Norrbyströmmen - CPR

Så var det dags igen, 0600 är bilen fullastad med flugfiskeprylar och Regnbågskung i helvadare vilket fick mig att fundera när vi var på väg till just detta svenska kalkströmsvatten. I ett litet vatten där fisken skyggar för personer på land och där vadningen är förbjuden. Förklaringen är nog så logisk och lyder att han lovat hjälpa Manni med att rensa inlopps- och utloppsgaller från höstens alla nedfalla löv.

En regnig men ljummen dag i slutet av oktober sitter vi på E4:an och diskuterar flugval, vad vi ska börja med på tafsen och hur det ska fiskas. Vi enas om att inleda med torrfluga då temperaturen på upp till 12 grader borgar för att fjädermygg borde kläcka. Vi anländer till den fina anläggningen och dricker en kaffe medan vi tacklar våra spön. Det vakar sporadiskt i homepool och våra fiskenerver spänns naturligtvis en hel del.

Smygfiske, låg profil röner framgång - stod han upp nån gång och fiskade?

Plötsligt smäller det på, nåt stort har tagit den lilla myggpuppan!

Jag tar i fjärde kastet en fin liten regnbåge på en torr fjädermyggsimitation i storlek 16, ganska snabbt tar jag två till i samma storlek medan Niklas lurar upp ett par liknande på myggpuppa i strl 14. Tafsen är 0.14 floucarbon för att lura den skygga fisken - Midgefishing per definition!

Vi ser all fisk i strömmarna eftersom det lugna och mulna vädret inbjuder till det när vi bär polaroidglasögon.

Norrbyströmmen kan ge den där oehört spännande känslan som man kan uppleva i en liten fjälljokk på Sandåslandet när man sakta smyger på en fullt synlig röding eller öring. Små vatten där långa kast inte vinner fördel utan snarare få korta kast för en felfri presentation. Visuellt fiske som man inte kan få uppleva på så många ställen.

Men det är svårfiskat och vi får plocka fram all vår erfarenhet för att lura fler regnbågar. Efter en skön lunch i lodgen med utiskt över homepool och enstaka vakande fiskar så är våra spön riggade med myggpuppor och nappindikator i deg. Det är vad som fungerar bäst då fisken ratat alla andra flugor och då menar jag alla andra flugor för jag är vanligtvis ingen zonkerfiskare men alla sorters färger på Zonkers, Bobies och Nobblers provades med utan framgång. Getingar, nattsländor och alla sorters nymfer provades förgäves.
 

Lånar regnbågskungens C&R håv, i minsta lager är den kan tyckas...

4.1 kg Norrbybåge förevigas och får simma tillbaka i poolen.

En skön bildsvit för Niklas, myggpuppa med flytdeg även här. Ett orange inslag kan vara avgörande.

Niklas med 3.6 kg Norrbybåge, notera CPR greppet - att låta fisken vila i händerna under fotograferingen.

Leenden åker fram när jag tillslut lurar och landar en regnbåge på ca 4.1 kg och Niklas kan asvluta med en mycket fin båge på runt 3.6 kg CPR - Catch, Photo & Release är vad detta vatten handlar om. När mörkret faller något tidigare på grund av omställningen till vintertid kan vi summera upp till tretton fångade regnbågar samt en öring.

Att för egen del ha tagit tre bågar på torrt i strl 16 samt tre bågar på liten myggpuppa är en tillfredsställelse.

Nöjd är känslan som infinner sig när vi sätter oss i bilen på väg mot Stockholm igen.

Catch, Photo and Release - CPR

Vi ses kanske nästa gång?

Kanalfisket har börjat!

Jo jag smet iväg ikväll, skulle ha jobbat ett par timmar men mailandet med kompisen Jocke hade fått tankarna att fly och fiskefebern för kanalfisket var igång. Kanske är det lite tidigt men va f-n livet är kort. Tränger undan arbetsbehovet och plockar med mig flugspöet och tar bilen de knappa tio minuterna ned till kanalen. Klockan är inte mycket men mörkret och det lätta duggregnet skapar höstfiskekänslan.


