Havets silver, vårens bokslut?

Ja våren är det alltid något särskilt med, med värmen kommer förhoppningarna om en skön sommar och på vägen ett fantastiskt fiske. Om man tar tag i det. Ska villigt erkänna att delar av min fiskefrenesi har fokuserats om på landsvägscykling, hittills i år har jag plöjt 150 mil genom södra Stockholm på min racer. Rätt eller fel men kroppen mår naturligtvis bättre än någonsin, klubben Fredrikshof ger mig klubbkamrater och möjligheter att komma ut i grupp på tiomilsturer .

Liten stålblänkare förevigad med kameran i min Iphone som lämnar mycket övrigt att önska. Den vilar på klipphällen en stund innan friheten fås åter. Pattegrisen har oftare än vanligt suttit i linänden denna vår.

April är för mig sedan många, många år tillbaka förknippat med havsöringfiske efter havsöring som går landnära och gärna i stim. Våren i år har varit kall och utdragen och egentligen alldeles perfekt för denna hobby. Nu har inte tiden jag lagt ned varit så mycken men ett par turer har det ändå blivit vid märkliga tidpunkter som fyratiden på morgonen eller elva på kvällen, om allt ska gå ihop med jobb, familj, cykling och fiske så.. ja det blir strötimmar.
Jag har ändå haft tur, de tillfällen jag har varit ute så har jag hamnat rätt. Det är inte gott om havsöring där ute i mellanskärgården men de finns där och till och från har de tagit mina flugor. Sedan finns det annan inspirerande läsning av havsöringsjägare som Laxlasse som jag gärna besöker med jämna mellanrum, när han sedan far till Byske så blir det säkert många inspirerande texter om det med.

Precis 50 cm, räcker så. Tar gärna med mig fisk hem till matbordet.

Erkänner att regnbågssjön har fått vara obesökt under denna vår, ett pass är inget att hänga i granen men inspirationen tryter däremellan och längtan till havet och dess karga natur har varit större.