Hopplöshetens udde

Hopplöshetens udde - jag stod där utvadad och kastade mot fisken som vakade strax utom kasthåll. Det är alltid den fisken man pratar om vid tältlägret, den fisken är alltid störst och det är den man drömmer om.

I ett av Sveriges mest kända storöringvatten är den flugfiskekvoterade delen indelad i ett antal håar som hålls samman med ett pärlband av fina små strömmar. Några av de största håarna är stora som små insjöar och deras näringsrika biotop gör det möjligt för öringen att trivas och växa sig stor. Fjällområdet har besökts av turister sedan trettiotalet och Carl Von Linné var faktiskt en av de första upptäckarna av naturen i området. I början av sommaren 1936 vandrade två tonåringar, Sven och Nils, över fjället med lätt packning och varsitt flugspö tillverkat av splitcane med infettade fluglinor av silke mot håarna i den övre delen. De var pionjärer men såg det inte så själva. Det fiske de upptäckte och under många år återvände till blev sedan vida omskrivet tack vare den blivande journalisten och författaren Nils.

Någonstans söder om Treriksröset, väntan på Sveriges egen tundra. Varför hugger inte fisken? När vänder vädret? Fanns svaren så skulle pauserna inte vara så många den resan...

Den sista av de sju håarna heter Nedersthån och den finns en udde men en ståtlig gammal tall på som fortfarande lever. Fotografier i Nils böcker visar på att det är samma träd, nu som då men med långt flera år på nacken. Från den udden når man all vakande fisk i hån men det kräver stort tålamod att smyga och vänta in fisken. Udden döptes av någon till "Hopplöshetens udde" (vilket den heter fortfarande i fiskeguiden) eftersom man då liksom nu får sitta på timmar på knä och stirra ned i det humusfärgade vattnet i väntan på storöringen. Och den går här, storöringen, varje år visar sig det fiskar som är uppåt två kilo eller mer på, naturligtvis, drygt ett kastavstånd... Det finns historier om att tillsynsmannen har nätat en öring på fem kg i jakten på gädda.

Havsöringsfisket med sin väntan, tjusning eller ren plågan? förr eller senare så kommer fisken in i viken eller om den redan är där så kommer den få för sig att hugga snart...

Enligt fisketillsynsmannen Ralf så innehar förmodligen Sven fortfarande storöringrekordet från denna udde och det lyder i så fall på 2,4 kg fångad på en liten dagsländeimitation. Jag fick aldrig möjligheten att besöka detta vatten och just denna Hopplöshetens udde tillsammans med Sven men jag kan känna historiens vingslag när hans barnbarn och tillika min goda vän berättar historierna när vi befinner oss här bland storöringar och när vi inte når den vakande fisken - hopplöshet.

Blanka dagar kommer och går i allt fiske, vad är det som driver en att återvända till vatten eller platser där man tidigare kammat noll? Är det för att behärska eller till och med besegra hopplösheten? Ja för mig är det så och det är sant som de säger att om det bara vore att gå ned och fånga sin fisk utan ansträngning, vad skulle då vara lockande?

En annan dimension i fisket är längtan, längtan efter outforskade vatten såväl som att återvända till den där stenen eller strömmen för att återigen få lägga ut flugan eller draget där stor fisk tidgare har lurats upp. För ett par år sedan så återvände jag till min barndoms flugfiskevatten där allt började: Kvarnån i Hede. Bäcköringarna i det mörka åvattnet förtrollade mig under många somrar och till slut lärde jag mig att behärska den grunda och smala ån när jag landande flera bäcköringar över halvkilot och med topp på 850 gram. När jag återvände fann jag en sönderfiskad å med än lägre vatten, poolerna som alltid höll fisk på upp till halvkilot fann jag inte tillbaka till längre. Jag vet inte om jag väntat mig att se att allt var som förr men det står klart att minnena av ånär bland det bästa jag har.

Häromkvällen paddlade jag över blankt och djupt humusfärgat vatten tillsammans med två erkänt duktiga regnbågsfiskare. Sjön låg tidvis helt blank men inte en fisk visade sig, inte en känning för någon av oss på ett par timmars fiske. Tankarna återvände till Hopplöshetens udde. Undrar om det fanns någon fisk överhuvudtaget i sjön? Regnbågsfiske är också ett nyckfullt fiske som så mycket annat.

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.

Historiska öringströmmar och nordan

Nationalpark med bevarad urskog, det blir inte vildare än såhär.

