Sista isen för säsongen?

Lördag, hemmakväll, njuter av en whiskey och samkväm med min härliga familj. Är väldigt nöjd med lördagens ispremiär, lystmätet är stillat och frysen påfylld. Kan ändå inte snegla på SMHI:s rapport för söndagen och den kommande veckan... Plusgrader och hårda vindar väntar, ser en annalkande söndag vars morgon är oplanerad. Ringer Niklas, vet att han tänker precis på samma sak.

Söndag morgon, det är fortfarande mörkt när jag hämtar upp Niklas som sitter på sin pimpelkont och väntar i ensamheten utanför sin port en vintersöndag 07:05. Vem skulle annars bege sig ut i detta ogudaktiga väder? Det blåser och är fem plusgrader. Om isen var mjuk och gungade igår så är det säkert än värre idag men det är kanske också sista chansen. En använd burk maggot kvar att dela på, hur många maggotar är det i den sedan gårdagens fiske? - ett dryga tiotal? ja det är i alla fall tillräckligt för att längtansfullt köra 73:an söderut i slaskigt blidväder.

Ute på isen, pirkarna är agnade och nedsläppta i hålen och frukosten åker fram. Medan jag sippar på det heta kaffet så ser jag hur linan dras någon centimeter i sidled. Allt stannar upp och hela min koncentrationsförmåga är på brytningen i vattenytan. Sedan händer något konstigt som jag på en mikrodel av en sekund uppfattar som att linan lyfts minimalt ur vattnet. Jag drar spöet ur spöstället och gör mothugg. Det viner plötsligt i rullen och en fajt på tjugo minuter inleds. Flera gånger sveper en stor skugga fram under hålet. Det är en stor regnbåge, inte min största men över halvtannat kilo i alla fall.

Det specialbyggda pimpelspöt gör drillandet till en riktig upplevelse. En liten haspelrulle laddat med 0,20 gör att de långa rusningarna blir lättare att hantera.

Så är fisket denna morgon, minimala hugg och vi missar massor. En del sitter på en stund och är inte alls så stora. Inom en timme landar jag två bågar på 1,8kg och 1,7 kg ur samma hål. De försiktiga huggen för en förklaring när jag lyckas landa en av de mindre fiskarna som hugger så försiktigt - det är röding! inte bäckröding som Vilstena har levererat tidigare utan riktig röding. Det är min första stockholmsfångade röding och jag ser fram emot flugfiske på dem när isen går.

En riktig istrippel!

När vi kliver iland vid halvtiotiden är mer än halva sjöns is vattentäckt, det är bara på vår sida som isen fortfarande bär snö. En Pappa med två pojkar som planerat isfiske vänder vid strandkanten då det inte är sund att gå ut på isen längre. Niklas ser till att de kan lösa ut sina redan betalda fiskekort men pojkarna är besvikna, det syns. De kastar långa blickar mot våra fiskpåsar...