Väntan på Vulgatan

Tog en dag ledigt för fiske i Lungsjöån, norr om Falun i Dalarna. Här är det hardcore c&r som gäller, hullinglöst och allt. En vacker naturlig å vindlar genom skog och myr. Entusiasten Hagborg har här, liksom i systerån Borrsjöån, satt ut regnbåge som skall växa sig gammal och övergå från broiler till mer naturligt levande insektsätare. Här finns också bra med öring.

Jonas har åkt på en feberknäpp en vecka före Vätternrundan och lämnar återbud söndag morgon, men jag drar ändå. Som Roine klokt uttrycker det, tänk ensamvargarna Lidman eller Westrin. Och känslan att kanske ha en hel å för sig själv en hel måndag...

Jag drar upp söndag kväll och sover över i mina föräldrars sommarhus i Gagnef några mil från ån.

Föregående vecka har bjudit på värmebölja, och på Hagborgs blogg har rapporterats kanonfiske och begynnande Vulgatakläckningar. Jag anländer till ån tidig förmiddag, med siktet inställt på att toppa en heldags fiske med en sen kvälls vakorgie efter Vulgatan. SMHI har förutspått behaglig temperatur strax under 20 och lätta skurar som ska övergå till sol på eftermiddagen. Perfekt!

Det börjar också bra. Väderprognosen stämmer dåligt, och solen lyser fint redan nu. Redan vid första anblicken på åns nedersta del (vid "Vasastenen") är där vakande fisk. Mest mygg och enstaka sländor på ytan. En liten mörk torrfluga levererar snabbt två pigga öringar på fem-sex hekto. Det här lovar gott! Vandrar uppåt ån, men nu tornar regnmolnen upp sig med en lätt kylig vind. Enstaka sländor, inklusive en och annan Vulgata, och mycket enstaka vak. Sedan bara dör allting. Jag åker fram och tillbaks med bilen och testar övre delen dryga milen upp. Regnskurar om vartannat, men fisken har gömt sig vid bottnen eller nåt. Jag prövar nymfer och torrt, stort och smått, men de enda som tar mina nymfer är mörten. Men skam den som ger sig. Jag härdar ut ända till kl 22 envist inväntande en Vulgatakläckning, som naturligtvis inte kommer denna kväll. Termometern i bilen visar 11 grader, en skarp kontrast förmodar jag mot föregående veckas högsommarvarma kvällar.

En sak är säker, tajming är viktigt i fiskesammanhang. Jag vill ge Lungsjöån en ny chans en annan gång. Behållningen denna gång var en en hel dags solomeditation i ett vackert landskap, ackompanjerat av galande gök och trummande hackspettar. Till nästa gång hoppas jag på mer adrenalinframkallande vakorgier. Och det är väl ofta just hoppet om nästa gång vi entusiaster lever på.