Fungerade camouflage lika vackert som en tavla. Något för ögat att vila på.

Middagen vilande mot gammelstugans flera hundra år gamla virke, en syn som fastnar på näthinnan. Nystekt öring i pannan slår det mesta.

Rolle med en vacker öring, inte alls hans största men 1.6 kg räcker rätt långt... Sista passet på sista dagen slår han till men visst innan dess öring på upp till 1.5kg.

Oskar på tur med en enkommatvåa, troutbum med känsla för var flugan ska presenteras. Oskar toppar på 1.4kg denna vecka.

Catch & Release för att bidra till att en fantastiskt vacker och sedan länge vild öringstam ska bestå.

Plötsligt tittar solen fram och värken i ryggen av allt monotona kastande får sin vila, om författaren somnade in?

1.5kg styrka och skönhet, leendet sitter inte särskilt långt inne.

De mystiska håarna som lockar med sin vilda och vackert tecknade öring, denna vecka är det tio fiskekort lösta av tjugo möjliga - är det det olycksaliga vädret som gör att det inte är fler? Vi kämpar i nordanvinden som konstant ligger på i mellan 10 - 15 meter per sekund (!) och det gäller att hitta platser där det överhuvudtaget går att kasta i detta oväder. Vi vet att det kan vara så här illa , det har hänt förr. Första dygnen faller regnet men vi har kläder och psyket för det.

Värre är det för andra, tre av de andra fiskarna ger upp efter två dagar och går hem igen. Utan att ha känt eller fångat någonting. Förvåning bland oss för visst är det kargt och svårare än vanligt men fisken äter dygnet runt och vi vet var det går att finna... Rolle är skolad av svärfar Sven som upptäckte fisket 1936 tillsammans med Skribenten och på den vägen är det...

Säsongens första nattslädor kläckor och det är ett smörgåsbord för öringen som är så viktigt och det får igång den att jaga...

En klassiker, Royal Coachman, i slutet av trettiotalet nästan det enda som satt i änden på guten.

Det sliter till i linan precis när jag ska ta hem flugan, den har knappt landat förrän det stångar elakt i andra änden långt där ute. Rolle ser mig och undrar om jag vill ha hjälp? Jaa säger jag med darrig röst för det är en av de större öringarna som har fastnat på flugan. En stund senare så håvar Rolle en öring på 1.5 kg och jag är nöjd. Dag två och jag är öringkung. Som om att det skulle vara viktigt såhär på historisk mark där naturen fortfarande härskar. Tills nu ett antal landade öringar på upp till 1.2 kg men denna är otvivelaktigt störst hittills.

Vi drar oss tillbaka i gammelstugan som är nästan lika gammal som urskogen själv. Våra trötta, blöta och vindpinade själar finner ro medan vinden dånar som en dammsugare där utanför. Vet inte om vi skulle klara att fiska med sådan intensivitet om inte kläder och själ fick värmas upp och torka med jämna mellanrum.

Sista dagen - sista passet innan vandringen hem, förr och nu: har har varit här varje år sedan 1968 så det är klart att han vet var han ska gå tänker jag. Mycket riktigt så kommer det en timme senare en Rolle gående med mycket lätta steg och var är det han bär på i handen? 1.6 kg öring som tagit på pålandssidan längs en djupbrant, Rolle visar var skåpet ska stå, hur en lina ska läggas men framför allt visar han på erfarenheten - öringkung 2009.

Tillsammans tar vi ett tjugotal öringar med topp på 1.6, 1.5, 1.5, 1.4 osv -Hatten av, Svartån vi kommer tillbaka!

En 40-åring och gäckande gösar

En 40-åring och gäckande gösar

”Vad ska vi hitta på i present då?” Undrade vi. Jonas har ju det mesta och vem vet vad han får av de andra? Efter en del dividerande hit och dit lutade det åt en fisketur och den här gången skulle vi guida Jonas på en fisketur. Men, vart skulle vi åka och hur skulle vi fiska? Kanske låta Thomas göra sitt supermäsk och sedan mörtmete, eller varför inte prova på abborrarna i Johans Gagnef eller kanske fiska med kastspö med roddbåten nere i Vinterviken? Alldeles för fjuttigt. Inte en chans att det skulle kunna tävla med Jonas femkilosregnbågar och blanklaxar från strömmen. Och som 40 årspresent dessutom. En 40 årsdag som vi dessutom hade fått förmånen att vara med på ett par veckor tidigare. En fest att minnas; Skumpa, rökt strömmenlax, tjälknöl, utsökta viner, kaffe, bar och mera bar, musik, ännu mera bar, janssons frestelse, och så in i baren igen… Nej, vi var tvungna att försöka sikta högre och…ta hjälp av någon. Valet föll på en legend inom sportfisket, vilken skrivit ett antal böcker, tidningsartiklar, gjort fiskefilmer och som numera sysselsätter sig som fiskeguide, nämligen Hans Nordin. Gösmete på levande strömming hade vi aldrig hört Jonas yttra något om och därför bad vi honom att ta med oss ut på just det fisket.

