Rödingjakt i norr

Fantastiskt vacker fjällröding som väger in på 1290 gram, besöket i Lilltjärn gav utdelning i form av enorma hugg och fina fiskar.

Det är en helg i månadsskiftet mellan juni och juli och vi har belägrat Stortjärn med våra flytringar, fyra till antalet. Flugspön med flylinor, femmeterstafsar med spets 0.16. Vi jagar skygg och svåråtkomlig fjällröding. Det enda som är emot oss är vädret som för att understryka den kalla och blöta våren ger oss 15 grader, regn och en isande vind. Vi står emot tappra och vi belönas rejält trots att vi knappast är självsäkra med dessa förhållanden.

Osäker guidning. Galen vandring mellan vinter och vår, lederna är inte återställda och vägen till Stortjärn är inte tydligt utstakad. Vi färdas med intuition.

Våren och sommaren har varit blöt och kall, många av de kläckningar som redan borde ha skett har ännu inte ägt rum. Syrenen har ännu inte blommat i Hede och det är den 29 juni...

Stortjärn ligger inbäddad i högfjällslandskapet och en kraftig vind sveper över vattnet när vi finner den. Trots de svåra förutsättningarna visar sig en del röding när de i stim patrullerar sjön och nymfar. I luften svärmar nattsländor av en liten ljusbrun variant. Det regnar om vartannat och det är tur att det i alla fall är försommar i luften. Vi nymfar med nattslädepuppor och allsköns flugor ur våra askar men det är först när jag sätter på en streaking caddis och lägger den i en av vakringarna som det hugger omgående. Det är en stor fisk som tömmer stora delar av fluglinan från rullen. Jag är egentligen inte förvånad men biter ihop, de andra ligger på andra sidan tjärnen och kan inte bevittna det som sker, att jag knäckt koden.

Jag är på helspänn under hela kampen och kan en stund senare landa en röding som väger 1250 gram.

Det är svårt att landa fisk i flytring med tafslängd på fem meter och 0.16 i tafsspets. I något kast senare (också det mot vak) så landar jag en röding på dryga kilot på samma fluga. Det börjar bra. Tomas plockar två öringar längs ett näckrosbälte. Sedan händer inte mycket mer den första kvällen men vi vandrar vägen åter dagen därpå med våra ringar på ryggen.
Utvilade och förberedda på vind och vatten. Vädret är bättre och vi får perioder med blankt vatten och myriader av rödingvak, vi fångar Johan två respektabla rödingar med topp på 0.85 kg, Tomas fångande fler öringar och Roine drillar upp en 0.9 kgs röding. Jag lurar upp två rödingar på runt 0.9.
Det är en fin kväll och fantastiskt att ljudlöst glida omkring i flytringen och försöka pricka vak. Vilken medelvikt. Den kyliga sommaren bräcks av när vi avnjuter Johans espresso vid middagspausen, makalöst.

När jag driftar av en myrkant kliver en stolt älgko med sina två kalvar ned till vattnet, i bakgrunden hoar göken frenetiskt. Vildmark - långt ifrån vårens sjuka mängder jobb.

Roine lirkar upp en fin röding ur det mörka Stortjärns vatten, nio hundra gram plus på torrt och vak.

Stortjärn pekas ut, hur vi ska ta oss dit. Föga anar vi då att den ska ge oss rödingar med medelvikt på kilot och respektabla öringar. Alla på vak och torrfluga/nymf.

Johan kör #flytringmedstil och visar upp en röding på 900 gram plus.

Vatten är bra när det strömmar eller fyller mystiska tjärnar, inte när det öser ned och tvingar oss till irrfärder i bil. Värdefull fisketid kastas bort.

Vattnet är högt i Ljusnan och de andra strömmarna som vi besöker, det visar sig att tjärnarna är mer lättfiskade trots sitt grumliga vatten. Sediment och annat gojs från omliggande myrar färgar tjärnarnas vatten till oigenkännlighet. Ett pass i Ljungan ger inget mer än ett vansinnesvadande och regn i nacken. Likaså besöket i Råndan är en besvikelse med endast barnkammaröring och mindre harr i protokollet.

På ren korta visitens sista pass är vi åter till tjärnarna, på schemat står en gammal favorit som vi lägger ett kvälls- och nattfiske i. Lilltjärn. Det visar sig vara rätt val.

#fikamedstil, det blev många pauser i Stortjärn i väntan på rödingen. Tomas jockar spritköksgulasch till flytringsmaffian.

Röding på 1000 gram plus synar världen för en stund, stimmen av röding stryker någon meter från flytringarna och ibland är det bara att doppa flugan.

Framåt åttatiden på kvällen börjar det vaka och jag är först ut med en fantastiskt vackert tecknad fjällröding på 1290 gram. Vi står utvadade och väntar in stimmet som rör sig över tjärnen. Fram till två på natten har vi ett bra fiske, jag tar två öringar på 800 och 900 gram, Johan tar en öring på 970 och Tomas två öringar ca halvkilot. Vi får alla en del mindre röding.

Regnbågen reser sig över himlen

Trassel i natten, ibland är det inte bara svårt med tafsen...

Catch & Release i Stortjärn

Roine kör fisk i fjällnatten...

Tomas lirkar upp öringar längs Lilltjärnens kanter.

Röding från Stortjärn, 1250 gram. Mötte sin baneman i form av Streaking Caddis.

En av nattens jägare, 900 grams öringen patrullerade några meter från där jag stod utvadad i Lilltjärn och den kunde inte motstå flugan som hamnade mitt i vakringen

Tjärnen är trollskt när lugnet lägger sig äver tjärnen och dimman sveper in eller när en enorm regnbåge reser sig över vattnet mellan ösregn och solsken. Det är inte mer än fyra grader i natten när storöringarna patrullerar längs gräskanterna.
Vi står utvadade och gör kanske tio kast i timmen.
Vi belönas alla med en av flugfiskets finaste upplevelser.
Fiskeminnen för livet, rödingjakt i norr...