Jakten på Gotlands silver

En helg, nio fiskare. Valborgshelg och flugfiske efter havsöring med stödet av några av Gotlands tyngsta havsöringsprofiler stod på schemat, ön skulle hemsökas av havsöringsjägare från både väst- och ostkust. Johan fyller jämnt och överraskningen för honom var total. En övernattning på Utö? Nej Gotland över helgen. Inga nybörjare här inte, eller ja några hade inte fått havsöring på fluga tidigare.

Vi vandrar ut på linje på pallen, fem fiskare med guiden längst till höger och tjugo meters lucka. Anfall på bred front för att hitta fisken som sporadiskt simmar in på grundplatåerna för att äta. Taktiken är klar som på laxmanér: ett kast ett steg till vänster. Håll tempot säger guiden, det blir knas flera gånger när jag vill lägga mer än ett kast runt en skön sten därute i det bråddjupa. Planen är att plöja 1 000  meter pall på någon timme, finns fisken där kommer vi att få både dubbel- och trippelhugg - vi är laddade.

Vi går några steg och den klassiska gul-gröna färgen är vacker i det klara vattnet. Grönt vajande sjögräs som växer på den benvita pallstenen av kalk. Det klara vattnet och vågorna som slår emot oss... skönheten är bedårande. Fisk på pallen! ropar guiden och jag rycker till, lugnar ned mig när det är tobis som är inne framför fötterna på oss och måsdyken bekräftar att havsöringsmaten är inne på grundområdet.

Gotlandsserien - tre raka som levererar.

Med flugspö i tio sekundmeter, mulet, dyningar upp till armhålan och fyra grader i vattnet = Karatefiske för kustjägare

Så olika det kan vara; Stockholmarna pratar om att skölja rullarna noga eftersom vattnet är så salt här medan  västkustkillarna reflekterar över att det inte är så salt eftersom vadarna inte är vita av saltlager när vi vadat i fem timmar...

Vi besöker många fantastiska ställen och att hitta till hotspotsen kräver sin lokalkännedom. Visst vet jag nu några riktigt grymma ställen men bilen som behövs för att överhuvudtaget bemästra skogslederna som leder ned till vattnet och modet/kunskapen att köra över bönders privata mark och öppna grindar är inget en stockholmare gör bara sådär.

Det blåser duktigt den här helgen och vindarna kommer upp i femton- sexton sekundmeter, guiderna låter oss hitta ställen där flugfiske iallafall är möjligt. Jag har aldrig tidigare flugfiskat i sådan vind och sådana vågor, vågor som stundtals var upp till armhålorna. Mer än en gång sköljdes mitt fotfäste bort, det var nära några rejäla bad men jag klarade mig.

Tänk att det är Valborg och tempen i vattnet varierar mellan 4,2 - 8.8 grader, det är en sen vår i år. Det var en skön resa, all heder åt guiderna som ordnade med allt. Kul att få hänga med ett antal profiler från hela landet, att avsluta lördagens femtontimmarspass med mobilbastu var en höjdare!

Stålblänkarna fanns där men de var inte många.

Rosa pattegris gör jobbet

Gruppen fångar 23 havsöringar med topp på 78 centimeter, själv står jag för två av dem och de är runt två kg och jag tappar ytterligare tre varav en riktigt fin blanking som grämer mig mycket. Det var några som bommade, inte alls bara att åka och hämta fisken. Det kommer säkert mer läsning om resan i ett framtida nummer av Allt Om Flugfiske då chefredaktören var med.

Jaha i veckan ska jag ut med Sandhamnsguiderna tack vare lotterivinsten i Fiskevårdsdekalen. har väl aldrig varit guidad så mycket, bara att luta sig tillbaka.