt stort har tagit den lilla myggpuppan!


Jag tar i fjärde kastet en fin liten regnbåge på en torr fjädermyggsimitation i storlek 16, ganska snabbt tar jag två till i samma storlek medan Niklas lurar upp ett par liknande på myggpuppa i strl 14. Tafsen är 0.14 floucarbon för att lura den skygga fisken - Midgefishing per definition!


Vi ser all fisk i strömmarna eftersom det lugna och mulna vädret inbjuder till det när vi bär polaroidglasögon.

Norrbyströmmen kan ge den där oehört spännande känslan som man kan uppleva i en liten fjälljokk på Sandåslandet när man sakta smyger på en fullt synlig röding eller öring. Små vatten där långa kast inte vinner fördel utan snarare få korta kast för en felfri presentation. Visuellt fiske som man inte kan få uppleva på så många ställen.

Men det är svårfiskat och vi får plocka fram all vår erfarenhet för att lura fler regnbågar. Efter en skön lunch i lodgen med utiskt över homepool och enstaka vakande fiskar så är våra spön riggade med myggpuppor och nappindikator i deg. Det är vad som fungerar bäst då fisken ratat alla andra flugor och då menar jag alla andra flugor för jag är vanligtvis ingen zonkerfiskare men alla sorters färger på Zonkers, Bobies och Nobblers provades med utan framgång. Getingar, nattsländor och alla sorters nymfer provades förgäves.
 

Lånar regnbågskungens C&R håv, i minsta lager är den kan tyckas...




4.1 kg Norrbybåge förevigas och får simma tillbaka i poolen.


En skön bildsvit för Niklas, myggpuppa med flytdeg även här. Ett orange inslag kan vara avgörande.


Niklas med 3.6 kg Norrbybåge, notera CPR greppet - att låta fisken vila i händerna under fotograferingen.

Leenden åker fram när jag tillslut lurar och landar en regnbåge på ca 4.1 kg och Niklas kan asvluta med en mycket fin båge på runt 3.6 kg CPR - Catch, Photo & Release är vad detta vatten handlar om. När mörkret faller något tidigare på grund av omställningen till vintertid kan vi summera upp till tretton fångade regnbågar samt en öring.

Att för egen del ha tagit tre bågar på torrt i strl 16 samt tre bågar på liten myggpuppa är en tillfredsställelse.

Nöjd är känslan som infinner sig när vi sätter oss i bilen på väg mot Stockholm igen.


Catch, Photo and Release - CPR
Vi ses kanske nästa gång?

torsdag 22 oktober 2009

Kanalfisket har börjat!

Jo jag smet iväg ikväll, skulle ha jobbat ett par timmar men mailandet med kompisen Jocke hade fått tankarna att fly och fiskefebern för kanalfisket var igång. Kanske är det lite tidigt men va f-n livet är kort. Tränger undan arbetsbehovet och plockar med mig flugspöet och tar bilen de knappa tio minuterna ned till kanalen. Klockan är inte mycket men mörkret och det lätta duggregnet skapar höstfiskekänslan.


Hittar parkering, vet vart jag ska gå, ett par snabba steg ned till favoritbron och efter ett par luftkast så landar min B3-bonker ganska bra längs med brovalvet. Lyckas sånär kroka en gångtrafikant bakom mig. Ett par drag och jag känner en stöt i första kastet. Vad är detta, gädda?

Kastar ut igen känner inget, tappar fokus efter ett par kast. Flugan känns liten och obetydlig i kanalen, skulle kanske ha tagit med haspelspöet eller varför inte rigga med flöte och räka... DÅ smäller det till i linänden, helt oförberedd är jag men vad det är går inte att ta miste på. En stor havsöring plogar runt och plaskar - den sitter bra. Efter en kort fajt så ser jag med hjälp av pannlampan att tafsen försvinner långt in i gapet.

Håven ligger på kajen bredvid mig, jag håvar så småningom och känner tyngden. Väl uppe börjar operationsförsöken men flugan sitter djupt i svalget och har slitit sönder gälarna - ingen C&R denna gång. Fisken får följa med hem även om jag föredrar blankfisk, teckningen gör att den är lik en lax.

Känner mig plötsligt väldigt nöjd, kanske skulle hem igen och jobba då så att morgondagen blir inte blir så lång?

Tänk vad fisketurerna är olika...




Havsöringen vägde in på knappa fyra kg.

Rödingarna i tjärnen

En skoterled rakt in i djupaste granskog uppkört för denna gång men snart kommer snön och sätter igen spåren. Utan vägvisare i väglöst land är man ständigt förlorad.