Hittar parkering, vet vart jag ska gå, ett par snabba steg ned till favoritbron och efter ett par luftkast så landar min B3-bonker ganska bra längs med brovalvet. Lyckas sånär kroka en gångtrafikant bakom mig. Ett par drag och jag känner en stöt i första kastet. Vad är detta, gädda?

Kastar ut igen känner inget, tappar fokus efter ett par kast. Flugan känns liten och obetydlig i kanalen, skulle kanske ha tagit med haspelspöet eller varför inte rigga med flöte och räka... DÅ smäller det till i linänden, helt oförberedd är jag men vad det är går inte att ta miste på. En stor havsöring plogar runt och plaskar - den sitter bra. Efter en kort fajt så ser jag med hjälp av pannlampan att tafsen försvinner långt in i gapet.

Håven ligger på kajen bredvid mig, jag håvar så småningom och känner tyngden. Väl uppe börjar operationsförsöken men flugan sitter djupt i svalget och har slitit sönder gälarna - ingen C&R denna gång. Fisken får följa med hem även om jag föredrar blankfisk, teckningen gör att den är lik en lax.

Känner mig plötsligt väldigt nöjd, kanske skulle hem igen och jobba då så att morgondagen blir inte blir så lång?

Tänk vad fisketurerna är olika...

Havsöringen vägde in på knappa fyra kg.

Rödingarna i tjärnen

En skoterled rakt in i djupaste granskog uppkört för denna gång men snart kommer snön och sätter igen spåren. Utan vägvisare i väglöst land är man ständigt förlorad.

Norrlandsvintern är kall och luften är torr, trots att kvicksilvret pressar sig nedåt tjugo minusgrader så beger vi oss ut i mörkret. Det är ruggigt tidigt och jag fryser redan i min flytoverall när vi vandrar mot bilarna. I andra stugor råder julefridens lugn medan jag har svårt att vara still. Familjen snusar lugnt i den mörka fjällstugan när jag blir upphämtad av min kusin och hans kompisar.

Kängorna knastrar i snön när vi lastar in ryggsäckar, pimpelutrustning och proviant i de fyrhjulsdrivna bilarna. Småprat och dämpade skratt, luften är laddad som alltid när man är på väg mot äventyr som ingen vet hur de ska sluta. På släpvagnarna vilar skotrarna som ska ta oss ut i Härjedalsskogens oländiga terräng.

Finväder, fjällvintern sprakar och högtrycket lovar gott för fisket, en kopp varmt kaffe sittandes på skotern, en paus i mullret och plötsligt önskar man att man inte var någon annanstans.

Det är äntligen dags.

Det har sedan ett par år funnits en tjärn långt inne i skogen där rödingen går till. För ett många år sedan satte Lars och hans kompisar ut femtio rödingar på ca 500 gram i en enslig tjärn som ingen hittar till. Tjärnen är inte stor knappa sju hektar men djup så att man tror att den är bottenlös när man låter blänket sjunka... Den ligger fint inbäddad i skogen och det är bara skogsägaren själv som hittar till den lilla tjärnen, inga vägar eller stigar leder hit.

Det är mitt emellan jul och nyår och mörkret och kylan är midvinter hård, klockan är inte mer än sex på morgonen, så startar vi skotrarna för att ta oss de tre milen i otillgänglig skog och djupsnö till tjärnen.

Vad får ett par fiskeintresserade män att satsa tiotusen kronor av egna pengar på att förstärka ett småskaligt rödingbestånd i en tjärn som är så svårtillgänglig och svårbevakat?

Visserligen ligger tjärnen på mark som en av dem äger men vad händer om andra får reda på detta? En liten tjärn som nätades oerhört flitigt förr i tiden. Ser man långt tillbaka så finns historier om tre-fyra och till och med fem kg:s rödingar som fångats här. Granskogen växer tät ända intill vattnet och flugfiske skulle bara kunna fungera från flytring eller en liten båt. Det får jag veta är vad de verkligen ser fram emot, kanske redan i sommar. Tjärnen är näringsrik och djup med åtminstone en kallkälla så förutsättningarna för ett bra rödingbestånd är verkligen goda.

