Idag inträffade det för mig, jag ägnade naturligtvis en tid åt fiske igen. Inte mycket, är mitt i mellan kök så det är minst sagt rörigt hemmavid. Ett kort stopp i arla morgonstund på väg till Fredells - grejorna ligger ju ändå alltid i bilen.
Hade en bra känsla i kroppen, stadiga steg ned mot favoritstället. Agnade en krok och fick iväg tacklet den lilla bit som behövs för att fiska av kanalens allra bästa ställen. Jag var på intet sätt avkopplat från det vardagliga slitet och att säga att jag var "här och nu" som jag brukar rabbla i mantra på de fiskekurser jag hållit i stämde inte alls den här gången. Tankar om kopparrör och dubbelkopplingar, stödringar och rörlock susade i skallen.
Vad jag exakt just då tänkte på kan jag inte rekapitulera nu men mitt i alla tankar så registrerade mina ögon en närmast obetydlig rörelse i flötet, en förflyttning i sidled och flötet sjönk samtidigt någon millimeter. För världen var det inte mycket men för mig registrerades det i det undermedvetna - det var Inga Naturliga Rörelser, flötet avvek fån strömmens rörelsemönster!
Var armen hämtade kraften ifrån vet jag inte, men det bestämda reaktionssnabba mothugget var som tagit ur en instruktionsbok och följdes av tunga knyckar... fisk! Skön känsla inombords.
Havsöring på ca 3.4 kg får syna nätmaskorna, vilar en stund så innan hon simmar tillbaka till friheten. Hon lika chockad som jag, där möts vi för en kort stund men går sedan åt olika håll.
4 kommentarer:
Fiin där
Ja ibland vet man det bara, håller med. Kanske är det åratal av erfarenhet som lagrats i hjärnbalken...
/Johan
hagström: har sånt tokflyt på de bruna just nu... men längtar till blankfisken såklart...
Spännande! Ett litet fint vatten du hittat! /
Roine
Skicka en kommentar