Norrlandsvintern är kall och luften är torr, trots att kvicksilvret pressar sig nedåt tjugo minusgrader så beger vi oss ut i mörkret. Det är ruggigt tidigt och jag fryser redan i min flytoverall när vi vandrar mot bilarna. I andra stugor råder julefridens lugn medan jag har svårt att vara still. Familjen snusar lugnt i den mörka fjällstugan när jag blir upphämtad av min kusin och hans kompisar.

Kängorna knastrar i snön när vi lastar in ryggsäckar, pimpelutrustning och proviant i de fyrhjulsdrivna bilarna. Småprat och dämpade skratt, luften är laddad som alltid när man är på väg mot äventyr som ingen vet hur de ska sluta. På släpvagnarna vilar skotrarna som ska ta oss ut i Härjedalsskogens oländiga terräng.
Finväder, fjällvintern sprakar och högtrycket lovar gott för fisket, en kopp varmt kaffe sittandes på skotern, en paus i mullret och plötsligt önskar man att man inte var någon annanstans.

Det är äntligen dags.

Det har sedan ett par år funnits en tjärn långt inne i skogen där rödingen går till. För ett många år sedan satte Lars och hans kompisar ut femtio rödingar på ca 500 gram i en enslig tjärn som ingen hittar till. Tjärnen är inte stor knappa sju hektar men djup så att man tror att den är bottenlös när man låter blänket sjunka... Den ligger fint inbäddad i skogen och det är bara skogsägaren själv som hittar till den lilla tjärnen, inga vägar eller stigar leder hit.

Det är mitt emellan jul och nyår och mörkret och kylan är midvinter hård, klockan är inte mer än sex på morgonen, så startar vi skotrarna för att ta oss de tre milen i otillgänglig skog och djupsnö till tjärnen.

Vad får ett par fiskeintresserade män att satsa tiotusen kronor av egna pengar på att förstärka ett småskaligt rödingbestånd i en tjärn som är så svårtillgänglig och svårbevakat?

Visserligen ligger tjärnen på mark som en av dem äger men vad händer om andra får reda på detta? En liten tjärn som nätades oerhört flitigt förr i tiden. Ser man långt tillbaka så finns historier om tre-fyra och till och med fem kg:s rödingar som fångats här. Granskogen växer tät ända intill vattnet och flugfiske skulle bara kunna fungera från flytring eller en liten båt. Det får jag veta är vad de verkligen ser fram emot, kanske redan i sommar. Tjärnen är näringsrik och djup med åtminstone en kallkälla så förutsättningarna för ett bra rödingbestånd är verkligen goda.

Det är första gången de fiskar sedan isättningen och jag får vara med. Jag har svårt att tro att de alla har hållit sig ifrån sjön under en sådan lång tid men de hävdar bestämt samma sak allihop, det är idag som det första provfisket ska ske. Det är på nåder, det diskuteras nästan på allvar om jag ska bära huva under transporten så att inte platsen avslöjas. Till sist kan jag som nollåtta ändå anförtros en egen skoter och får förstås ligga sist i ledet. Det drar kallt i ansiktet trots att jag kör med ansiktsmask under hjälmen, jag ska på en spännande fisketur och har allt utom det mest väsentliga med mig: kameran. Mobiltelefonernas intåg gör ändå att fångster kan dokumenteras men bildkvalitén blir förstås lidande för mig som är van att ratta en Nikon D50.
Minibalansare agnad med två maggots, någon som känner igen konceptet? Rödingens teckning var mörk, kanske var det en av dem som höll till i djuphålan året runt?

Min stolsryggsäck som kränger på ryggen är fylld med pimpelspön och blänken, mormyskor, minibalansare och blinkpirkar. Maggots, räkor och Edamerostkulor skakar tätt intill varandra och trängs med kaffetermos och gulaschen i mattermosen. Någon pratar sig varm om rödingmäsk som finns med i någon av mesarna. Ja fiskegrejor har vi med oss och förlängning till motorisborren för isen är nog närmare en och en halv meter tjock.
Väl framme borras det frenetiskt, mest för att isen verkligen är nästan halvannanmeter men fiskeivern går inte att ta miste på. Allsköns prylar åker i hålen och det tar faktiskt inte lång stund innan flera av oss hojtar till och spöna böjs till lättade skratt. Rödingar i mängder hugger på våra krokar, de flesta är små på upp till några hekto men med jämna mellanrum kliver fisk på upp till två kg på och då hörs det ordentligt!
En troféröding vilar på isen, kusinen tar fram den för honom så obligatoriska tändsticksasken som finns med på alla hans foton. Ibland skämtas det om att det "är ju den största modellen på tändsticksask"


Vädret vänder, fjällväder, fisket blir inte lika fröjdsamt. Några oroar sig för hemfärden, det mörknar snabbare vid lågtryck.

måndag 12 oktober 2009

En sexfotare, multirulle och flätlina...

