Så nära får det inte vara...

Sista dagarna i april, värmen kommer precis som den brukar vid denna tid på året. För en havsöringsfiskare är det bråda dagar - havsöringen går landnära tills dess att vattentemperaturen når över 10-11 grader. Jag hade planerat en tur med flytring till Killingen, den sydvända viken söder om Sandemar/Dalarö. En fantastisk vik som har tremeterskurvan ganska långt in med ett ordentligt djup utanför. Botten består av sand, sten och tång - leopardfläckig botten säger guiderna saligt leende.
Söndagkväll och jag får med mig TFF:aren Johan, vi laddar ringarna vid parkeringen på naturreservatet och promenerar förväntansfullt bort till viken, när vi passerar en av bäckarna ser vi en lekmogen asp på något kilo stå och vila i strömmen.

När vi kommer fram till Killingen är perfekt: sydlig vind på 4-8 m/s sedan ett par dagar. Vattentemp som pendlade på mellan 8,2-9,1 grader i viken samt grumligt vatten då blåsten legat på. Här gick det havsöring och jagade i det grumliga vattnet. 18:30 tacklade jag på en oliv/vit streamer och begav mig ut i viken. Ringen var precis i höjd med tremeterskurvan och kasten gick inåt viken och var det i tionde kastet det snärtade till i linan, direkt tar fisken skjutlinan som ligger framför mig i ringen, när rusningen är över går den upp i ytan och rullar på havsöringsvis i ytan...

Tankarna far genom kroppen, en enorm tillfredsställelse över att en fisk huggit, storleken på fisken - det här var ingen dussinfisk på två pannor, att Johan var med och bevittnade det hela och när fångsten skulle vara bärgad så skulle snygga foton i flytring kunna tas... Jag fumlar till lite och i ett uns av inte helt spänd lina så släpper fisken.
Tomhet, oerhörd tomhet i kroppen. Nåja det har bara gått tio minuter och fisken finns här försöker jag peppa mig själv. Samtidigt VET jag att det här var chansen, var det vårens chans - det ligger och gnager inom mig...
Vi fiskar på och framåt halvnio har jag nästan gett upp när varken jag eller Johan känt något mer, då beger jag mig in på grundare vatten, halvannan meter, och då hugger ytterligare en fisk trots att linan ligger i båge i vattnet känner jag den men den sitter bara på några sekunder... Kylan tar i oss nu eftermiddagens sexton grader är nu nere i åtta och vinden ligger i, vi packar ihop något tystare än på ditvägen, går nästan fel i mörkret och hela tiden gnager det inom mig. Vi småpratar men jag tänker hela tiden på den missade fisken.

Jag har svårt att somna denna söndagkväll, jag ska ut till Killingen igen nu till Valborgshelgen så är det bara. En valborg för två år sedan fick jag två öringar på samma tur. Det är fortfarande möjligt...

Kvarnsjön, en fredag

En fredag, blankad i kalendern sedan länge. Om vädret var bra så skulle jag tillåta mig att fiska istället för att arbeta. En inställning jag har eftersom jag arbetar mycket annars. Dagen närmade sig och vädret skulle bli bra, tvekade länge mellan havsöringsfiske eller jakt efter den mer lättfångande bågen. Efter ett par svåra, men oerhört vackra, turer till skärgården så föll valet på regnbågsfiske. Efter samtal med Niklas och Lax-Lasse så bestämde vi att vi åker till Kvarnsjön på Värmdö, dyrare dagskort men större och finare fisk var det sagt.

En hård nordan är inte drömmen för flugfiskaren men hoppfulla steg vi i båtarna vid Malma kvarn. Dagen flyter på men det är oerhört svårt att lura upp fisken. Efter någon timme lurar jag upp en kilofisk på sjunklina och orange boby-fluga sedan är det lugnt länge...

Efter lunch börjar det vaka en del och jag riggar spöt med myggpuppa och nappindikator. Fiskar länge på blindo medan Niklas drar en fisk på halvtannat kilo på orange zonker.

