Torrflugfiskepremiär i Norrbyströmmen

Slutet av mars och en vår som alldeles för långsamt nalkas, hela skärgården är packad med is och det kliar av längtan att få nyttja flugspöet. Webbkameran i Norrbyströmmen har fått många träffar av mig och Niklas den senaste veckan. Blidväder med plusgrader regn och vind motar väl bort den svåraste av isar?
En dag händer det, vi bokar med kort varsel och till vår glädje är vi ensamma den dag vi valt. Läser på dagboken om tidigare besök som pimplat då isen omöjliggjort flugfiske i det strömmande vatten som lockar flugfiskaren.

Bilfärden från Stockholm klockan halvsex på morgonen gör att vi är i stort sett ensamma på E4:an, i bilen pratar vi flugmönster och vad som borde fungera så här dags på året. Vi minns tillbaka till vår marstur förra våren med sagolikt fiske på stor fisk som bara tog microflugor. Spänningen är som alltid innan en fisketur förväntansfull, det är därför jag utsätter mig för det här med tidiga morgnar med komatrötthet som följd.

Vad händer under iskanten i homepool, bäcksländor och fjädermygg i massor? Bara fisken vet.

Homepool ligger halvöppen men när vi vandrar upp på åsen för att spana på fisken som man så säkert kan göra här i Norrbyströmmen så ser vi till vår förvåning inte en endaste fiskpinne (!) Analysen är att fisken helt säkert står under iskanterna i fullgott skydd och äter av det som kommer drivande i strömmen. Den golfbaneliknande omgivningen ligger rofyllt i vitt, snön är det sista som checkar ut denna kalla och sega vår. Vi inleder vårt fiske i just Homepool men känner ingenting, när vi vandrar nedåt bland poolerna så stannar Niklas i nummer Fem och där drar han öring på öring. På tafsen sitter en nattsländepuppa i illgrönt som tydligen faller de jagande öringarna i smaken. Jag biter ihop och vandrar uppåt igen, tillbaka i Homepool så faller en öring på halvtannat kilo för min nattsländepuppa i mörkbrunt, efter en kort fajt så simmar den köldstela fisken tillbaka. Strax därefter metar jag upp en öring på ca kilot precis utanför iskanten – som kikpimpel med långspö.

Öringen är på jakt efter höstens lek, den var oerhört aktiv just denna dag.

Niklas illgröna nattsländepuppa sitter stadigt förankrad, notera iskanten som låg längs hela Pool 5.

Vi fikar kort och värmer oss, Niklas berättar att hans öringar (han är uppe i sex stycken nu) alla har tagit precis intill iskanterna i pool fem och sex. Regnbågarna verkar vara helt bortflugna och den enda pool vi ser fisk i är trean där ett helt gäng regnbågar på upp till uppskattningsvis tre kilo står tätt, tätt i ett stim men är helt inaktiva. Sightfiske lockar mig och efter rasten prövar jag ånyo med ett fåtal kast lyckan på denna sammanhängande massa av regnbågar. Ingenting händer förrän jag knyter en Griffins Black Gnat i strl 20 (!), en pytteliten torrfluga som trots +4 grader får vila på ytan ovanför regnbågsstimmet. Plötsligt stänker det till och en båge på ca två kilo tar resolut flugan. Kampen blir lång och varsam, en krok i storlek tjugo kräver varsamt handlag för att inte slitas ur käften. Att landa en stor fisk på så liten fluga och 0,14 tafs skänker mig enorm tillfredsställelse. Strax därefter tar jag ytterligare en båge på kilot på samma fluga.

Griffins blank gnat, en stor liten succé. Ofta i min tafsände när inget annat fungerar.

Lunchdags, intensivt fiske från åtta på morgonen kräver sina pauser. Niklas har tagit ytterligare två öringar och är uppe i åtta totalt. Efter lunchen kommer finvädret och vi måste ta av oss mössor och fleecetröjor, trots temperaturhöjningen och strålande sol så händer inget mer efter lunch. Vädret är fantastiskt när solen tittar fram så här på vårkanten. Vi är ändå nöjda när vi bryter upp nånstans mellan tre och fyra. Tio öringar och två regnbågar, på torrt och på smått, är en bra premiär. Nu är väl ändå våren här!