"Storviken" på Långgarn som håller så mycket öring, har jag bevittnat runt femton fångade havsöringar på tio turer?, varit en del av en dubbeldrill och sett så mycket aktivitet att längtan dit var svår. En marsdag när solen skiner, det är åtta grader varmt i luften och vattententemperatur på +2,3 grader en SV vind på 3-5 ms skulle bädda in dagen. Det kändes som april och de många fångstrapporterna visade på samma känslor hos fisken. Det var dit jag skulle och jag fick med mig Johan och Roine ur teamet.
Estimat, att ta sig från parkeringen på Oxnö, vandra med ringen över Gålö och paddla över spjutsund samt lämna ringen och fortsätta till fots mot Långgarns nordöstra ände är för mig ca en timmes göromål, denna dag lever jag inte upp till det för det tar teamet nästan två timmar att nå fram. Vi fikar nöjda vid framkomsten men det kliar i fisketarmen så pausen blir kort.
Vi fiskar på, jag väljer färg på flugorna efter erfanhet och sneglar med jämna mellanrum på mina kompisar. Johan nöter metodiskt av en kant och kasten är en fröjd att se. Närsomhelst kan det dra till i linan för honom och jag väntar mig ett tjålmeskrik när det sker. Roine, med sin klassiska hukande hållning, kastar i solfjäderform utan för en vass där öringen brukar gå. De gör helt rätt, det är bara en tidsfråga... ja, eller det är ju öringfiske vi pratar om.
Tiden går och jag undrar allt mer när och om det ska ske något?
Förklaringen står så lätt till vädret... Det blåser mer än jag skulle vilja denna marsdag, säkert upp till 8-9 ms i byarna och det blir ett stundvis tufft fiske... Det är blåsten... eller... frånvaron av det drinkisklirrande som ljuder som skön sång i vikarna såhär i mars.
På vägen hem, stressade kast utanför odlingen vid spjutsund. Två fina sund som oftast håller fisk. Johan och Roine fiskar sig tyst framsvepandes som två muterade svanar igenom sundet. Skymningen är på väg. Sista kasten... jag måste iväg och kastar en sista avundsjuk blick innan jag vandrar mot parkeringen. Jag gjorde en blank dag, jobbigt som få, men fler timmar är avbetade och chansen är större för en havsöring nästa pass.
Sista kastet för Roine, vägvisaren (undertecknad) sitter i sin bil på 73:an när det inträffar... paddlandes i själva spjutsund, i "hålet" som guiderna kallar det, ett stenhårt hugg, en rusning sedan går ödet in mellan Roine och fisken, den kliver av och lämnar kanske mersmak i spöhållarens minne? Vilket hugg, vilka fiskar...
Titeln öringkung messades till min mobil strax innan detta kåserade, ja R du är väl närmast titeln hittills i år i alla fall...
Inlägg
5 kommentarer:
"Det är ju i alla fall skönt att komma ut..."
... nej mer än så. Trots att dagen blev blank (igen) så känns det som det var nära denna gång. Nästa gång sitter den.
Någon mer än jag som är trött i benen förresten? En fin solbränna blev det också.
/Johan
Jaja fin beskrivning där men vart är fisken Jonas? Årsta havsbad samma dag = 2 hö med topp på 2,1 kg *ler*
/Laxlasse
Just så var det, träffsäker, som alltid, och målande återgivning av en bra dag. Håller med dig om drinkisklirrandet, och kanske vinden spelade öringen ett spratt. Mina ben värker också, och att jag måste erkänna att det värker att erkänna att det gnälldes lite väl mycket från mitt håll om tuffa terräng- och paddlingsförhållanden på väg till öringsträckan, men den tappade firren värker nog mest. Öringkung, tja...(Jonas, hur många läsare har bloggen?)
/Roine
Lasse du har ju varit med på Långgarn, ja fisken uteblev - har ju hört att andra haft blanka dagar med :-)
Skicka en kommentar