... är det som behövs, då är man med..." citat ur filmen Gäddfeber som väl alla har sett hur många gånger som helst.


Team Joandi vs Pike Performance, två dagar, två båtar, fem flader och sex man.
Startskottet har gått.

Resultatet 8-2 där Joandi, skeppare och tillika teamledare tog den första, största samt minsta gäddan under de två dagar som kampen pågick. Den andra båten ledda av Mike the Pike kämpade hårt men nådde inte ända fram men kom hem med hel motor...


10 gäddor med topp på dryga fem är i mina ögon inte ett OK resultat trots förutsättningarna.

Vi var samtliga taggade upp till tänderna och vi hade med oss gäddprylar för alla tänkbara situationer. Men hur möter man spegelblankt vatten som är kristallklart med siktdjup på åtta meter??? Vad hade hänt om vi lagt ned 17 timmar på Mörkö eller tom sönderpiskade Värtan? Ge oss kladdigt vatten och tokmulet! men nej då inte alls, inte denna gång.

OK de troligaste förklaringarna är i prioritetsordning:
1. Strålande sol och 0,0 m/s SV under en hel lördag (hur fan kan en 0,0 vind ha en vindriktning?)
2. Fiskesök i för oss nya lokaler (trots mändger av tips)
3. Den senaste veckans köldnätter har gjort gäddorna inaktiva (öhhh men på Värtan Cup...)


Samtliga gäddor utom en togs i gammal välkänd lokal - en flad på en av de större öarna. På vägen hem mot rampen, sista nödlösningen - vi kan inte gå tomhänta hem. När min båt öppnade med en femma i andra kastet kände jag att det här går hela vägen.. Skulle vi ha häckat i den här fladen hela helgen?

Frågorna är många men svaren kommer aldrig, vad får man för ett par lådor med Busters, Salmo sliders, Shadjiggar, Pike Attacks, Svartzonkers, Helltails, Bombers, Zalts på Blocket, någon? Jag håller mig till flugfisket...


Hatten av för Jaan som leverade en gädda värd namnet. Buster i färgen SSK var tydligen dagens medicin.

TACK hur som helst för: en god sammanslutning av människor, att jag blev brun av solen och gjorde M glad, Att maten som kockades av Micke var HELT FANTASTISK, Att jag fick se Gäddfeber ytterligare en gång men nu med dubbelboastat ljud så att varenda skön och nördig kommentar trängde in i varenda ben i kroppen, Att tre gäddor ämnade käka den brädbit som satt i min linände, Att jag inte en enda gång drabbades av professional overrun, Att jag hade ytterligare ett gäng gäddor på, Att jag har en sexfotare med mutirulle och flätlina, Lagerbäck för att du slutar med landslaget det du gjorde tidigare vad förbannat bra men nu är det dags för nya tag, Att du Micke tog initiativet till denna satsning trots resultatet var det ju "skönt att komma ut i naturen"!

torsdag 8 oktober 2009

Oktoberflyt i regnbågstjärnen
















En fin dag, sol och oktober, fjädermygg och fä i luften. Flytindikator av deg + myggpuppa och ytjagande bågar. Tiokommasex grader i vattnet och fisken hoppar och rusar till skratt och leenden. En paus i vardagen.
Tack Regnbågskungen för sällskapet!

söndag 13 september 2009

Mer från Strömhult

Ja, det finns inte mycket att lägga till vad Jonas redan skrivit om Strömhultresan. Här kommer i alla fall lite rörliga bilder. De glada minerna i filmen talar för sig själva.



/Johan

fredag 11 september 2009

Strömhult anno 2009

Det var dags igen, många är de som vill men få är utvalda.



Klubbens resa till Strömhult och det berömda regnbågsfisket gick av stapeln 7-9 september och i bilarna ned från Stockholm satt allt från kända fiskeprofiler, regnbågsexperter till hugade fjällfiskare som nu skulle låta utrustningen jobba ordentligt under två dagar. Vädret lovade gott och ett samtal med Robert som äger anläggningen förkunnade mer vatten i ån och dessutom klarare vatten, sightfishing skulle inte bara vara möjligt utan en självklar förutsättning. Att samtliga var laddade är årets understatement.

Klockan fyra är det spänt i luften, fluglinorna viner i luften och våra flugor blöter vattnet. Uppe i dammen härjar Niklas och Peter och det tar naturligtvis inte lång tid innan öringkungen Peter slår till och lurar en båge som vakar en bit ut. Efter en intensiv kamp så inser alla att han öppnar hårt med en regnbåge som vägs in på 5.4 kg – en bra fisk, och skulle det visa sig: resans största.