”Den 31:a maj är det ledigt” svarade Hans på vår förfrågan och så blev det. O7.10 hämtade vi upp 40 åringen. ”Vad gör Thomas här?” tänkte Jonas, när Thomas ryckte honom i foten. Lagom pigg efter att dessutom ha varit på 40 årsskiva kvällen innan.

09.00 hade vi fått i alla grejer i båten och lämnade Spillersboda för en dag med god mat, glada vänners lag och fiske med en guide. Men fisket då? Hur var det med det? ”På en skala över svåra förutsättningar för fiske är det en nia av tio möjliga idag” menade vår guide. Sol, minimalt med vind och årets varmaste dag hade vi lyckats pricka in denna dag. Men större under har väl skett än att man ska kunna lyckas lura en gös. Och visst lyckades vi, åtminstone få gösarna att nappa. Ett flertal dykningar av våra strömmingsapterade krokar resulterade dock bara i punkterade strömmingar eller några snabba gung, och sedan borta. Vi beslutade att bryta för lunch och summerade ihop en gädda och, dock viktigt, ett flertal strömmingar. Länge sedan några av oss kände fisk…

Jonas hade vid det här laget tom fått i sig en smörgås och en coca-cola. Alltså började mannen för dagen återfå lite aptit och energi, vilket bådade gott för eftermiddagens fiske som skulle ägnas åt gäddorna, då gösarna varit så ogina med att spotta och ha sig..

Dags för lunch alltså, valet av plats föll på en klippa vid en fjärd där vi fick veta att mer än en storgädda och storgös nappat. ”Vi äter och fiskar samtidigt” menade guiden, och det lät bra för alla. Och mitt i lunchen. ”Den tar du!” Jonas räknade till 10 och svarade med ett perfekt svepande mothugg. Spöet böjer sig djupt ner i klingan och vi anar alla att nu är det en respektabel fisk, högst sannolikt en gös, som tagit strömmingen. En kort stund senare upprepar sig historien och fisken lossnar. ”Synd, här har vi fått flera fina gösar och det där var nog en fin göshona, det indikerade åtminstone spöet” blev Hans kommentar.

Efter lunchen, som Johan fixat med finfin quinoasallad, grillade lammkorvar och lite fika på det, var vi alla taggade på att kasta på gädda istället för att meta gös. ”19 stycken på en förmiddag förra veckan, och två fiskenoviser dessutom” hade vi fått veta. Dock skulle det nu bli betydligt svårare.

Vi provade gamla beten, nya beten, annorlunda beten, fina platser, snabbt, långsamt, ännu finare platser och djupt och grunt, vikar och grynnor. Gäddorna hade bestämt sig. Men när det är riktigt svårt prövas fiskaren, och vi gav inte upp. Speciellt, inte Jonas. Den första gäddan efter lunch hugger mycket riktigt på hans spö.En gädda i 2,5 kilos klassen, den lever lite rövare i båten men får friheten strax åter.

Detta imponerar dock föga på guiden. I stort sett varje ny plats bär på en historia. ”Gädda 12,8 i april för några år sedan, efter en timme nappade den, jag visste att den skulle stå där, Gädda på flötmete 11,4” osv, delger vår guide oss. Men inte idag. En något frustrerad guide ber oss till slut att fiska lite längre än planerat, bara för hitta fisken, och framför allt få den att nappa.

”Här fick de 19 förra veckan. Stället ser inte så mycket ut för världen". Men fiska här förklarar vår guide. ”Gädda! Jag såg virveln och så drog det till i spöet. På jerken” säger Jonas. Han hade tagit rådet på allvar, och som så ofta, trodde han att det skulle nappa. Och belönas med en 3,4 kilos gädda.