Det är första gången de fiskar sedan isättningen och jag får vara med. Jag har svårt att tro att de alla har hållit sig ifrån sjön under en sådan lång tid men de hävdar bestämt samma sak allihop, det är idag som det första provfisket ska ske. Det är på nåder, det diskuteras nästan på allvar om jag ska bära huva under transporten så att inte platsen avslöjas. Till sist kan jag som nollåtta ändå anförtros en egen skoter och får förstås ligga sist i ledet. Det drar kallt i ansiktet trots att jag kör med ansiktsmask under hjälmen, jag ska på en spännande fisketur och har allt utom det mest väsentliga med mig: kameran. Mobiltelefonernas intåg gör ändå att fångster kan dokumenteras men bildkvalitén blir förstås lidande för mig som är van att ratta en Nikon D50.

Minibalansare agnad med två maggots, någon som känner igen konceptet? Rödingens teckning var mörk, kanske var det en av dem som höll till i djuphålan året runt?

Min stolsryggsäck som kränger på ryggen är fylld med pimpelspön och blänken, mormyskor, minibalansare och blinkpirkar. Maggots, räkor och Edamerostkulor skakar tätt intill varandra och trängs med kaffetermos och gulaschen i mattermosen. Någon pratar sig varm om rödingmäsk som finns med i någon av mesarna. Ja fiskegrejor har vi med oss och förlängning till motorisborren för isen är nog närmare en och en halv meter tjock.

Väl framme borras det frenetiskt, mest för att isen verkligen är nästan halvannanmeter men fiskeivern går inte att ta miste på. Allsköns prylar åker i hålen och det tar faktiskt inte lång stund innan flera av oss hojtar till och spöna böjs till lättade skratt. Rödingar i mängder hugger på våra krokar, de flesta är små på upp till några hekto men med jämna mellanrum kliver fisk på upp till två kg på och då hörs det ordentligt!

En troféröding vilar på isen, kusinen tar fram den för honom så obligatoriska tändsticksasken som finns med på alla hans foton. Ibland skämtas det om att det "är ju den största modellen på tändsticksask"

Vädret vänder, fjällväder, fisket blir inte lika fröjdsamt. Några oroar sig för hemfärden, det mörknar snabbare vid lågtryck.

En sexfotare, multirulle och flätlina...

... är det som behövs, då är man med..." citat ur filmen Gäddfeber som väl alla har sett hur många gånger som helst.

Team Joandi vs Pike Performance, två dagar, två båtar, fem flader och sex man.
Startskottet har gått.

Resultatet 8-2 där Joandi, skeppare och tillika teamledare tog den första, största samt minsta gäddan under de två dagar som kampen pågick. Den andra båten ledda av Mike the Pike kämpade hårt men nådde inte ända fram men kom hem med hel motor...

10 gäddor med topp på dryga fem är i mina ögon inte ett OK resultat trots förutsättningarna.

Vi var samtliga taggade upp till tänderna och vi hade med oss gäddprylar för alla tänkbara situationer. Men hur möter man spegelblankt vatten som är kristallklart med siktdjup på åtta meter??? Vad hade hänt om vi lagt ned 17 timmar på Mörkö eller tom sönderpiskade Värtan? Ge oss kladdigt vatten och tokmulet! men nej då inte alls, inte denna gång.

OK de troligaste förklaringarna är i prioritetsordning:
1. Strålande sol och 0,0 m/s SV under en hel lördag (hur fan kan en 0,0 vind ha en vindriktning?)
2. Fiskesök i för oss nya lokaler (trots mändger av tips)
3. Den senaste veckans köldnätter har gjort gäddorna inaktiva (öhhh men på Värtan Cup...)

