Från kontorsstol till snöstorm och... havsöring

Slog mina kloka ihop med kollegan, vi ska på möte ute på vidderna en vardag som tarvar bil... Visst kan väl ett spö eller två åka med? Vi har ju en timme där innan mötet börjar va? Ja! Sagt och gjort och fast siktet var inställt på den numer hopplösa havsöringen så är en timme vid kusten värd flera gjorda någon annanstans. Förtränger mina senaste bompass och tänker att bara vi äntrar en pålandsvik med kyla i luft och vatten så ordnar det sig. kollegan med spinnspöet och jag med flugspöet en bra kombination som snabbt kan avslöja vilken metod som är giftigast för dagen.

Det är halt på vägarna och bilen är svårstyrd, vi kör med ödmjukhet och förvånas över det aggressiva temperamentet hos andra bilförare en sån här dag med ishalka, God Jul var det här! Under gårdagen var det över hundra olyckor på vägarna men det verkar vara glömt bland dagens gärningsmän.

En timmes fiske, plötsligt där i bilen känns timmen för kort redan innan den börjat. Min stiliga kroppshållning kroknar under en suck. Kollegan uppmuntrar och vänder min plötsliga mentala dipp

- Mycket kan åstadkommas på en timme ska du veta, själv hoppas jag på att tidigast få ett professional overrun i femtiofemte minuten men kommer du ihåg den där gången när jag nästan spelade fotboll med en havsöring som jagade skeden så frenetiskt att den simmade rakt in i min vadarsko? Hur jag skrek och dansade tango och du undrade vad i h-lvete jag höll på med? asgarv följer och minnen kommer tillbaka. Jag är tillbaka på spåret.

Inget kaffe under tacklingen av våra spön, en rask promenad de hundra metrarna ned till färjelägret. Ivriga är vi och inga andra trotsar blåsten och snöryran - är vi de första idag som testar vattenmassorna? Cool känsla att stå med kostymerna under vadarbyxorna, elegant på något sätt, fattas bara tweekavaj och hatt... I kylan är guidebonaden långt neddragen över ansiktet.

Hagström kliver i något oförsiktig, ivrig, höjer rösten när han skrämmer en fisk på ankeldjupt vatten - OK de är här. Jag kan knappt andas medan jag luftkastar och matar lina från rullen, flugan landar med tafsen i en enda hög kanske femton meter ut. Kastar ånyo, Hagström hojtar men nu var det sjögras på kroken. Spänning.

Det har gått tjugo minuter när jag känner en försiktig dragning i flugan, jag blir stel av fokuseringen, kände jag rätt? fortsätter att dra hem flugan långsamt, långsamt. Gammarusimitationen vandrar långsamt över den grunda leopardfläckade botten. Jag lever mig in i varje centimeter. I en av pauserna kliver den på, när jag ska dra i flugan igen gungar det tungt. Jag hojtar och Hagström grymtar. Öringen är pigg i det kalla och grunda vattnet. Mötet om en halvtimme är långt borta, snacka om paus i vardagen. En halvmeter stål rusar och ringlar genom vattnet och rullar i ytan, Hagström kommer med en hjälpande hand och håv. Han garvar och när jag ser att han fått med sin lilla flugfiskehåv i trä så skrattar jag med, vad hände det stora Gotlandsracketet?

En riktig blänkare med tångmärleimitationen ordentligt fastnaglad i överkäken. Förevidag av Hagström vars håv också är med på bilden

Öringen är vacker när den vilar i min hand medan den simmar tillbaka sätter jag mig och bara njuter av pausen i vardagen. En timmes fiske.