Vi andra känner ingenting, ”hur kunde han få fisk där” tänker jag själv. Tomas får dock sista ordet, på det sista stället, mitt på toppen på en grynna, nappar en 1,5 kilos gädda. Dagens fjärde. Summa summarum: 4 gäddor och ett antal napp på gös.

Sämre dagar har vi alla sett. Speciellt med dagens väderförutsättningar. Hans gjorde allt han kunde, manade på och lyckades faktiskt hitta fisk. Men ändå: ”Jag känner mig besviken grabbar, jag är ledsen för att det var så dåligt. Men jag vill gärna kompensera detta på något vis. Hör av er till mig någon gång i januari, så ska ni få ett förmånligt fiske på ismete. Följ med i vinter, så får vi se om vi har lite mer flyt på ismete då” föreslår Hans. Ett erbjudande som vi självklart tackar ja till. Ismete om ett drygt halvår, på vinteris, känns mer än avlägset idag. Men tiden flyger iväg, och snart, är det vinter igen. Men det är då det, nu är det sommar och sol, ett tag till får man hoppas.

Flugornas herre: Flicksländenymfen

Ur min flugask: Flicksländenymfen, i Nedre Rudan är detta mitt första handsval från tidigt vårfiske till sommar för änden på flugtafsen. Senast idag gav flugan två fina regnbågar på knappa kilot på bara en timmes fiske.

Flicksländan hör till familjen trollsländor allmännt förekommande i våra vatten. Längden på flicksländorna varierar från 32 mm till 38 mm. I nymfstadiet, som är det mest intressanta för regnbågsfiskaren, är färgen vanligen grönbrun och imiteras i färgen olive. Den är en av våra tidigast kläckande insekter och kan ses svärma redan i början på maj i 08-området. Så tidigt på våren är inte många andra arter aktiva varför det blir en viktig insekt/föda i regnbågssjön.


Bara larverna är vattendjur och något puppstadium finns inte. Nymferna simmar likt ett litet fiskyngel med hjälp av sina karaktärisktiska ben vilket bäst imiteras genom handtvist eller knappt decimeter långa intag (signifikanta ryck) av linan. Före förvandlingen till flygfärdig insekt så kryper den upp på vegetationen ovan vattenytan, regnbågen patrullerar vass-, gräs- och näckrosebälten i jakten på nymfen.

Viktigare än att binda en perfekt imitation är att imitera de karaktärisktiska simrörelserna som nymfen har. De flesta som får syn på en simmande flicksländenymf i vattnet är övertygade om att de ser ett litet fiskyngel.
Många blir förvånade över hur snabbt nymfen tar sig fram. Huggen på flugan blir aggressivt hårda eftersom regnbågen räknar med att nymfen kan simma undan om fisken inte tar den tillräckligt fort.

Vakande fisk i södra viken

Stuvar in flytringen i bilen vid sextiden på kvällen, har stämt träff med Johan i Nedre Rudan och såg chansen att förlänga helgen med ytterligare några timmar. Grejorna ligger i ordning så packandet går av bara farten, ibland så fort att när jag sedan sitter i bilen funderar på om jag verkligen fått med mig flugrullen - eller står den kvar på diskbänken sedan jag sköljde av den efter den senaste fisketuren?

En rekordvarm april har dödat nästan all chans till havsöringsfiske och gäddan leker för fullt, innefjärdar runt Tyresö mätte i helgen långt över elva grader... I Nedre Rudan visar tempen på 12,8 grader och det är snart dags för badarna att kliva i. Måtte våren bromsa lite så att fisket håller i sig några veckor till.


Direkt efter att jag har satt mig i ringen och lägger ut ett fem-meterskast så hugger en liten båge, jag krokar snabbt av fisken som knappt väger med än fyra hekto. På tafsen sitter min favorit för denna sjö: flicksländenymfen. Tappar ett par fiskar i norra ändan av sjön innan vi bestämmer oss för att paddla över till andra ändan. Juha har fångat sju bågar under eftermiddagen och berättade att det vakade mycket, dock utom kasthåll, i andra ändan.

Trots en fin söndagkväll så är det bara tre ytterligare fiskare i sjön, de står och nöter med drag eller räka vid bryggorna men jag ser inte om de får något.





Live, direkt från ringen... inte lätt att fota sin egen drill...


Väl framme efter en tio minuters paddlande så vakar det till och från intensivt och det är spännande att ligga i en flytring på en nästan blank sjö och kasta på synlig fisk. Under nån timme hugger flera fiskar och två bågar tar aggressivt min nymf och bjuder upp till kamp. Fiskarna väger nånstans runt åtta hekto och kämpar som om de vore långt större än vad de är, värmen i vattnet?



