Bäcköringspremiär på påskafton

Påsken firas sedvanligt i Hede, till och med i Härliga Härjedalen har den kraftiga våren fått vintern att säga adjö. När vi kommer upp till Stugan så är Kölån redan öppen och det susar förföriskt från vattnet där jag går på fäbodvallen och lastar ur bilen. Det finns ingen snö kvar, enstaka fläckar i norrläge påminner om att det är slutet på april, i luften svärmar fjädermygg och jag tar en promenad längs det lilla vattnet. Kölän är mitt barndomsvatten Kvarnåns källa. Det myrfärgade vårvattnet minner om spännande flugfisketurer efter små bäcköringar.


Kölån ringlar sig fram nedanför stugans fönster, smältvattnet får den att brusa högre än vanligt

Mitt bland påskägg och släktfirande plockar jag ihop mitt gamla åttafots S:t Croix i klass fyra och knyter på en liten bäcksländenymf i strl 12. Kastar ovant med det mjuka spöet men ån är inte mer än fem meter bred och snart driver den lilla nymfen med strömmen. Jag står och njuter i vårsolen när det hugger i lugnvattnet mellan stenarna där det kalla smältvattnet inte är lika hårt mot bäcköringen. Jag fångar tre, fyra bäcköringar som alla lika glupskt kastar sig över den lilla nymfen.


Bäcköringen är en vacker fisk med sin mörka mystiska teckning, tänk att den tar den lilla böcksländenymfen så fort den hänger i lugnvattnet



Vansinnig vår



8 april låg isen i drivor längs stranden, tunnare och tunnare flak med öppna ytor där flugan kunde presenteras

 Betänk att det är tre veckor sedan isen gick i mellanskärgården. Solen gassar och det är sommartemperaturer sedan två veckor tillbaka. Precis när isen gick så var jag där och trampade undan isflaken på badstranden. Tillbaka på samma plats två dagar senare och jag fiskar flugan låångsamt ett helt pass tills jag får för mig att ta vattentempen, termometern visar omgående på sju grader (!). jag höjer tempot på hemtagningen av flugan och fångar ganska omgående ett par mindre havsöringar. Fina havsöringar i mindre storlekar som får mitt klass fem spö att jobba ordentligt, än så länge är det det lätta spöet med flytlina som gäller.




Miniblänkare som tas med fuktad hand, förvånad över den härliga vårvärmen



50 cm är tillräckligt stort men en påblänkare med hel fettfena är vi rädda om

 

Liten krabat som kniper flugan (så ser det ut i alla fall) när den får simma tillbaka

Har mest hittat strötid här och där och varit ensam i kustbandet, meditativt men inte effektivt. Fick med mig Haukimannen på ett pass och gick igenom hot spoten och på hans andra pass tar han sin första flugfångade havsöring. Roine lurar blandbesor och blankingar i Strömmen och lurar upp tvåkilosfiskar. På Edgeforum är det full fart med rapporterandet...

Får inte till det något mer innan påsken och familjens tid i fjällen, rapporter från när och fjärran (för mig är det Östanå och Ljusterö) når mig och vittnar om race och svårtrugad öring.
Tror jag det, om vi blir chockade - vad händer då med havsöringen som går från nollgradigt vatten till vikar med 11-12 grader på två veckor. SMS och webbsidor gör mig feberhet på kammaren, hinner inte med och finner mig i det. Kommer tillbaka på annandagen och det är ja... 20 grader i Enskede och har så varit i ett par dagar. Vad hände med årstiderna? När kommer strömmingen? Lite nordan och kalla nätter så kanske säsongen är längre än fyra veckor? Vansinning vår!

Flugornas herre: Ismopuppan

Sitter nöjd med en arsenal av fisklurare av klass, tack vare kompisen Mats så har jag lyckats komma över 20 stycken riktiga Ismopuppor!


Uppradad, flugornas herre, ett vapen som alltid bör vara med i flugasken oavsett jakten på harr, öring, röding eller regnbåge.

Flugan är en oslagbar nattsländeimitation, att Ismopuppan har låtit tala om sig som en riktigt bra harrfluga det är inget som någon överhuvudtaget ifrågasätter. Upphovsman är Ismo Hyvärinen från Kiruna men hans fluga fungerar dessutom ypperligt för det frekventa regnbågsfiske som jag bedriver i Stockholmstrakten. Min vän Niklas har formligen tömt hak som Norrbyströmmen och sjöar runt Dalarö med flugan. När jag inte haft med mig flugan har jag stått mig slätt, ingen skön känsla. Rätt "bunden" är den oerhört fisklig och utklassar all som oftast andra mönster i askarna.

