... eller det förkastliga regnbågsfisket?
Själv åker jag gärna till en sjö som håller isatt fisk, att få komma ifrån ett par timmar i vardagen är en lyx som alla bör unna sig. Tänker man tillräckligt stort kan det till och med kännas som att sitta vid en enslig skogstjärn och vänta in vakringarna som sprider sig över sjön vid kvällskvisten. Flugaskarna måste vara välfyllda för att täcka de olika situationer som kan uppstå. Trots upparbetad erfarenhet är det inte bara att åka och hämta fisken, den är nyckfullheten som lockar.
Jag har flugfiskeutrustning för tiotusentals kronor och vad är väl bättre än att kunna använda den mer frekvent, nästan året om? Då är inte kasten eller tekniken så ringrostig när det väl är dags för den årliga fjällresan.
Fisken rör sig över sjön längs de födorika stråken och de går oftast längs näckros- och vasskanter. Det gäller såväl vinter som vår och kan man sitt vatten så vet man var de stråken går.
Min kompis Niklas har fiskat regnbåge i mer än femton år och jag känner ingen som kan så mycket om detta fiske som han. Hur många hundratals (tusentals?) regnbågar han har fångat vet han nog inte ens själv. Det har varit väldigt lärorikt att fiska tillsammans med honom. Liksom att hänga med Oskar, Rolle och David till Storån så ger det en insikt i någon annans kännedom och erfarenhet kring ett vatten. Det är svårt att misslyckas när man är med på en sådan indirekt guidning. Niklas introducerade för mig ett delvis nytt sätt att vinterfiska regnbåge och bäckröding på. Han har skrivit en artikel om detta som publicerades i Fiskejournalen nummer 3 2007.
Med lätta små och mjuka pimpelspön och haspelrulle så fiskar man framförallt med micro-balansare som snarare ser ut som små mormyskor. De små pirkarna agnas med maggot, bloodworms eller en liten räkbit. Pimpelspöet arrangeras i en specialbyggd spöhållare, vi bygger våra av avsågade notställ. Det är ett inaktivt fiske med mycket väntan. Det är väldigt spännande att sänka ned pirken så att den hänger ca en decimeter ovanför botten och vänta på hugget. Sedan finns olika knep för att få pirken att darra till eller lyfta och/eller sänka sig lite. Metoden är ibland så effektiv att den utklassar alt övrigt pimpelfiske på sjöarna. Vi har varit med om att folk har kommit och skällt på oss för att vi drar upp all fisk i sjön. Idag är metoden mer spridd och vi ser många som har anammat tekniken.
Strömhults Sportfiske i Småland erbjuder ett fiske efter stor vild regnbåge i strömmande vatten. Medelvikten på fisken som går i ån är över två kg och tidvis är det riktigt spännande att bedriva ett sk sight-fishing då man kan se fisken, smyga och kasta på den. Fisket är exklusivt med vilodagar för ån då inga fiskare har tillträde samt begränsat antal fiskare per år och så kostar det förstås. För tvåtusen kronor får man under två dagar fiska i fyra fyratimmars pass. Robert som skapat Strömhults Sportfiske har byggt upp arton (18!) olika dammar där fisken får gå, slussas igenom, och växa till sig innan den i omgångar får simma ut i ån. På bilden nedan, en regnbåge i mycket fin kondition som föll för en liten flicksländenymf i storlek 12.
Numera finns många fiskevatten som håller den inplanterade regnbågen, det kan aldrig ersätta naturliga ädelfiskvatten men som komplement så bidrar det till ett ökat fiskeutbud och minskar trycket på våra naturliga fiskevatten även framöver. Det gillar jag.
Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.
Put & Take, denna gåva från Amerika nådde Sverige under början av nittonhundratalet och under årtionden efter det så ser var man en sönderodlad och stressad regnbåge med trasiga eller obefintliga fenor framför sig när "put & take" kommer på tal. Det var bara att betala fiskekortet, kasta i och dra upp middagsmaten...
Jag hävdar att det var då, visst finns det fortfarande campingplatser som tillhandahåller för snabbt uppfödda pelletsbågar som hugger på allt som landar på vattenytan men utveckling har tagit oss vidare. Det är ett utdöende fenomen.
