Strömhult anno 2009

Det var dags igen, många är de som vill men få är utvalda.



Klubbens resa till Strömhult och det berömda regnbågsfisket gick av stapeln 7-9 september och i bilarna ned från Stockholm satt allt från kända fiskeprofiler, regnbågsexperter till hugade fjällfiskare som nu skulle låta utrustningen jobba ordentligt under två dagar. Vädret lovade gott och ett samtal med Robert som äger anläggningen förkunnade mer vatten i ån och dessutom klarare vatten, sightfishing skulle inte bara vara möjligt utan en självklar förutsättning. Att samtliga var laddade är årets understatement.

Klockan fyra är det spänt i luften, fluglinorna viner i luften och våra flugor blöter vattnet. Uppe i dammen härjar Niklas och Peter och det tar naturligtvis inte lång tid innan öringkungen Peter slår till och lurar en båge som vakar en bit ut. Efter en intensiv kamp så inser alla att han öppnar hårt med en regnbåge som vägs in på 5.4 kg – en bra fisk, och skulle det visa sig: resans största.

Sightfishing i bästa tänkbara miljö, gula glas och låg profil (Vladimirs lapp, dvs sittande på sittunderlag) skapade möjlighet efter möjlighet längs nymf-rakan och i homepool. Det är en fantastisk känsla att kunna smyga och kasta på regnbågar i fyrakilosklassen som står någon decimeter under ytan och nymfar.









Jag vandrar längs med just nymf-rakan och upptäcker plötsligt flera stora regnbågar som står i strömmen bara ett fåtal meter ut. Jag stannar upp på en millisekund och sakta, sakta sätter jag mig på huk och smyger fram till en björkstam för att få ordning på grejorna. Jag ser att några av dem äter aktivt där de står, munnarna öppnas med jämna mellanrum och då och då gör de små utfall i sidled i vattnet. Jag ser inget av vad de äter och tolkar det som fjädermyggpuppor.

En liten ljus fjädermyggpuppa knyts på tafsen, ljus just därför att jag ska kunna se den när den driftar in framför fisken. Det tar ett par kast och däremellan vila (för att fisken inte ska bli störd) innan jag lyckas få rätt längd och flugan landar där den ska. Jag siktar på den största av de två som står mitt i strömmen framför mig. Kastet därpå lyckas jag få precis rätt längd och dessutom rätt höjd på flugan, mina nerver är nästan utanpå den mikrotid det tar för flugan att driva in framför fisken, den simmar fram något - tittar den på flugan?

Jag ser att den är stor, säkert närmare fyra kg. Och den öppnar munnen – jag ser hur den lilla nymfen dras in i gapet och reflexen sitter där. Jag höjer spöt och det gungar tungt, ytan bryts av vattenkaskader innan rullen börjar kvida av den första tunga rusningen. Den förr så lugna å sträckan är som Nordsjön i november, vågor som sliter i den och fluglinan fräser när den klyver vattnet i vida cirklar fram och tillbaka. Kampen är intensiv och jag kan efter en bra stund lyfta upp en vacker regnbåge på prick fyra kg på stranden. Hatten av.





Vi varvar kasten och fiskeplatserna på bästa gentlemannavis. Skratten och historierna är många och mer eller mindre sanna, någon är utan fisk även efter ett par timmars fiske men vi hjälps åt med guidning, tips och tricks. Fisket varvas med förberedd hemlagad mat till lunch och middag, hur skönt som helst att njuta god mat när armar och rygg är matta av allt kastande.

Kvällar och pausen mitt på dagen ägnas åt flugbindning och ännu mer historier om allt som har med fiske att göra. Sällan är väl fiske mer avkopplande och samtidigt så intensivt som här i Strömhult - en skön kombination.


Roine, tisdagkväll, mörkret har fallit och fisken vandrar in och ställer sig i inloppet till dammen, vem var där och hur gick det?
Roines första resa går över förväntan enligt honom själv och ja åtta fångade regnbågar talar sitt självklara språk.

Johan, en annan debutant i Strömhult, jobbar nästan i lag med Roine och levererar han med. Nytt personbästa för bägge två förstås och var ska man fiska efter att ha besökt Strömhult? Återbesök ordineras av vilken fiskedoktor som helst!






Vädret är med oss med och trots sol och blå himmel så är fisket bra. Några är bara så nöjda med att få en båge, andra kämpar intensivt för att slå nya mängdrekord. Totalt fångar vi 79 regnbågar med topp på 5.4 kg. Samtliga får fisk och stämningen är god även när det är kö till rensboden.

Det fjärde och sista fiskepasset under dessa två dagar är det ganska trögt trots att fisken vakar frenetiskt både i ström och damm. En och annan båge landas men det lossnar inte förrän Niklas knäcker koden: Nappindikator och myggpuppa hängandes en decimeter under ytan är precis det som är rätt metod.

Niklas dominerar som vanligt fångsterna och landar nitton bågar totalt. Är det någon som kan båge så är det han.














Patrik med en av de fyra regnbågar som han fångar inom en timme på precis samma metod, det lyckliga fnittret från honom smittar. Sann glädje.

















Själv går jag fisklös det sista passet, att kunna Strömhult och inte lyckas landa någon fisk på fiske under kl 06:00 – 11:00 är hårt för mig. Jag bet ihop om och om igen, fiskade hungrig och snöade in på en pool. I en halvtimme står jag tom och fiskar kissnödig. Allt det där som jag vet att man inte ska göra, men vad är åratal av erfarenhet? Två fiskar krokar jag men de kliver av efter flera tokrusningar - vad gör jag för fel?

















Det tar flera timmar att komma tillbaka, först när vi städat ur storstugan och ska sätta oss i bilarna igen så kan jag se tillbaka med ett leende. Jag fångar 14 regnbågar med topp på 4.0, 4.0, 3.8 osv - vilket fiske, Strömhult jag kommer tillbaka!





























Ytterligare fyra kg båge och en mycket nöjd fångstman...