Allt som allt blir det en fin kväll och vi bryter upp vid halvtio när det mörknat rejält.

Lyckad kombination

Kustjägarekvationen som bara måste gå ihop:

Seminarium på Ingarö fram till 15:00 + Färdas i fiskefärdig bil och nära till hot spots = Hämta på dagis senast 16:50




Kustjägarens val nummer 1: Guideline Coastal slow intermediate, linan med stum kärna för full kontroll och ja vilken känsla man får...

Kustjägarens vardag är inte enkel men då och då går den ihop i jakten på silver. Jag har inte varit helt ärlig mot er - det har visst blivit någon havsöringstur här och där. En enstaka timme då och då men de prickiga har inte visat sig från sin okräsna sida. Även om det bara handlar om strötimmar så vet jag vilka platser jag ska åka till under rådande förhållanden. Visst fisket på Sandemar tidigare i vår var fantastiskt men jag vill ha mer.

Nu kommer värmen och vattentemperaturen stiger oroväckande snabbt ur ett havsöringsfiskeperspektiv men många sköna kvällar väntar fortfarande framöver, fisket kommer att vara bra långt in i maj med årets sena vår.

Saxat från Stockholms Flugfiskecenters nyhetsbrev daterat 23 april:
"Sist men inte minst så börjar det vara dags för fiske va? Tempen i skärgården går sakta uppåt, både gädda och havsöring börjar bita i grejerna, vi har en känsla av att havsöringsfisket kan vara på uppåtgående, många större exemplar har rapporterats in under förra våren och skärgården ser ut att må bättre, blåstång, Simpa och tom Torsk snackas det nu om!"

Hur gick dagens korta tur då? Jo på flugrullen låg en nypåspolad fluglina: Guidelines nya kustlina med stum kärna för direktkontakt som jag hämtade på Stockholms Flugfiskecenter häromdagen. Min gamla LOOP Multilina med cleartip fick se botten av papperskorgen efter bara en säsong i bruk. Linor med nylonkärna blir inget kul, häromdagen tappade jag två fiskar eftersom linan ligger i krokar i vattnet. Irriterande att sitta i flytringen och inte kunna handtvista hem flugan på grund av att linan känns som en apparatsladd och inte lyder en...

Vilka hugg jag hade under passet, alltså linan bekänner färg. De två gäddorna som nöp wolly buggern kändes som pisksnärtar i handen och braxen som sakta sög i sig min chockrosa märlimitation kände jag hela vägen in i magen. Grym lina som passar mitt SAGE som handen i handsken. Lyckad kombination.



Feel the difference - Ford a.k.a. Fiskebilen, hur många mil har den tagit mig genom landet för fiske? Kompisar och arbetskollegor bara garvar när de upptäcker att den konstant är lastad med diverse utrustning som svettiga gamla vadare, möglig flytring och allt från flug- till spinnutrustning.


Carpe diem - fånga dagen

Aprilfiske i Nedre Rudan

Det är en märkligt kall vår där dagar med varmt sommarväder blandas med isande kyla som vilken marsdag som helst, aprilväder. Sedan isen bröt upp i Nedre Rudan strax innan påsk så har fisket i sjön varit oförskämt bra som det kan vara i början. På fyra turer har jag landat nitton fiskar, 16 regnbågar och tre rödingar med topp på 1,6 kg. Självförtroendet pumpas till toppnivåer när en tur på en knapp timme kan ge två fina fiskar.

Under kallvattensperioden efter islossningen så fungerar i allmänhet attraktionsflugorna mer effektivt än rena imitationer. Måste dock säga att det roligaste fisket var i söndags morse i stark motvind med myggpuppa i linändan. Hittills är det norra änden av sjön som har varit bäst, kanske för att isen legat kvar länge i den södra ändan. Min favoritplats är annars i just den södra ändan såväl sommar som vinter så håller den fin fisk.

Vanligtvis brukar jag varva havsöringsturerna med regnbågspass för att bättra på självförtroendet men i år har det inte några pass i skärgården att tala om på grund av barnpassning och svårigheter att komma ifrån. Då är det tur att Nedre Rudan finns där mellan passen av prylvård och flugbindning.

Askarna är fulla med havsöringsflugor inför nästa år, eller ja kanske kommer de till användning i Stensån i sommar för att inte tala om majkvällarna inne i Strömmen.

Skitfiske!