Kalla det för ädelfiske - för det är vad det handlar om, fisken är många gånger mer svårfångad än vilken prickig fjällfisk som helst. Det beror förmodligen på att miljö och hållbarhet är i fokus och att det utvecklat odlingarna till att gå mot en ekologisk framtid. Fisken göds inte upp i betongdammar längre utan får växa upp i mer naturliga miljöer med mer naturlig mat. Visst fisken växer långsammare men kvaliteten blir bättre och det något högre kilopriset är vi sportfiskare beredda att betala. Storlek är inte längre det viktigaste utan möjligheten att fånga en fisk om beter sig och ser ut som en vild fisk. Jag känner många, inklusive mig själv, som kammar noll flera turer i rad men ändå återvänder man till sjöarna och spänningen.
Jag hävdar att det var då, visst finns det fortfarande campingplatser som tillhandahåller för snabbt uppfödda pelletsbågar som hugger på allt som landar på vattenytan men utveckling har tagit oss vidare. Det är ett utdöende fenomen.
Kalla det för ädelfiske - för det är vad det handlar om, fisken är många gånger mer svårfångad än vilken prickig fjällfisk som helst. Det beror förmodligen på att miljö och hållbarhet är i fokus och att det utvecklat odlingarna till att gå mot en ekologisk framtid. Fisken göds inte upp i betongdammar längre utan får växa upp i mer naturliga miljöer med mer naturlig mat. Visst fisken växer långsammare men kvaliteten blir bättre och det något högre kilopriset är vi sportfiskare beredda att betala. Storlek är inte längre det viktigaste utan möjligheten att fånga en fisk om beter sig och ser ut som en vild fisk. Jag känner många, inklusive mig själv, som kammar noll flera turer i rad men ändå återvänder man till sjöarna och spänningen.
Själv åker jag gärna till en sjö som håller isatt fisk, att få komma ifrån ett par timmar i vardagen är en lyx som alla bör unna sig. Tänker man tillräckligt stort kan det till och med kännas som att sitta vid en enslig skogstjärn och vänta in vakringarna som sprider sig över sjön vid kvällskvisten. Flugaskarna måste vara välfyllda för att täcka de olika situationer som kan uppstå. Trots upparbetad erfarenhet är det inte bara att åka och hämta fisken, den är nyckfullheten som lockar.
Jag har flugfiskeutrustning för tiotusentals kronor och vad är väl bättre än att kunna använda den mer frekvent, nästan året om? Då är inte kasten eller tekniken så ringrostig när det väl är dags för den årliga fjällresan.
Regnbågen är min fisk, resor till fjällfisket i Lappland och havsöringsfisket i Stockholm till trots, närheten till fina små sjöar med möjligheten att lyckas lura en regnbåge på fluga eller en pytteliten balanspirk på isen lockar mig. Merparten av mina fisketurer går idag till sjöar eller system som håller regnbåge. I Stockholms omnejd finns både sjöar och strömmar som man kan söka fisken i.
Genom min roll som kassör i fiskeklubben för Nedre Rudan Ädelfiske så har jag haft förmånen att stifta bekantskap med fiskodlaren Peter som driver fiskodling i Vilstena. Klubben köper all fisk av honom sedan ett par år tillbaka och vi är en av hans mest pålitliga kunder. Peter är en försynt, mycket trevlig, man som drivs av att utveckla fiskodlingen i Sverige. Under nittiotalet har han arbetat i spetsen för detta och därav fått förmånen att leverera ädelfisk till nästan samtliga sjöar i Stockholmsområdet. Det är intressant att höra historierna om när han var med och arbetade på Harasjömåla kronofiske och det broilerfiske som bedrevs där under sjuttio- och åttiotalet. Fisken skulle vara stor, gärna över tio kg och det var ett fiske som gav sönderodlingen ett ansikte i fiskepress. Den fiskhanteringen är inget han är stolt över idag. Min barndomskompis Tomas arbetare också, ett tag på åttiotalet, på fiskodlingen i Sävenfors och efter det är fiske efter regnbåge inget han kan tänka sig än idag.