Sightfishing i bästa tänkbara miljö, gula glas och låg profil (Vladimirs lapp, dvs sittande på sittunderlag) skapade möjlighet efter möjlighet längs nymf-rakan och i homepool. Det är en fantastisk känsla att kunna smyga och kasta på regnbågar i fyrakilosklassen som står någon decimeter under ytan och nymfar.









Jag vandrar längs med just nymf-rakan och upptäcker plötsligt flera stora regnbågar som står i strömmen bara ett fåtal meter ut. Jag stannar upp på en millisekund och sakta, sakta sätter jag mig på huk och smyger fram till en björkstam för att få ordning på grejorna. Jag ser att några av dem äter aktivt där de står, munnarna öppnas med jämna mellanrum och då och då gör de små utfall i sidled i vattnet. Jag ser inget av vad de äter och tolkar det som fjädermyggpuppor.

En liten ljus fjädermyggpuppa knyts på tafsen, ljus just därför att jag ska kunna se den när den driftar in framför fisken. Det tar ett par kast och däremellan vila (för att fisken inte ska bli störd) innan jag lyckas få rätt längd och flugan landar där den ska. Jag siktar på den största av de två som står mitt i strömmen framför mig. Kastet därpå lyckas jag få precis rätt längd och dessutom rätt höjd på flugan, mina nerver är nästan utanpå den mikrotid det tar för flugan att driva in framför fisken, den simmar fram något - tittar den på flugan?

Jag ser att den är stor, säkert närmare fyra kg. Och den öppnar munnen – jag ser hur den lilla nymfen dras in i gapet och reflexen sitter där. Jag höjer spöt och det gungar tungt, ytan bryts av vattenkaskader innan rullen börjar kvida av den första tunga rusningen. Den förr så lugna å sträckan är som Nordsjön i november, vågor som sliter i den och fluglinan fräser när den klyver vattnet i vida cirklar fram och tillbaka. Kampen är intensiv och jag kan efter en bra stund lyfta upp en vacker regnbåge på prick fyra kg på stranden. Hatten av.





Vi varvar kasten och fiskeplatserna på bästa gentlemannavis. Skratten och historierna är många och mer eller mindre sanna, någon är utan fisk även efter ett par timmars fiske men vi hjälps åt med guidning, tips och tricks. Fisket varvas med förberedd hemlagad mat till lunch och middag, hur skönt som helst att njuta god mat när armar och rygg är matta av allt kastande.

Kvällar och pausen mitt på dagen ägnas åt flugbindning och ännu mer historier om allt som har med fiske att göra. Sällan är väl fiske mer avkopplande och samtidigt så intensivt som här i Strömhult - en skön kombination.


Roine, tisdagkväll, mörkret har fallit och fisken vandrar in och ställer sig i inloppet till dammen, vem var där och hur gick det?
Roines första resa går över förväntan enligt honom själv och ja åtta fångade regnbågar talar sitt självklara språk.

Johan, en annan debutant i Strömhult, jobbar nästan i lag med Roine och levererar han med. Nytt personbästa för bägge två förstås och var ska man fiska efter att ha besökt Strömhult? Återbesök ordineras av vilken fiskedoktor som helst!






Vädret är med oss med och trots sol och blå himmel så är fisket bra. Några är bara så nöjda med att få en båge, andra kämpar intensivt för att slå nya mängdrekord. Totalt fångar vi 79 regnbågar med topp på 5.4 kg. Samtliga får fisk och stämningen är god även när det är kö till rensboden.

Det fjärde och sista fiskepasset under dessa två dagar är det ganska trögt trots att fisken vakar frenetiskt både i ström och damm. En och annan båge landas men det lossnar inte förrän Niklas knäcker koden: Nappindikator och myggpuppa hängandes en decimeter under ytan är precis det som är rätt metod.

Niklas dominerar som vanligt fångsterna och landar nitton bågar totalt. Är det någon som kan båge så är det han.














Patrik med en av de fyra regnbågar som han fångar inom en timme på precis samma metod, det lyckliga fnittret från honom smittar. Sann glädje.

















Själv går jag fisklös det sista passet, att kunna Strömhult och inte lyckas landa någon fisk på fiske under kl 06:00 – 11:00 är hårt för mig. Jag bet ihop om och om igen, fiskade hungrig och snöade in på en pool. I en halvtimme står jag tom och fiskar kissnödig. Allt det där som jag vet att man inte ska göra, men vad är åratal av erfarenhet? Två fiskar krokar jag men de kliver av efter flera tokrusningar - vad gör jag för fel?

















Det tar flera timmar att komma tillbaka, först när vi städat ur storstugan och ska sätta oss i bilarna igen så kan jag se tillbaka med ett leende. Jag fångar 14 regnbågar med topp på 4.0, 4.0, 3.8 osv - vilket fiske, Strömhult jag kommer tillbaka!





























Ytterligare fyra kg båge och en mycket nöjd fångstman...