B3-fiske och Kickers

Det är åttiotalet när det är som bäst; pojkar och flickor är hårt indelade i synthare, hårdrockare och Hip-hopare. 1986 är Stockholm en ren ungdomsgård, hela innerstan kokar av musik och ungdomsrelaterade hyss. Förorterna är laddade som ett enda långt förspel och allt handlade om vad som skulle hända till helgen. Var?, När?, Hur? Fest? eller Jidder?

Fiskenördarna var där med och planerade, men så långt ifrån de läckra och åtråvärda Takano-brudarna med spraylugg och axelvadd som hängde i skolorna och i Kungsan. Vi fiskenördar stod och tryckte längs räckena till det betonginramade strömmen, bara namnet Ghettot säger väl allt. Siktet var på laxen och havsöringen, den lekande och inte fredade fisken i strömmen. Fisket var allt eller nåja nästan allt - det var bara trehundra meter till Kungsan och knappa hundrameter till Clock hamburgerrestaurang på Regeringsgatan. Där fanns det där andra...

Fiskenördarna kom från alla förorter och möttes i city runt strömmarna, men nördarna var inte bara nördar: Acke (eller mer känd som, Karate-Acke, en i Farsta/Loafersgänget - de gick alltid i finbyxor och loafers för att särskilja sig från andra Kickers och kunde lättare komma under polisen vid tjafs) som hängde med Micke (som röstades fram till årets Stockholmare efter att ha kastat sig ned på tunnelbanespåret och räddat en ung kille undan en säker död), Klasse med nävarna och hans vapendragare Anders från Akalla-gänget...

Inne bland luckor och lekfisk regerade Magnus Herou, Johan Abelsson, Percy, Dansken, Amerikanen, Nille, Rolle, Peter Björklund, Birger Stahre, Finn-Peter, Södertälje Finn-Peter m fl De levererade varje höst. De var rollmodeller med sina tiofotare, Ambassadeur 6500 C och 0,50 nylon - den hårda skolan grabbar som med den rätta utrustningen skapade drömmar om att dänga bly mellan broarna. De hade råd att dänga med sänke och Rapala, vi andra band gälla tubflugor för att försöka efterlikna storlek och färg. Idag kör ingen i ghettot med mindre än tolvfotare och 0,60 nylon eller flätlina, få om ens någon av dagens fiskare tror att Peter Björklund landade sin 13,4 kg drömöring på en tiofotare med 0,45 nylon mellan broarna...

Vilka lirare våra rollmodeller var… de lämnade alla Strömmen och Ghettot under slutet av åttiotalet för att jaga blank havsöring i skärgården, båtar hade de och det suktade oss andra. I denna historia kanske fokus är på något annat men de var alla grymma sportfiskare. Acke som särskilt regerade en höst på Klacken när Norrström var stängt, plockade tio-femton havsöring varje natt på ”spinnfluga” med Rapala J-9 i den egenmålade färgen körsbär – ett tag var det det enda alla fiskade med.

Spinnfluga var under utveckling, bly var tillåtet. Finnarna i Strömmen och Älvkarleby var föregångarna. Fiskeutrustningen inhandlades på Åhlens City (jomen de hade en enorm sportfiskeavdelning) medan bonkade besor bars till Fiskarnas Redskapshandel för fotografering, pärmarna med foton ligger där än!
Tubflugorna bands på örontops och var aldrig mindre än 6-7 cm. Dagens fiske med minimala laxflugor eller mjukt långt hår som simmar i vattnet var fjärran. Det man helst hade i linänden var en Rapala J-9 eller J-7 i flourescerande orange men de var dyra: 29 spänn för en J-7 var mer än plånboken tålde.

"Back2crime" av Ways & Snow på gröna linjen

Vi var aldrig del av det där, men ryktena gick om ”Kungen av Kungsan” och hans anhängare och antagonister. En del blev så småningom kända tv-profiler (Paulo) medan andra som Liam blev yrkeskriminell men sedermera kristen och omvänd. De var idolerna det snackades om, att slå först och fråga sen var maffigt men att tjejerna inte föll för den sortens våldsideologi var inget vi pojkar i förorten brydde sig om.

Jag gick och såg filmen om 1986 års upplopp, Stockholms natt, ett par dagar efter premiären och det tjafsades även bland biosalongens rader mellan hormonstinna alfahannar. I den tiden växte vi upp, jag mailade fram och tillbaka med Roine för något år sedan och då gjorde sig minnena påminda:

Kungsan, där allt hände...