Flugfiske efter regnbåge är svårt och oerhört variationsrikt, trots att det oftast är sjöfiske det handlar om så måste man vara påläst om insektsliv, regnbågens födovanor i sjön (varierar mycket mellan sjöar) och tekniker som kan röna framgång vid olika förhållanden. Den stora skillnaden mot flugfiske efter öring och harr i norr är att regnbågen som är en tidvis ganska aggressiv fisk kan lockas till hugg av extrema färger. Det gäller inte bara streamers, t ex så kan en liten myggpuppa i chockrosa vara oerhört effektiv.
Vintern, våren och hösten är regnbågsfiskets föredragna årstider, vattnet är svalare vilket gör fisken mer aktiv även om insektslivet är mer sparsamt. Under mars och april dominerar fisket med attraktorflugor dvs olika varianter av streamers i gälla färger samt mot slutet flicksländenymfer. Fisket med flicksländenymfer kulminerar i maj och sländan är trots sin sparsamma förekomst en viktig måltavla i regnbågens födosök på vårkanten. Kanske är det storleken på nymfen och/eller dess förföriska gång som lockar? Nymfen är mellan 1.5 till 3 cm lång simmar längst med näckrosbälten och liknar ett mycket litet fiskyngel när den tar sig fram. Nu fungerar även imitationer av nattsländor, vattenskalbaggar (corixor) och fjädermygg.
Med sommaren kommer värmen och regnbågen som är en kallvattenfisk drar sig mot djupare vatten. Sena kvällar, nätter och morgnar kan man ha ett fantastiskt fiske men det tillhör undantagen. På tafsen sitter nattslände- och fjädermyggsimitationer.
Under den tidiga våren och sena hösten så används sjunklinan för att komma åt fisken, fisket med flugor av Booby-typ som flyter gör att risken för bottennapp minskar. På våren är fisket med så kallade tvättline-riggar mycket effektiva. På en tafs fiskar man tre olika flugtyper vanligtvis en flytande fluga längs ut på tafsen som en Booby eller Streaking Caddis medan upphängarna framför kan vara av blob-typ eller myggpuppeimitationer som gärna är förtyngda. En sådan rigg ger möjlighet att testa flera olika alternativ och fiskar mycket bra genom vattnet. Dock måste kasttekniken förfinas med mjukare bågar för att inte hela härligheten ska trassla ihop sig.
Genom min roll som kassör i fiskeklubben för Nedre Rudan Ädelfiske så har jag haft förmånen att stifta bekantskap med fiskodlaren Peter som driver fiskodling i Vilstena. Klubben köper all fisk av honom sedan ett par år tillbaka och vi är en av hans mest pålitliga kunder. Peter är en försynt, mycket trevlig, man som drivs av att utveckla fiskodlingen i Sverige. Under nittiotalet har han arbetat i spetsen för detta och därav fått förmånen att leverera ädelfisk till nästan samtliga sjöar i Stockholmsområdet. Det är intressant att höra historierna om när han var med och arbetade på Harasjömåla kronofiske och det broilerfiske som bedrevs där under sjuttio- och åttiotalet. Fisken skulle vara stor, gärna över tio kg och det var ett fiske som gav sönderodlingen ett ansikte i fiskepress. Den fiskhanteringen är inget han är stolt över idag. Min barndomskompis Tomas arbetare också, ett tag på åttiotalet, på fiskodlingen i Sävenfors och efter det är fiske efter regnbåge inget han kan tänka sig än idag.
Flugfiske efter regnbåge är svårt och oerhört variationsrikt, trots att det oftast är sjöfiske det handlar om så måste man vara påläst om insektsliv, regnbågens födovanor i sjön (varierar mycket mellan sjöar) och tekniker som kan röna framgång vid olika förhållanden. Den stora skillnaden mot flugfiske efter öring och harr i norr är att regnbågen som är en tidvis ganska aggressiv fisk kan lockas till hugg av extrema färger. Det gäller inte bara streamers, t ex så kan en liten myggpuppa i chockrosa vara oerhört effektiv.