Samtliga gäddor utom en togs i gammal välkänd lokal - en flad på en av de större öarna. På vägen hem mot rampen, sista nödlösningen - vi kan inte gå tomhänta hem. När min båt öppnade med en femma i andra kastet kände jag att det här går hela vägen.. Skulle vi ha häckat i den här fladen hela helgen?

Frågorna är många men svaren kommer aldrig, vad får man för ett par lådor med Busters, Salmo sliders, Shadjiggar, Pike Attacks, Svartzonkers, Helltails, Bombers, Zalts på Blocket, någon? Jag håller mig till flugfisket...

Hatten av för Jaan som leverade en gädda värd namnet. Buster i färgen SSK var tydligen dagens medicin.

TACK hur som helst för: en god sammanslutning av människor, att jag blev brun av solen och gjorde M glad, Att maten som kockades av Micke var HELT FANTASTISK, Att jag fick se Gäddfeber ytterligare en gång men nu med dubbelboastat ljud så att varenda skön och nördig kommentar trängde in i varenda ben i kroppen, Att tre gäddor ämnade käka den brädbit som satt i min linände, Att jag inte en enda gång drabbades av professional overrun, Att jag hade ytterligare ett gäng gäddor på, Att jag har en sexfotare med mutirulle och flätlina, Lagerbäck för att du slutar med landslaget det du gjorde tidigare vad förbannat bra men nu är det dags för nya tag, Att du Micke tog initiativet till denna satsning trots resultatet var det ju "skönt att komma ut i naturen"!

Oktoberflyt i regnbågstjärnen

En fin dag, sol och oktober, fjädermygg och fä i luften. Flytindikator av deg + myggpuppa och ytjagande bågar. Tiokommasex grader i vattnet och fisken hoppar och rusar till skratt och leenden. En paus i vardagen.

Tack Regnbågskungen för sällskapet!

Mer från Strömhult

Ja, det finns inte mycket att lägga till vad Jonas redan skrivit om Strömhultresan. Här kommer i alla fall lite rörliga bilder. De glada minerna i filmen talar för sig själva.



/Johan

Strömhult anno 2009

Det var dags igen, många är de som vill men få är utvalda.



Klubbens resa till Strömhult och det berömda regnbågsfisket gick av stapeln 7-9 september och i bilarna ned från Stockholm satt allt från kända fiskeprofiler, regnbågsexperter till hugade fjällfiskare som nu skulle låta utrustningen jobba ordentligt under två dagar. Vädret lovade gott och ett samtal med Robert som äger anläggningen förkunnade mer vatten i ån och dessutom klarare vatten, sightfishing skulle inte bara vara möjligt utan en självklar förutsättning. Att samtliga var laddade är årets understatement.

Klockan fyra är det spänt i luften, fluglinorna viner i luften och våra flugor blöter vattnet. Uppe i dammen härjar Niklas och Peter och det tar naturligtvis inte lång tid innan öringkungen Peter slår till och lurar en båge som vakar en bit ut. Efter en intensiv kamp så inser alla att han öppnar hårt med en regnbåge som vägs in på 5.4 kg – en bra fisk, och skulle det visa sig: resans största.

Sightfishing i bästa tänkbara miljö, gula glas och låg profil (Vladimirs lapp, dvs sittande på sittunderlag) skapade möjlighet efter möjlighet längs nymf-rakan och i homepool. Det är en fantastisk känsla att kunna smyga och kasta på regnbågar i fyrakilosklassen som står någon decimeter under ytan och nymfar.









Jag vandrar längs med just nymf-rakan och upptäcker plötsligt flera stora regnbågar som står i strömmen bara ett fåtal meter ut. Jag stannar upp på en millisekund och sakta, sakta sätter jag mig på huk och smyger fram till en björkstam för att få ordning på grejorna. Jag ser att några av dem äter aktivt där de står, munnarna öppnas med jämna mellanrum och då och då gör de små utfall i sidled i vattnet. Jag ser inget av vad de äter och tolkar det som fjädermyggpuppor.

