torsdag 22 september 2011

Hökensås bågar

Regnbågskungen instruerar: Det är mete med maggot som gäller, lätta grejor och pennflöten. Punkt. Vi är vid sjön som vi har för oss själva en dag och jag lyssnar först inte på honom utan plockar fram UL-utrustningen och nöter med både skeddrag, spinnare och dupp med fluga. Det går inte alls, lite klassisk bench-marking visar att jag ligger efter - detta var inte vad marknaden ville ha... Paus i bankmannen i mig. OK riggar om mitt åttafots UL-spö med lätt rakt wagglerflöte från iTackle och enkelkrok i storlek för maggot. En 0.21 mm floucarbontafs skarvas till lekandet och glidflötet ställs in på 1,5 meter. Det här kan jag, nästan samma utrustning som för havsöringsmete. Ut med grejorna och  det hugger nästan direkt!
Indianer smyger längs strandkanten med ögat för en enda sak...
Det är ett spännande fiske - jag smyger längs gräskanterna med min rigg och regnbågen attackerar antingen våldsamt eller som på vintern alldeles försiktigt provsmakande. De flesta fiskar tar på någon meters avstånd och den största regnbågen på 1,6 kg bjuder upp till en riktig kamp på mitt lätta spö.

"Flugfiskaren" in action, 1.6 kg i handen
Solen gassar en dag i september där tallskogen runt sjöarna i Hökensås inbjuder till riktig naturkänsla. Det är ett mäktigt skogslandskap. I detta lugn är metet faktiskt det enda rätta, ja det kan väl jämföras med ett avslappnat torrflugefiske där flugan närsomhelst kan dras ned i det mörka tjärnvattnet. Man kan fiska inaktivt men ändå med ett vakande öga. Fyra regnbågar upp och ett tiotal påslag sammanfattar ett bra pass.

Höst och 1.3 kg regnbåge, fattas bara kantareller eller bär eller annat höstligt som finns i skogarna här omkring...
Sedan kommer regnet, det blir en blöt dag med besök fantastiska skogstjärnar. Småtjärnar med nummer på. Det vakar en del och återigen går fisken att finna precis intill kanterna. Vi smyger och korthållsfiskar, en del bågar passerar precis framför fötterna på mig. Patrik lurar tre men jag känner inget. Kanske är det regnet, kanske är det regnbågsfisket - jag ids inte ladda fullt ut. Plötsligt är jag en flugfiskare som njuter av att kasta, att knyta nya tafsar och prova små flugor ur askarna. Jag är nöjd, mätt, och att befinna sig bland tjärnar instoppade på denna tallhed är en skön känsla. Regnet till trots är det en fin dag, kaffet värmer.
Ett ihållande septemberregn strilar över oss i Tjärn 59, flugspöet får vila mer än vanligt.

Med tjecknymf i Baltak

Vi åkte söderöver, en bil full med fiskegrejor och fiskedårar. Det är bara fiskesnack i 120 knyck på E4:an. Den ena historien bättre än den andra och den ena teorin avlöser den andra, stämningen var mycket god i arla morgonstund - det var ialla fall ingen som knöt sina tafsar på motorvägen som det var på vägen till Strömhult.
Öring i Baltak
Det har regnat en del i Västra Götaland och det är höga flöden, när vi anländer till Tidan och Baltaks översta sträcka ser vi män med rak rygg som sträcker sina flugspön så högt i skyn som de kan. Alla ser ut att ha sett en tjecknymf film på DVD och står nu oefterhärmligt på rad i strömmen och gör likadant, alla med femton meters lucka. Att det var så mycket folk i Baltak trodde jag inte var möjligt. Tidan är en fin ström med många härliga platser att blöta sin fluga på, under andra omständigheter med normal vattenföring och insekter i luften är det helt säkert ett fantastiskt fiskevatten.

