Gatljus, lysstavar och storöring

Måndag, veckan har precis börjat. Nyss hemkommen från jobbet och vill iväg någonstans, Niklas ringer: Han säger det jag redan tänker - visst borde vi dra och fiska en timme, en timme bara här i närheten...? Visst! Vi ses en stund senare laddade med fishfinders och lysstavar. Kanalen ligger mörk och lugn, det är tomt förutom oss, det tackar vi för.

En dryg timme spenderar vi vid vattnet intill betongen. Trots det urbana så är det spännande, där ute i mörkret simmar kanske ett personbästa och kanske, kanske att turen är med oss ikväll för att nå dit.

5.1 kg havsöringshanne mötte sin baneman, Niklas noterar och släpper tillbaka. Åttafotaren fick jobba ikväll, bra att motionera både grejor och fisk.

Fukten dryper från betongväggarna men vardagskvällen går mot natt och stadens ljud lägger sig allt mer. Plopp, plopp hörs när våra flötmeten landar i vattnet. Nästan direkt tvärdyker mitt flöte och en vansinnig fight tar vid, öringen rusar över till andra sidan kanalen och snärjer sig runt bryggpelare. Niklas springer men hör inte när jag hojtar att fisken gått loss, han springer tillbaka. En stund senare håller jag i en fyrakilos öring som tagit räkan med hull och hår. Fisken simmar tillbaka.

4 kg utlekt hona kämpade långt utöver förväntan, under den första fyrtio meters rusningen trodde jag att hon var två faldigt större. Räkan var för svår att motstå även denna gång.

Knappa minuten senare är det Niklar tur, han väser fram: håven Jonas! håven! Fisken är stark och Niklas pressar. Så håller det på tills Niklas till slut fullkomligt tvingar in en fin öring i sin karphåv som får vågen att stanna på 5.1 kg.

Vilken halvtimme! Huggperiod kallas det i fiskelitteraturen. Om vi inte fotograferat och tjabbat så mycket - hade vi fått fler?

Bilar, besor och betong... visst är det spännande, vilka höstnätter vi kan ha här i storstan.