Hopplöshetens udde

Hopplöshetens udde - jag stod där utvadad och kastade mot fisken som vakade strax utom kasthåll. Det är alltid den fisken man pratar om vid tältlägret, den fisken är alltid störst och det är den man drömmer om.

I ett av Sveriges mest kända storöringvatten är den flugfiskekvoterade delen indelad i ett antal håar som hålls samman med ett pärlband av fina små strömmar. Några av de största håarna är stora som små insjöar och deras näringsrika biotop gör det möjligt för öringen att trivas och växa sig stor. Fjällområdet har besökts av turister sedan trettiotalet och Carl Von Linné var faktiskt en av de första upptäckarna av naturen i området. I början av sommaren 1936 vandrade två tonåringar, Sven och Nils, över fjället med lätt packning och varsitt flugspö tillverkat av splitcane med infettade fluglinor av silke mot håarna i den övre delen. De var pionjärer men såg det inte så själva. Det fiske de upptäckte och under många år återvände till blev sedan vida omskrivet tack vare den blivande journalisten och författaren Nils.

Någonstans söder om Treriksröset, väntan på Sveriges egen tundra. Varför hugger inte fisken? När vänder vädret? Fanns svaren så skulle pauserna inte vara så många den resan...

Den sista av de sju håarna heter Nedersthån och den finns en udde men en ståtlig gammal tall på som fortfarande lever. Fotografier i Nils böcker visar på att det är samma träd, nu som då men med långt flera år på nacken. Från den udden når man all vakande fisk i hån men det kräver stort tålamod att smyga och vänta in fisken. Udden döptes av någon till "Hopplöshetens udde" (vilket den heter fortfarande i fiskeguiden) eftersom man då liksom nu får sitta på timmar på knä och stirra ned i det humusfärgade vattnet i väntan på storöringen. Och den går här, storöringen, varje år visar sig det fiskar som är uppåt två kilo eller mer på, naturligtvis, drygt ett kastavstånd... Det finns historier om att tillsynsmannen har nätat en öring på fem kg i jakten på gädda.

Havsöringsfisket med sin väntan, tjusning eller ren plågan? förr eller senare så kommer fisken in i viken eller om den redan är där så kommer den få för sig att hugga snart...

Enligt fisketillsynsmannen Ralf så innehar förmodligen Sven fortfarande storöringrekordet från denna udde och det lyder i så fall på 2,4 kg fångad på en liten dagsländeimitation. Jag fick aldrig möjligheten att besöka detta vatten och just denna Hopplöshetens udde tillsammans med Sven men jag kan känna historiens vingslag när hans barnbarn och tillika min goda vän berättar historierna när vi befinner oss här bland storöringar och när vi inte når den vakande fisken - hopplöshet.

Blanka dagar kommer och går i allt fiske, vad är det som driver en att återvända till vatten eller platser där man tidigare kammat noll? Är det för att behärska eller till och med besegra hopplösheten? Ja för mig är det så och det är sant som de säger att om det bara vore att gå ned och fånga sin fisk utan ansträngning, vad skulle då vara lockande?

En annan dimension i fisket är längtan, längtan efter outforskade vatten såväl som att återvända till den där stenen eller strömmen för att återigen få lägga ut flugan eller draget där stor fisk tidgare har lurats upp. För ett par år sedan så återvände jag till min barndoms flugfiskevatten där allt började: Kvarnån i Hede. Bäcköringarna i det mörka åvattnet förtrollade mig under många somrar och till slut lärde jag mig att behärska den grunda och smala ån när jag landande flera bäcköringar över halvkilot och med topp på 850 gram. När jag återvände fann jag en sönderfiskad å med än lägre vatten, poolerna som alltid höll fisk på upp till halvkilot fann jag inte tillbaka till längre. Jag vet inte om jag väntat mig att se att allt var som förr men det står klart att minnena av ånär bland det bästa jag har.

Häromkvällen paddlade jag över blankt och djupt humusfärgat vatten tillsammans med två erkänt duktiga regnbågsfiskare. Sjön låg tidvis helt blank men inte en fisk visade sig, inte en känning för någon av oss på ett par timmars fiske. Tankarna återvände till Hopplöshetens udde. Undrar om det fanns någon fisk överhuvudtaget i sjön? Regnbågsfiske är också ett nyckfullt fiske som så mycket annat.

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.