Är det någon som sett storöringen i Alep och Lulep Louitaure?

En augusti som övergår i september, ensamma i fjällvärlden när de mörka timmarna blir flera, kylan kryper på och myggen helt utblir. Helikoptern tar oss till strömmarna mellan Alep och Lulep Louitaure, ett fantastiskt fjällandskap norr om Arjeplog. Vädret är stabilt, varmt på dagarna - ren sommarvärme och bara lätta vindar. Klara nätter ger kyla och is på tälten.

Öringen står på schemat, vackert tecknade som Arjeplogsöringen

Vi fiskar öring i strömmarna och i sjöarna, det vakar frenetiskt dagtid men det är de mindre fiskarna som är aktiva, när dagen övergår i skymning stiger medelvikten men den kommer aldrig över kilot. Det är varmt i vattnet, temperaturen pendlar mellan 13-14 grader och fjällvärlden är fortfarande varm efter den fantastiska sommaren. Nog är vattenståndet i vanliga fall även någon halvannan meter högre. Strömmarna är grunda och lätt vadbara.
På nätterna provar vi allt från myggpuppor till stora svarta tubflugor (rena havsöringsdräparna) och nog tar fisken men ingen av de stora lekvandrarna som vi hoppas stöta på. Aldrig har jag provat så många olika tekniker, flugor, vatten och förutsättningar...

Skogssjön utan namn som hyser grymma rödingar

Vi vandrar, lämnar strömmar och sjöar för närliggande sjöar på fjället och inne i skogen. Rödingen gillar inte denna sommar, i den lilla skogssjön får vi i alla fall kontakt. Framför mina fötter (och Johans när han ansluter efter mina upphetsade skrik) simmar rödingar på 7-8 hg upp till över kilot. Men. De ratar allt vi har i flugaskarna. Ändå en fantastisk känsla att under ett par timmar fiska på rödingar som simmar en meter ut från strandkanten och som återkommer enligt klockan, var 14:e minut.

Vandringen upp på fjällkammen från dalen i snårig skog (och ca 400 höjdmeter) tar ut sin rätt.

Helikoptern som glömde bort att hämta upp oss... en helt annan historia.

Vandringen och känslan innan man når de utsedda rödingsjöarna...

En dag vandrar vi långt och uppöver fjällkammen, en vandring på 15-16 km och många hundra höjdmeter gör att kaffe- och bärplockarpauserna är många och rena njutningar. Rödingarna går inte att finna men sjöarna är grymt fina.

Utloppet från Alep Louitaure

Öringarna i Alep och Lulep, alla stöpta i samma form - var fanns de riktigt stora?

Hårda nattfisken, som på laxfiskevis, kräver sin brasa och återhämtning

Lätt att vakna till den utsikten...

 Vi får ändå väldigt mycket öring, den hugger och är stark. Vi har fullt upp att lura den med olika tekniker. Mitt i jakten på de stora, de man vill prata om efteråt, så stannar jag upp och konstaterar vad vackert det är och vilken ynnest det är att vara helt själva i vilkmarken. Inga andra människor, bara vi och naturen.

Jag söker nätet i den digitala eran och ingenstans står det att finna: - Är det någon som sett storöringen i Alep och Lulep Louitaure?

Det här tar jag med mig, en stressad IT-kille på bank, att bara somna där man är med bra vänner och med fiskegrejor i hand.

Kvoterade vatten och sensommardrömmar

Sommaren lider mot sitt slut men brevet från Länstyrelsen i Norrbotten är vältummat. Kvoterade vatten är det många som söker och senast turen föll på min och TFF sida var Råstoätno för tio år sedan. Lätt att ge upp pappersexercisen men nu sitter vi här, i startgroparna. Flyg från Arlanda till Arvidsjaur och sedan vidare med hyrbil till Arjeplog och helikopter från Heli Arjeplog... BLand det bästa med att resa så är att man på ett par timmar tar sig från storstad till yttersta vildmark.

Aleb Luoitaure och Luleb Luoitaure med dess tunga inlopps- och utloppsströmmar

Vi väljer att åka strax innan fredningen av öringen som sker 1 september. Såklart hoppas vi på att få vara ensamma och dessutom att ägna mörkertimmarna åt att svepa stora svarta tubflugor och streamers över lekströmmarna där de stora öringarna redan har parkerat i väntan på sin lek. Att blanda dessa kolsvarta nätter med nattsländefiske på dygnets ljusa stunder efter sjöarna och strömmarnas rödingar och öringar - ja det är en långhelg i min smak...

När vi pratar röding så pratar jag även oftast Ransarpuppan... hittade en bild i en gammal Fiskejounalen, faktiskt den enda bild på detta vedertagna rödingmönster som jag någonsin hittat. Den rockade ordentligt under ett rödingfiske i Skaktardalen/Norge för många år sedan...

Ransarpuppan presenterat i en gammal Fiskejournalen

Nu ska här bindas och packas....

Myggpuppa och mormyska lurar Norrbyströmmens bågar

Vi planerar och pratar och funderar och väger alternativ... en vardag som ska gå ihop med familjer och jobb... dagarna går men ibland får vi till det. En faktisk dag i kalendern stryks, prioriteras för det vi gillar mest. Kortfattade SMS fram och tillbaka, mer behövs inte - vi har fyllt en bil med utrustning förr och det är bara destinationerna som skiljer sig åt.

Norrbyströmmen ska gästas, i en tid då kanske lite is fortfarande ligger på strömmarna. Flugfiskare som vi är, nog hoppas vi ändå få till någon timme på isen med - det finns inget så spännande som att kikpimpla på Norrbyströmmens regnbågar på bara ett par decimeters djup.
Det är en annorlunda vinter, en dag i mitten av februari bjuder på ett par plusgrader och på åkrarna som vi passerar längs E4:an söderut är det grönt.

En nymfande båge blir första fisken, sight-fishing med en liten myggpuppa. Foto: Niklas Örtengren

Det blir en vädermässigt fantastisk dag, solsken och vind och vi ser många fiskar i poolerna som vi kan fiska på. Det är dock ganska trögt och en liten myggpuppa med flou-rött torax i strl 14 är melodin när inte mormyskan sänks ned i hålet i isen. Fisken under som uppehåller sig under isflaken verkar mycket mer aktiv än den i strömmarna. Kanske invaggar "taken" fisken till trygghet?

Solen tittar fram och vårkänslorna kommer...

Niklas bild visar vilken fotograf han blivit, stulen med stolthet från Niklas blogg :-)

Isfisket är lika spännande som sight-fisket och det är svårt att prioritera den ena eller den andra metoden. Isfisket är såpass bitande att jag tar mig längre och längre ut på de lövtunna flaken. Lagom till eftermiddagen så går jag igenom så klart. Rödingarna under isen med sina fina karakteristiska fenor lockar mig i fördärvet. Norrbyströmmens lodge ligger förnämligt intill homepool och jag hinner värma upp mig innan hemresan, till Niklas oförtrutliga leenden...

Niklas går aldrig igenom... han bara drillar fisk :-)

Isfiskebilderna blir maffiga när vi är ute på tunn is

På vägen hem norröver slås vi än en gång av ljuset, värmen och grönskan. Det är mitten av februari vid 16-tiden på eftermiddagen - det borde vara midvinter. Är det en riktigt lång fiskevår på G?


Tack Niklas för bilderna! Ska välan också skaffa en sån där kamera och såndäringa objektiv...
Läs Niklas blogg med!