Till slut lossnar det och inom en halvtimme har jag missat två samt tagit upp en på halvtannat kilo på röd myggpuppa i strl 14.

Dagen lider mot sitt slut och vid femtiden räknar vi in fyra bågar mellan 1-1,5 kg på tre spön... Kvarnsjön var tänkt att bli Sportfiskarnas kronfiskevatten men vi är alla övertygade om att fångsterna vid Rudan en dag som denna skulle bli den tredubbla... I beaktning får man ta att ett dygnkort vod Kvarnsjön kostar 300 jämfört med 120 för t ex Rudan. Som Niklas uttryckte det: "Ja det dröjer innan jag kommer hit nästa gång"

10 maj fyller Rudan 25 år då ska ni få se på fiske...

Attackflugfiske med Stridsbåt 90

Isättning nära en famös havsöringsvik, en efter en glider flytringsfiskarna iväg ljudlöst...

Fredag den elfte april var det dags, åtta man samlades tillsammans med guiderna Matte och Stene från X-dream Archipelago på bageriet Munken på Djurö 0600. Delar av TFF var med förutom undertecknad nämligen Oskar "Oskar Ekman" Ekman samt hans bror och pappa.

En knapp timme senare fräser vi iväg i 45 knop ut i skärgården. Första stoppet är västra stranden av Munkholmen, alla i båten är har inte fiskat från flytring förut och någon inte ens med fluga. Gasten Klas från Flugfiskecenter garvade gott efteråt åt episoden när Magnus kliver i ringen suckar och pustar men några paddlandes meter senare glatt konstaterar att det här går bra. Då tar han tag i flugspöet och tittar tillfredsställande på Klas och säger "Jaha, och hur gör man nu med de här grejorna?".

Vädret är hela tiden lovande med värme som kommer på dagen men med en envis nordanvind som inte gör förutsättningarna bra. Andra stoppet blir bränningarna utanför Skarpö som brukar fiska bra på nordan och fortfarande är vi alla så taggade att vi knappt pratar under transporten och isättningen. En timme senare är stället avfiskat och nu börjar frossan släppa. En efter en pratar vi mer och mer med varann.

Lunch på Vindalsö och fiske på insidan i två sund där det strömmar rejält. Alla är ivriga och paddlar iväg över tångbefläckade sandbottnar. Solen skiner och det är nästan blankt - svårfiskat. Jag stannar och fiskar av en djup vass och på en liten tängmärleimitiation i chockrosa lyckas jag lura en liten havsöring på 40-45 cm som hoppar av strax innan jag ska krocka loss den. SKÖNT nu vet jag att de finns här tänker jag men inget mer händer. Ingen annan har känt eller fått något så det är klent hittills på åtta spön.

Vansinneskörning till Stora Alskar långt utanför Sandhamn. När båten ligger i 45 knop sticker den bara 18 cm så vi rycker fram över bottnar som känns som grusplanen hemma men det går bra! Fiskar på ställen som jag bara drömt om men fisken uteblir, vilka platser - det fullkomligt luktar havsöringsstryk om dem. Vi fiskar på och när klockan närmar sig 1830 så är det bara jag och två motiverade fiskara kvar i ringarna. Benen är stumma som ankartrossar och varje paddling smärtar djupt i lårmusklerna.

Vi blir avsläppta i Sandhamn för SPA, middag och övernattning på Sjöfartshotellet. Vilken njutning för kroppen efter en heldag i skärgården, att vi inte fått någpn fisk är redan glömt för nu är det minnen av en karg men oerhört vacker miljö som fyller oss.

På lördagen vadfiskade vi av Troville på sydsidan och Rolle har något stort på gång men vi andra gick lottlösa. Vädret/kylan var emot oss och vore det inte för att en spinnfiskare landade en 3,5 kg:s blanking mitt framför ögonen på oss så skulle vi inte tro att de fanns där.