En liten ljus fjädermyggpuppa knyts på tafsen, ljus just därför att jag ska kunna se den när den driftar in framför fisken. Det tar ett par kast och däremellan vila (för att fisken inte ska bli störd) innan jag lyckas få rätt längd och flugan landar där den ska. Jag siktar på den största av de två som står mitt i strömmen framför mig. Kastet därpå lyckas jag få precis rätt längd och dessutom rätt höjd på flugan, mina nerver är nästan utanpå den mikrotid det tar för flugan att driva in framför fisken, den simmar fram något - tittar den på flugan?

Jag ser att den är stor, säkert närmare fyra kg. Och den öppnar munnen – jag ser hur den lilla nymfen dras in i gapet och reflexen sitter där. Jag höjer spöt och det gungar tungt, ytan bryts av vattenkaskader innan rullen börjar kvida av den första tunga rusningen. Den förr så lugna å sträckan är som Nordsjön i november, vågor som sliter i den och fluglinan fräser när den klyver vattnet i vida cirklar fram och tillbaka. Kampen är intensiv och jag kan efter en bra stund lyfta upp en vacker regnbåge på prick fyra kg på stranden. Hatten av.





Vi varvar kasten och fiskeplatserna på bästa gentlemannavis. Skratten och historierna är många och mer eller mindre sanna, någon är utan fisk även efter ett par timmars fiske men vi hjälps åt med guidning, tips och tricks. Fisket varvas med förberedd hemlagad mat till lunch och middag, hur skönt som helst att njuta god mat när armar och rygg är matta av allt kastande.

Kvällar och pausen mitt på dagen ägnas åt flugbindning och ännu mer historier om allt som har med fiske att göra. Sällan är väl fiske mer avkopplande och samtidigt så intensivt som här i Strömhult - en skön kombination.


Roine, tisdagkväll, mörkret har fallit och fisken vandrar in och ställer sig i inloppet till dammen, vem var där och hur gick det?
Roines första resa går över förväntan enligt honom själv och ja åtta fångade regnbågar talar sitt självklara språk.

Johan, en annan debutant i Strömhult, jobbar nästan i lag med Roine och levererar han med. Nytt personbästa för bägge två förstås och var ska man fiska efter att ha besökt Strömhult? Återbesök ordineras av vilken fiskedoktor som helst!






Vädret är med oss med och trots sol och blå himmel så är fisket bra. Några är bara så nöjda med att få en båge, andra kämpar intensivt för att slå nya mängdrekord. Totalt fångar vi 79 regnbågar med topp på 5.4 kg. Samtliga får fisk och stämningen är god även när det är kö till rensboden.

Det fjärde och sista fiskepasset under dessa två dagar är det ganska trögt trots att fisken vakar frenetiskt både i ström och damm. En och annan båge landas men det lossnar inte förrän Niklas knäcker koden: Nappindikator och myggpuppa hängandes en decimeter under ytan är precis det som är rätt metod.

Niklas dominerar som vanligt fångsterna och landar nitton bågar totalt. Är det någon som kan båge så är det han.














Patrik med en av de fyra regnbågar som han fångar inom en timme på precis samma metod, det lyckliga fnittret från honom smittar. Sann glädje.

















Själv går jag fisklös det sista passet, att kunna Strömhult och inte lyckas landa någon fisk på fiske under kl 06:00 – 11:00 är hårt för mig. Jag bet ihop om och om igen, fiskade hungrig och snöade in på en pool. I en halvtimme står jag tom och fiskar kissnödig. Allt det där som jag vet att man inte ska göra, men vad är åratal av erfarenhet? Två fiskar krokar jag men de kliver av efter flera tokrusningar - vad gör jag för fel?

















Det tar flera timmar att komma tillbaka, först när vi städat ur storstugan och ska sätta oss i bilarna igen så kan jag se tillbaka med ett leende. Jag fångar 14 regnbågar med topp på 4.0, 4.0, 3.8 osv - vilket fiske, Strömhult jag kommer tillbaka!





























Ytterligare fyra kg båge och en mycket nöjd fångstman...