Min erfarenhet är att den fiskar lika bra fridriftande i strömmar som sakta hemdragen i sjöar, balsakroppen gör att den flyter helt rätt i ytfilmen och benen triggar helt klart till hugg. Sen tycker jag att det är bäst att dröja lite med krokningen, det är en liten träbit med nylonben som ska in i munnen och det gör det trickigt för mindre fiskmunnar.

Nu sitter jag här och väntar, prylarna är klara... n ä r   g å r   i s e n   egentligen?

Ismopuppan; bindbeskrivning av Ismo själv

Vi går mot ljusare (flugfiske)tider!

Vintertid, vintertid, vintertid... tar denna härliga period aldrig slut?
En del vintrar brukar jag vara helt begeistrad i snön och ljuset, det finns inte nog med morgnar som jag vakar tidigt för att vara först på isen. Vandra ut i mörkret och borra hål i gryningsljuset och släppa ned grejorna. Regnbåge, öring, röding, gädda eller abborre - oavsett art brukar jag vara helt igång.
I år är det inte så, tänker flugfiske precis hela tiden, sommarens önskade äventyr varvas med flugbindning och sena kvällars menlösa surfande i jakt efter nyheter som rör den ädla konsten.

Ostrukturerade samtal med Niklas om vart vi ska ta vägen, lösryckt surrande med Johan, Roine och Tomas i TFF-gänget, snack med fiskekollegorna på banken vid kaffeautomaten, egna "smita ifrån i vardagen planer" som grusas när kylan återigen kommer tillbaka, ältande om eländiga israpporter från skärgården...

Nåväl ett par veckor i Härliga Härjedalen har det blivit och längd- och utförsåkning med familjen har varvats med besök i små skogstjärnar som jag inte hittat till utan fiskeintresserade kusiner. Vintertid är det så mycket enklare att komma i kontakt med större exemplar av Härjedalens röding och öring. Numer är det bara ost som sitter på krokarna maggot och fjädermygglarver lämnas hemma. Tackar kusinerna för det!

Rödingen är en vacker fisk med sin teckning och sina klara färger, avsaknaden av en riktig kamera som min Nikon är tydlig...

Fiske i midvinterkyla håller fisken färsk om inte annat.

Vinterfiske är inte alltid lika med solsken och avkoppling ändå är det kanske just vid sådana här tillfällen som det kanske nappar bättre än annars.



Urgammal tjärnöring av ansenlig storlek får syna isen, för öringen dominerar microbalansare och maggot - inget snack om saken.



Annars är det som sagt flugbindning som hägrar, askarna fylls så sakteliga på. Härnast ser jag fram emot att besöka Svenska Flugfiskemässan i Älvsjö i helgen och framförallt att lära mig mer om semirealistisk flugbindning à la J:sonSystem.

Besök Svenska Flugfiskemässan vetja!

Snart är det havsöringsdags! Isarna går väl vilken vecka som helst, vilken fluga som är viktigast i min ask?
Klicka här!

Bonefish i Mexiko

- Strip, strip, strip, now wait,...., strip, strip, strip, you've got it!!!

Jag förvånar mig själv med att hålla lugnet och vänta med att höja spöet och istället kroka fisken med ett hemtagnigsryck. Men nu höjer jag spöet

- Let it run! Let it run!

På 4-5 sekunder är fluglinan och en bra bit av backingen ute. Snabb hemvevning då fisken vänder mot mig, och så bara att låta den gå igen med en tjutande rulle. Alfredo är exalterad (nåja, det är ju hans jobb), men det är inget mot vad jag är. Fisken väger väl bara dryga kilot, men det är helt säkert ändå den mest explosiva fisk jag någonsin haft på kroken. Några minuter senare och jag kan stolt lyfta min livs första bonefish för fotografering. Alfredo har hämtat min kamera i båten under drillningen.

Nej det är inte Jonas vid tangentbordet denna gång, utan jag Johan, kanske den minst aktive fiskaren i TFF. Efter hårt slit med husbygge under hela året har jag och familjen gett oss belöningen, en solresa till Playa del Carmen, Yucatan, Mexiko. Efter att vi bokade resan i höstas har jag surfat runt lite om möjligheter till lite fiske på semestern. Det visar sig vara en fullträff. På ön Cozumel finns flera guider till "flyfishing the flats", och till Cozumel tar man sig snabbt och enkelt från Playa del Carmen med katamaranfärja. Jag har satt av en dag av familjesemstern för mig själv och har bokat en guidning hos den arrangör som jag tyckte gav seriösast intryck på sin webb-sida. Har också bett dem hålla med spö och rulle då jag inte har tunga grejor nog.