Vintern, våren och hösten är regnbågsfiskets föredragna årstider, vattnet är svalare vilket gör fisken mer aktiv även om insektslivet är mer sparsamt. Under mars och april dominerar fisket med attraktorflugor dvs olika varianter av streamers i gälla färger samt mot slutet flicksländenymfer. Fisket med flicksländenymfer kulminerar i maj och sländan är trots sin sparsamma förekomst en viktig måltavla i regnbågens födosök på vårkanten. Kanske är det storleken på nymfen och/eller dess förföriska gång som lockar? Nymfen är mellan 1.5 till 3 cm lång simmar längst med näckrosbälten och liknar ett mycket litet fiskyngel när den tar sig fram. Nu fungerar även imitationer av nattsländor, vattenskalbaggar (corixor) och fjädermygg.
Med sommaren kommer värmen och regnbågen som är en kallvattenfisk drar sig mot djupare vatten. Sena kvällar, nätter och morgnar kan man ha ett fantastiskt fiske men det tillhör undantagen. På tafsen sitter nattslände- och fjädermyggsimitationer.
Under den tidiga våren och sena hösten så används sjunklinan för att komma åt fisken, fisket med flugor av Booby-typ som flyter gör att risken för bottennapp minskar. På våren är fisket med så kallade tvättline-riggar mycket effektiva. På en tafs fiskar man tre olika flugtyper vanligtvis en flytande fluga längs ut på tafsen som en Booby eller Streaking Caddis medan upphängarna framför kan vara av blob-typ eller myggpuppeimitationer som gärna är förtyngda. En sådan rigg ger möjlighet att testa flera olika alternativ och fiskar mycket bra genom vattnet. Dock måste kasttekniken förfinas med mjukare bågar för att inte hela härligheten ska trassla ihop sig.
Fisken rör sig över sjön längs de födorika stråken och de går oftast längs näckros- och vasskanter. Det gäller såväl vinter som vår och kan man sitt vatten så vet man var de stråken går.
Min kompis Niklas har fiskat regnbåge i mer än femton år och jag känner ingen som kan så mycket om detta fiske som han. Hur många hundratals (tusentals?) regnbågar han har fångat vet han nog inte ens själv. Det har varit väldigt lärorikt att fiska tillsammans med honom. Liksom att hänga med Oskar, Rolle och David till Storån så ger det en insikt i någon annans kännedom och erfarenhet kring ett vatten. Det är svårt att misslyckas när man är med på en sådan indirekt guidning. Niklas introducerade för mig ett delvis nytt sätt att vinterfiska regnbåge och bäckröding på. Han har skrivit en artikel om detta som publicerades i Fiskejournalen nummer 3 2007.
Med lätta små och mjuka pimpelspön och haspelrulle så fiskar man framförallt med micro-balansare som snarare ser ut som små mormyskor. De små pirkarna agnas med maggot, bloodworms eller en liten räkbit. Pimpelspöet arrangeras i en specialbyggd spöhållare, vi bygger våra av avsågade notställ. Det är ett inaktivt fiske med mycket väntan. Det är väldigt spännande att sänka ned pirken så att den hänger ca en decimeter ovanför botten och vänta på hugget. Sedan finns olika knep för att få pirken att darra till eller lyfta och/eller sänka sig lite. Metoden är ibland så effektiv att den utklassar alt övrigt pimpelfiske på sjöarna. Vi har varit med om att folk har kommit och skällt på oss för att vi drar upp all fisk i sjön. Idag är metoden mer spridd och vi ser många som har anammat tekniken.
Strömhults Sportfiske i Småland erbjuder ett fiske efter stor vild regnbåge i strömmande vatten. Medelvikten på fisken som går i ån är över två kg och tidvis är det riktigt spännande att bedriva ett sk sight-fishing då man kan se fisken, smyga och kasta på den. Fisket är exklusivt med vilodagar för ån då inga fiskare har tillträde samt begränsat antal fiskare per år och så kostar det förstås. För tvåtusen kronor får man under två dagar fiska i fyra fyratimmars pass. Robert som skapat Strömhults Sportfiske har byggt upp arton (18!) olika dammar där fisken får gå, slussas igenom, och växa till sig innan den i omgångar får simma ut i ån. På bilden nedan, en regnbåge i mycket fin kondition som föll för en liten flicksländenymf i storlek 12.
Numera finns många fiskevatten som håller den inplanterade regnbågen, det kan aldrig ersätta naturliga ädelfiskvatten men som komplement så bidrar det till ett ökat fiskeutbud och minskar trycket på våra naturliga fiskevatten även framöver. Det gillar jag.
Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar