Är det någon som sett storöringen i Alep och Lulep Louitaure?

En augusti som övergår i september, ensamma i fjällvärlden när de mörka timmarna blir flera, kylan kryper på och myggen helt utblir. Helikoptern tar oss till strömmarna mellan Alep och Lulep Louitaure, ett fantastiskt fjällandskap norr om Arjeplog. Vädret är stabilt, varmt på dagarna - ren sommarvärme och bara lätta vindar. Klara nätter ger kyla och is på tälten.

Öringen står på schemat, vackert tecknade som Arjeplogsöringen

Vi fiskar öring i strömmarna och i sjöarna, det vakar frenetiskt dagtid men det är de mindre fiskarna som är aktiva, när dagen övergår i skymning stiger medelvikten men den kommer aldrig över kilot. Det är varmt i vattnet, temperaturen pendlar mellan 13-14 grader och fjällvärlden är fortfarande varm efter den fantastiska sommaren. Nog är vattenståndet i vanliga fall även någon halvannan meter högre. Strömmarna är grunda och lätt vadbara.
På nätterna provar vi allt från myggpuppor till stora svarta tubflugor (rena havsöringsdräparna) och nog tar fisken men ingen av de stora lekvandrarna som vi hoppas stöta på. Aldrig har jag provat så många olika tekniker, flugor, vatten och förutsättningar...

Skogssjön utan namn som hyser grymma rödingar

Vi vandrar, lämnar strömmar och sjöar för närliggande sjöar på fjället och inne i skogen. Rödingen gillar inte denna sommar, i den lilla skogssjön får vi i alla fall kontakt. Framför mina fötter (och Johans när han ansluter efter mina upphetsade skrik) simmar rödingar på 7-8 hg upp till över kilot. Men. De ratar allt vi har i flugaskarna. Ändå en fantastisk känsla att under ett par timmar fiska på rödingar som simmar en meter ut från strandkanten och som återkommer enligt klockan, var 14:e minut.

Vandringen upp på fjällkammen från dalen i snårig skog (och ca 400 höjdmeter) tar ut sin rätt.

Helikoptern som glömde bort att hämta upp oss... en helt annan historia.

Vandringen och känslan innan man når de utsedda rödingsjöarna...

En dag vandrar vi långt och uppöver fjällkammen, en vandring på 15-16 km och många hundra höjdmeter gör att kaffe- och bärplockarpauserna är många och rena njutningar. Rödingarna går inte att finna men sjöarna är grymt fina.

Utloppet från Alep Louitaure

Öringarna i Alep och Lulep, alla stöpta i samma form - var fanns de riktigt stora?

Hårda nattfisken, som på laxfiskevis, kräver sin brasa och återhämtning

Lätt att vakna till den utsikten...

 Vi får ändå väldigt mycket öring, den hugger och är stark. Vi har fullt upp att lura den med olika tekniker. Mitt i jakten på de stora, de man vill prata om efteråt, så stannar jag upp och konstaterar vad vackert det är och vilken ynnest det är att vara helt själva i vilkmarken. Inga andra människor, bara vi och naturen.

Jag söker nätet i den digitala eran och ingenstans står det att finna: - Är det någon som sett storöringen i Alep och Lulep Louitaure?

Det här tar jag med mig, en stressad IT-kille på bank, att bara somna där man är med bra vänner och med fiskegrejor i hand.