Jonas:"- Ja visst Klasse med slagsmålsnävarna och Skrikanders! Vilka profiler, någon gång när vi var sexton så kom jag och Janne förbi Ghettot vid elvatiden på en fredagskväll. Vi möttes av en stum Anders som stod och pekade ned i strömmens virvlar och en Duracell hoppande Klas…

Ingen av dem fiskade men efter par minuter gick det upp för oss att de hade stått och fiskat tidigare när ett kickersgäng från Kungsan kommit förbi och sagt något dräpande för att mucka – vad de inte visste vad att en av de de mötte inte kunde lägga band på sin mun (Anders) och att den andra var en riktigt elak jävel med nävarna. Bråk uppstod som så många gånger denna sensommar, Klas hade sänkt tre av killarna direkt men deras tjejer hade kastat Anders ryggsäck som var full med fiskeprylar och bly så att den sjönk som en sten i vattnet... ja gänget var inte kvar så vem vann?”

Full lucka på Operan, där ute i djuphålan mellan femte och sjätte pelaren vilar fisken på sin vandring uppför Mälaren. Hur många kast jag har gjort där i mina dar?

”Om det verkligen är sant? Jag vet inte men den kvällen stod Anders hela tiden och svor och försökte fiska upp nåt han såg i vattnet och Klas ville att vi skulle lämna in spöna på Clock på Regeringsgatan för att gå ner till Kungsan – ”-för jag svär att de är där, vi plockar dom en gång för alla!!!””

Jag och Janne drog till Operan och drillade öring, de där grabbarna var alltid lite mer än oss….

Det här var på den tiden då Percy la hundrameterskast vid Rosenbad för att fiska av Pilträdens överhäng på andra sidan, då Tysken och Rolf plockade besa efter besa på ångbåtsbryggorna utanför Sheraton (javisst det fanns två bryggor där då) och då vi härjade på Strömsborg med nattklubben Strömsborg vars bar hängde ut över grundområdet. Hur många havsöringar vi tog? jag vet inte men vi spenderade hundratals timmar på spinnfiske, spinnfluga och mete och visst blev det bra personbästa på havsöring och lax för alla som hängde här inne. Hur många hamburgare klämde vi på Clock kollandes på MTV eller på Kungsträdgårdens kebab för att värma oss? Hur många gånger skämdes vi när vi satt på tunnelbanan hem med besa i ryggsäcken, stinkades räkspad och gammal bläckfisk? Hur många gånger tog vi pendeltåget gem istället för tunnelbanan till Värsterort för att slippa träffa de coola polarna?

Sist jag träffade Anders var 1989 , då var han hantverkare som reste utomlands med jämna mellanrum. Vad hände sen? Två barn och villa?

Roine:”Husby Klas, kompis med Anders menade jag. Från strömmen, från Strömmen a´la 8o-och 90 tal. Han fick sina första öringar tidigare än dig, då du fiskade med silverkoster 28 gr och teleskophaspel a´la Birger runt åren 1981-83 och drog fina öringar runt Strömsborg, inför våra stora ögon. Klas fiskade med de riktiga noviserna därinne...Johan Abelsson, Magnus Herou och Percy.... 1980 fiskade en tolvårig Klas med räka under Stallisbron på full lucka när han fick ett napp som höll på att slita med både honom och spöet, en DN fotograf spatserade tillfälligt förbi och förevigade det hela, en 4 kilos Gullspångsöring i famnen . Under de tidiga åren satte man just lite Gullspångsöring i strömmen. ”

”1984, i mitten av oktober, också på full lucka under stallis, fick han en 90 cm lång och kraftig hanfisk på Rapala ("det bara stannade under bron"), som "Amerikanen" sedermera vägde till 6 kilo på en billig nyckelringsvåg. Fisken var en bjässe. 90 cm, hanfisk, grov över ryggen, inte utlekt.”
"Alla jag pratat med säger att den måste ha vägt mer" sade Klas då det gick upp för honom att vikten inte kunde stämma.

Han har inte glömt öringen , och förbannar fortfarande vågen. Jag var inte med någon av gångerna, men har sett korten och fått skildringarna noggrant återgivna.
"Amerikanen" ? Jo, den storfiskande mannen med jensenpirk under stallis på 70- och 80 talet , som fick veta en hemlis av "dansken". Dansken som i smyg hade kunnat fiska helt ensam till en början, vid Karl Johan slussen, som stod öppen då norrströmluckan var ur funktion.
"Kom med, men säg inget" sade "dansken
"Nej då" svarade Amerikanen.

Kvällen efter hade ryktet spridit sig att Amerikanen hade fått en lax på 12 kilo, och dansken kunde inte längre ensam stå och dra stora öringar på bryggan vid Karl Johan Slussen.
Det var den Klas som ringde, fast vi pratade inte om ovanstående, men det är sånt man minns, lite nostalgiskt, och får ett sug att åka in till strömmen och fiska.

Men när man kommer in frågar man sig: Vart tog alla vägen...?

Jonas Gavelin
Citera mig gärna men ange källa.