Mitt besök präglas mer av en Stockholms Ström känsla, tyvärr, vart jag än kommer så har någon annan redan blött sina flugor där eller så är platsen upptagen och jag får gå vidare. Över fyrtio samtidiga fiskare håller inte Baltak för.

En av Baltaks många fina pooler
Även jag faller in i tjecknymfandet eftersom den höga vattennivån inte möjliggör annat. Flugasken är genomgången. Jag låter min tjecknymf med orange midja vandra djupt längs stora stenar ute i strömmen, sakta precis i bottenströmmens takt, metoden är effektiv och jag lurar upp tre av Tidans öringar och en regnbåge. 
Regnbågarna är starka och kampvilliga och i fin kondition, denna fick vila i håven en stund för att sedan simma tillbaka i de mörka strömmarna


En fin dag allt som allt, det är kul att fiska i strömmande vatten och mängden folk gör att jag kopplar av på ett helt annat sätt än jag brukar. En fångstkasse med fyra fiskar, som alla får gå tillbaka, är ett fint dagsverke.
Poolvila med skön utsikt

onsdag 14 september 2011

Med siktet inställt på Västra Götaland…

Dagarna går, på jobbet är det full rulle och kvällarna med utspisning och barnens olika träningar gör att tidenrusar. Ändå mitt i allt vardagssurr så kommer tankarna osökt och regelbundet in på helgens kommande äventyr – Fiske i Baltak och Hökensås. På cykeln till jobbet, mitt i mötet, framför tv:n eller vid kaffeautomaten. Tankarna finns alltid där…

Överst smågodis som myggpuppevarianten "Strömhultflugan" och även den i en självlysande version. Nedanför myggpupporna det tyngre kavalleriet i form av tjecknymfer...
Sitter och binder smågodis till Tidans djuphålor, ombesörjer fluglinan sedan senaste äventyret i Strömhult, nya tafsar införskaffas och arsenalen förstärks med ny floucarbon. Kanske blir det torrflugefiske i strömmarna? Flicksländor, myggpuppor och tjecknymfer ska med. Tidans strömmar ser fina ut ur Johan Klingbergs perspektiv.


Cormoran ULX 8 ft, Cardinal med nypåspolad Fireline Tracer Braid och 10 grams dupp, Toby, Salamander och Lottospinnaren. Finfina gerjor det här även för en flugfiskare.

På lördagen har vi en egen sjö med särskilt isatt fisk, så på UL-rullen spolas ny flätlina på. De små skeddragen modell Toby och Salamander putsas upp och kläs i ny vass krok, spinnare och vobblers läggs i asken. Duppar i 10-grams storlek packas ned (för fiske på långdistans). Åttafotaren till UL-spö ser fräscht ut och kommer förhoppningsvis att få jobba ordentligt. Kan bli skönt att varva flugfisket med lite mer socialt och avslappnat spinnfiske, resten av gänget kommer att meta och spinnfiska i sjön så att asocialt smyga iväg och puppmeta kan göras de andra passen.

Ja det är väl bara timmar kvar nu....

lördag 10 september 2011

Intensiv fiskelycka

En fredag i mars håller jag tunnelbanemediet Metro i min hand och upptäcker att fredagsbilagan med fokus på helgens nöjen kallas för WKD. En annan dag passerar jag Skärholmen köpcentrum vars logga stolt och sedan många år deklamerar SKHLM.