Vi fiskar i en av de stora lagunerna på norra Cozumel. Vattnet är knappt knädjupt, kristallklart, och omgärdat av mangrove-växtlighet som och bildar öar och vikar. Vi vadar oss mestadels fram, smygandes. Då vi förflyttar oss längre sträckor så stakar Alfredo fram båten med mig ståendes i fören. Det är "sight fishing" som gäller. Inte ett kast görs utan att jag ser fisken som jag kastar på. Bonefishen rör sig hela tiden, oftast i små stim på ca fem till tio fiskar. Det gäller att spana efter tailande fenor och fiskskuggor som rör sig, vänta in precis rätt tillfälle, och sedan lägga flugan några meter framför nosen på en fisk som rör sig mot en. Ett kast för nära stimmet och all fisk är borta.

Den lånade utrustningen, och framförallt linan, har sett bättre dagar. Lite fummel med prylarna, och kast för nära fisken gör att jag bränner ett par fina chanser bara efter någon halvtimmas fiske. Alfredo, min guide för dagen stönar högljutt. Jag har förstått på förhand att guiderna här kör stilen att vara tuffa mot kunder som bränner deras upplägg. Men snabbt kommer ytterligare en chans, och nu ligger kastet perfekt och både jag och Alfredo triumferar. Det fortsätter bra. Jag landar ytterligare två bonefish, båda större och ännu explosivare än den första. En fjärde går med flugan då jag inte höjt spöet snabbt nog. Sedan bränner jag ett antal chanser med en kvidande Alfredo vid min sida.

"- You got many chances man"

Ja, och jag hoppas jag får fler en annan gång. Blir det fler resor med familjen till tropikerna kommer jag inte kunna låta bli att försäkra mig om fiskemöjligheter innan vi bokar resan

Julkort från Jurassic Rudan



Patrik regerar, isfiskad sexkommaetta från Nedre Rudan. Hatten av!

Borde skriva en rad eller två om lätta, hemmabyggda tvåfotsspön med små haspelrullar. Mormyskor, microbalansare och den perfekta riggen för att fullkomligt ta hem allt fiske efter regnbåge på is men... nä hatten av helt enkelt, har man kompisar som åker och fiskar under snöiga och blåsiga förhållanden så vet de alltid vad de gör. Patrik är därför en sån självklar innehavare av isfiskerekordet på Nedre Rudan. Timmarna nedlagda är betalda flera gånger om. God Jul helt enkelt!

Nyckfullt och utmanande isfiske



Microbalansaren som utmanat många regnbågar genom åren.

En vacker vintermorgon, solen kämpar sig upp över trädkronorna och det känns kallare än de fyra minusgrader som termometern visar. En decimeter ovanför botten hänger min microbalansare agnad med tre maggot, jag ömsom sitter och står och stampar för att hålla värmen. Stirrar med tom blick ned i mitt 130 mm:s borrhål. Håller med jämna mellanrum undan isbildningar i hålet med hjälp av isskopan. Midvinterfiske är för mig ett inaktivt fiske med mycket väntan. Idag är det en väntans dag. I första hålet har jag ett litet nyp, pyttedragning - ett tecken. Mört eller sjukilos regnbåge? Man vet aldrig och det är den spänningen jag söker.

Solen lyser upp den kyliga vinterdagen.

Det bådar gott med kontakt så tidigt men sedan går tiden oroväckande fort. Ett annat hål någon timme senare, direkt vid nedsläpp kastar sig en sjuhektos regnbåge över mitt bete, kort kamp innan fisken krokas av i hålet. Med fyra minusgrader och sju sekundmeters blåst får inte fiskens huvud lämna vattenytan någon lång stund om den ska klara en återutsättning. Själen blir lugn, jag har lyckats lura en fisk. För mig är det viktigt.

Vi byter hål alldeles för ofta kliver fram och tillbaka över sjön, som de gamla pimpelrävarna vi är med abborrepimpling i ryggmärgen. Det blir aldrig bra, regnbågen har sina stråk och de kommer för eller senare förbi det hål man har planterat sig i. Vi finner ingen ro i denna tröghet. Tålamod är det största av mod men tröga dagar är själva tjusningen att tänka ut konstiga eller ovanliga platser som det kanske, kanske är så att det kokar av fisk på…



Skuggsidans kyla trotsas men det hjälper inte.



  

Regnbågen i hålet, krokas av och får simma tillbaka.

Nyckfullt och utmanande på isen, mina första tankar när jag lämnar isen är ofelbart: när ska jag ut nästa gång?