onsdag 1 augusti 2012

En kväll i min barndoms å

Kölån rinner bakom vår stuga uppe längs fjällvägen, längre ned bildar den och Mammerån tillsammans Kvarnån. Kvarnån som jag spenderat så många sommartimmar i under mina barndoms somrar. Jag går en kväll längs samma sträckor som då, inte de djupa tungflytande partierna som jag besöker nuförtiden utan de grunda strida strömmarna med små fördjupningar och minisel där jag söker fisken som då. Det är en nostalgitripp och jag förväntar mig inget annat är pekfingerlånga bäcköringar som resultat.
Det hugger som i en barnkammare men fisken här är många år och de måste ta varje tillfälle i akt att äta. bland bäcköringar på upp till 3 hg så nyper en harr på dryga 6 hg till och det känns i grejorna. Under dessa förhållanden en enorm fisk :-)

En blek bäcköring som av kroppsformen att döma har det tufft att hitta tillräckligt med mat i den lilla strömmen. Ett fågel- eller fiskbett har gått hårt åt öringen.

Bäcköring är en vacker fisk

En och annan harr letar sig upp i ån från Ljusnan, denna på 640 gram måste betraktas som stor i denna lilla å

Fiska med barn

Sommar är fiske med barn, familjen är med i varje hörn av semesterveckornas timmar och som sportfiskare är det svårare än man kanske tror att smita ifrån för att själviskt ägna sig åt sin favoritsysselsättning.
Under veckan med segling, dagarna i Dalarna och veckan i vår fjällstuga gör jag så gott jag kan och i år är det de yngre barnen som är mest lockade och därmed mest framgångsrika i sitt sportfiskeutövande. Stolt pappa är jag såklart!
Julia med egenjiggad abborre, mycket lättare att hålla i den när pappa bragt den livet
Abboren har tagit Albins jigg, pappa får assistera den intensiva kampen
Stolt fångstman...
Bäckmete i Kölån, bakom vår stuga i Kölvallen. Albin smyger enligt pappas instruktioner
Bäcköring, en av mina barndomsårs fiskar, och en mycket stolt fångstman.

En natt i Stensån

En kväll i Stensån som mynnar i havet i Båstads utkanter. En fin liten skogså som håller havsöring och lax. Båstads tennisvecka är över och lugnet har lagt sig över stan. Tyvärr gäller det även laxsteget i Stensån som trots högvatten mynnat ut i... ingenting.
Jag har, vis av erfarenhet med mig båda den tyngre och den lättare utrustningen, när jag smyger längs det lugna utloppet så har jag den lättare utrustningen och en svart wolly bugger i tafsänden.
Jag är ensam fram till midnatt då två andra fiskare ansluter, vid ettiden på natten när det mörka går mot det ljusare igen så snärtar det till i tafsänden. En efter en ganska loj kamp kan jag landa en havsöring på 1 560 gram, den bär den stationära öringens mörka färger och är ganska smal.

Stationär havsöring synar land för en stund...
Det vakar en del i mynningen under dessa midnattstimmar men ingen av oss får något mer. All fisk verkar vara i den storleken men bara en behagar bli lurad av våra flugor.

Jag får rapporter om laxsteget i juni, om de  många men mindre laxarna som nu förmodligen är högt upp i den lilla ån, ett annat år är jag här tidigare...