Förkortningarnas tid, i en IT intensiv finansbransch som jag befinner mig i så är det ingen hejd på förkortningarna men även ute i verkligheten poppar de upp som svampar ur jorden. Förenkla och snygga till, ge en bra smak – design är allt i dagens media intensiva samhälle. Det ska upplevas som behagligt, enkelt och lustfyllt för då tar vi oss tid.
"doften av sumpig vårvik och torr vass..."
I min kalender bokar jag in egen tid, LDG, som naturligtvis står för ledig. Avbokade dagar med tid helt för mig själv och min hobby inger förhoppning och föregås av idogt tankearbete. Vart ska jag ta vägen? Regnbågssjön eller ett pass längs kustbandet? Kanske något oväntat som gädda på fluga i den lilla sjön i Nacka? Hur tankarna än vänder och vrider så är jag oftast tillbaka längs kustbandet trots att havsöringsfisket är en för stor utmaning, havsöringsfisket är inte som förr. Jag får naturupplevelsen på köpet, suger in den de blanka dagarna fast jag aldrig skulle skriva under på att det är därför jag alls ägnar mig åt sportfiske. För mig är själva fångandet av fisk allt, akten att överlista, jägaren och villebrådet, jag är oerhört målstyrd.

För mig är fiske mer än en hobby, nära på religion. Fisket tar tid, måste få ta tid, men att i vardagen rulla runt en trebarnsfamilj och hålla sin fru nöjd gör att jag tvunget letar efter intensiv fiskelycka, ”kvalitetstid” brukar man skoja om. Precis som i förkortningarnas tecken och fast jag vet att det inte går, det finns inga genvägar. Korta pass med fångstgaranti och helst med personbästa ovanpå det - det är väl ändå drömmen?

Vad är den värd, en LDG timme? Går den ens att värdesätta alls? Tveksamt, de dagar jag lyckas hålla undan och mobilen är så där lydigt tyst att ingen manar till blixtinkallade möten är jag mig själv på riktigt. Då lever jag upp, fylld av förväntningar och förberedelserna är som en fisketur i sig. En mental uppladdning och styrkepåfyllning som gör mig gott. Livet är de dagar som går och jag är en av få som tar vara på timmar som stressade i vardagen inte ens lägger märke till.

En kalender utan LDG bokningar är som ett liv utan mål, förstå mig rätt jag uppskattar mitt yrkesval och min arbetsplats oerhört. Jag kan inte minnas att jag någonsin gått till jobbet med tungt huvud eller ångest för att jag inte vill. Jag stortrivs men… det är bara ett jobb. Med LDG bokningar i kalendern finns hålrum, tid för mig själv, som ger mig mental laddning och något annat att se fram emot. Spänning som inte går att sätta ord på. I kalendern står det bara LDG ingenting är bestämt om destination eller fiske men det är ett hålrum att se fram emot. Om jag själv måste stryka en tid så går det för det mesta bra men när jag på grund av yttre faktorer tvingas stryka en LDG så blir jag oerhört besviken.
Fika vid vattnet, en stund att andas in
En onsdag morgon befinner jag mig där, ute vid vattenmassorna vid Kalvfjärden. Det står naturligtvis LDG ett par timmar i min kalender och jag avnjuter det obligatoriska kaffet efter ett tiotal första kast. Något stressad är jag ändå, sneglar på klockan, det är svårt att befinna sig i nuet, en timme är avverkad och är detta ett bompass så kan jag lika gärna åka hem och fortsätta arbeta… Jag skärper mig, försöker vara här i nuet och njuta. Kaffet smakar oerhört gott ute i vildmarken, doften av sumpig vårvik och torr vass förnimmer många härliga fiskeminnen. Känslan är intensiv.

På första kastet efter rasten så suger det till i linänden, alla fritt svävande tankar stannar med ens. Havsöring! i den första typiska välvningen i ytan ser jag att det är en blankfisk på närmare två kg. Just där och då är det intensivt, jag finns ingen annanstans – tid och rum försvinner. Det är bara den förvildade havsöringen och jag. Vår kamp. Jag är de tunga knyckarna i spöet och rysningarna är mina när de tunga rusningarna tar vid, Min tanke hoppar framåt i tiden och jag registrerar i bakhuvudet att kameran är med – att jag nog ska lyckas föreviga denna vackra fisk och sedan låta den simma åter. Då släpper den, spöet som var min förlängda arm av kamp vilar livlöst i min hand, toppöglan slår i vattnet. Jag blir alldeles tom inuti, känner ingenting men tankarna rusar. Är det här allt? Var det här min chans?

När jag hämtat mig och fortsätter att fiska mår jag ändå bra, jag har lyckats överlista en av de blanka – jag gjorde rätt.

Synonymer till intensiv är t ex kraftig, ihållande, våldsam, häftig, ettrig, frenetisk; förtätad, laddad, kompakt, passionerad. Jag skriver under på allt! Men jag inser att intensiv fiskelycka är att närvara mentalt oavsett fångstresultat.

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.

Strömhult anno 2011


Kampen är över, tafsen höll i storfiskens land...
En sommar, en fantastisk sådan, där drömmar om fjärran fiskedestination fryser inne, där skärgårdsseglingen och fisket tillsammans med barnen för mig återigen blir en besvikelse i bristen på abborre och gädda. Där passen till lättillgängliga ädelfisksjöar inte har blivit av. Annan tid än fisketid har prioriterats och det har gjort mig och familjen gott. Jag har liksom andra fisketokiga grannar i mitt område spenderat tid på landsvägscykeln, nya rekord på Vätternrundan är satta. Fast fisket finns hos mig som alltid på näthinnan så många ljusa sommarkvällar har ägnats åt att fylla flugaskarna med siktet inställt på framtiden. Askarna är fyllda. Sommaren övergår i laxfiskesäsongen i Strömmen (sensommar kallas det visst för?) men laxsteget uteblir, spenderar nån natt men ger snart upp.

En dag på jobbet...
Strömhult hägrar som en oas, ett ställe där mitt uppdämda fiskebehov ska få utlopp. Alla är laddade, i år har klubben med tre juniorer som ska skolas till riktiga flugfiskare. Vi är tio till antalet och pirriga när klockan går mot 16:00 och fisket kan inledas. Ån är som jag minns den, det är min femte resa hit och kunskaper om åns hålor och hemligheter plockas fram en efter en medan jag vandrar nedströms. Vattnet är precis så klart som förra året, vi ser regnbågarna där de står och nymfar på sina ståndplatser.

Kampen är över och bågen får återgå till sitt rätta element.
Den första fisken lurar jag i poolen Sekreteraren på en torrfluga, Ismopuppan. Jag kastar på en fisk i trekilosklassen som står alldeles under ytan och äter något. Den tar resolut flugan som sitter väl i mungipan vilket är tur det. Den första poolen är knepig att köra fisk i med sina tre inlopp, stora stenar och en seg nacke delvis täckt av uthängande buskage. Ändå är denna pool min och många andras favorit. Den ställer en kastteknik på svåra prov och ger, om man behärskar underhandskast, en ypperlig möjlighet till ett snabbt uppströms nymffiske på synlig fisk vilket är bland det mest spännande jag vet.

"Strömhultsflugan" fast förankrad i överkäken, nymfen lurar upp 20 av mina 24 fångade regnbågar. Ej inräknat ett tiotal tappade...
Det dröjer inte länge förrän jag byter till min självklara ”Strömhultsfluga” – en myggpuppa i strl 14 med flou-röd skalle och tunn kropp av svart floss och kopparflash. All fisk vi ser nymfar. En enda fluga som ger mig så mycket här, det visar sig också att jag tar 85% av mina fiskar på den nymfen i år. För skymning och mörker binder jag den med självlysande kula och kropp då självlysande flugor är ett hett vapen i Strömhult. Jag har provat just självlysande flugor i många regnbågsvatten och hittills är det faktiskt bara i Strömhult och i Norrtäljeån som det fungerar – men som det fungerar sen!

Sen presenterar jag puppan med 2X (!) floucarbontafs då fisken här är av ansenlig storlek vilket även ställer krav på tafsen och krokgodset dvs att kroken är kraftig nog för att inte rätas ut under den påfrestning som vansinnesrusningar ger. Med floucarbontafs kan jag gå upp i grovlek utan att skrämma fisken. Myggpuppefiskets effektivitet visade Vladimir från Stockholms Flugfiskecenter under min första resa, då smög han omkring med en liten påfågelherlsnymf med guldskalle och tog den ena enorma regnbågen efter den andra.

De tre första fiskepassen spenderar jag nästan uteslutande i strömmarna, nedre delarna av ån från Vladimirs Corner och nedåt har mer och mer blivit mina favoriter. Här har fisken gått längre, det kräver ännu mer av indianen i mig för att närma mig dem och utmaningen blir större. Redan första dagen ser jag en enorm regnbåge som lugnt står och betar under en buske på Nymf-rakan. Jag ger fisken några försök varje gång jag är nere, väsentliga delar av min flugask provas ut men ger inga reaktioner annat än att den backar ned mot botten när jag blir för ivrig. Varje gång jag är nere och kikar ser jag den där och ju fler försök jag ger den desto intensivare blir min relation till fisken, jag konstaterar att den lätt väger över fyra kg och faktiskt ibland är intresserad av mina myggpuppor. Jag ska lyckas lura den. Dessutom är den större än de jag fångat hittills, att smyga omkring med en pytteliten myggpuppa har gett mig fisk på upp till 3.6 kg men om vikten vore det viktigaste skulle jag byta vapenarsenal.
Tredje fiskepasset och kanske sjätte gången jag försöker så ser jag ett annat mönster hos fisken. Den står nu precis under ytan och betar mer intensivt än tidigare. Jag smyger ordentligt noggrant, tar det mig tio minuter att närma mig fisken strax bakifrån? På andra driften ser jag hur bågen upptäcker min lilla kreation och spänner ut bröstfenorna och tar sats… jag är så spänd att jag instinktivt blundar för att i min iver låta bli att rycka flugan ur munnen. När det drar till så höjer jag spöet och en fantastisk rusning tar vid ända upp till det lilla inloppet i poolen. Det blir en vansinnig kamp och en lång stund senare kan jag näta fisken. Den visar sig väga 4.5 kg och jag lurade den till sist! Vilken enorm tillfredsställelse.

4.5 kg regnbåge, återigen Stor fisk på liten fluga.

Möter sin baneman, den lilla nymfen visar sig vara oerhört effektiv fiskad fridriftande. Flytdegen som markör fungerar inte alls i år.

Klubbens juniorer är tuffare än många andra medresenärer och den yngsta deltagaren tar också resans största (5.5) samt tredje största fisk (4.8). Här har vi tre blivande storfiskare som säkert kommer igen!

Anton, en av tre juniorer, med respektabelt personbästa

Patrik drillar i Vladimirs Corner...

Patrik med 4.9 kg i famnen...

Tung körning på Stolpastryket

Att håva med "Gotlandsracketet" känns tryggt i storfiskens land
Sammanlagt fångar vi 58 regnbågar och 1 öring och jag lyckas återigen fånga ett stort antal regnbågar; 24 till antalet. Medelvikten är för mig ca 2.8 kg med topp på 4.5, 3.6, … osv. Patrik som är min kumpan i smygandets konst på de nedre sträckorna får 10 stycken och minnesvärt är när han med en uppströms presenterad nymf i Vladimirs Corner lurar en av de synliga nymfande fiskarna. Det är alltid kul att dela sådana ögonblick.
Christers gör debut i Strömhult och levererar naturligtvis personbästa på fluga. Många är de som inte är nämnda här, många fina fiskar fanns inte förevigade på min kamera men vilket fiske vi hade!

Kassören och fd Kassören fixar kvällsmaten...
Snart reser vi till Hökensås med flugfiske i strömmande vatten och ”egen” sjö på schemat, jag är uppvärmd och stretchad. Packningen står kvar i hallen…