torsdag 11 juni 2015

Premiärvecka i Svartån


Svartåns historiska öringar lockar...

Vi tar bilarna till vägs ände en fredag i början på juni. Det vankas premiärfiske i fjällen, ett risktagande som i år är extra högt då våren i stort sett uteblivit. Vi vandrar över fjällkammen i hård blåst, regn och stora delar av vandringsleden är snötäckt. Det går tungt med våra stora ryggsäckar och vi är rejält nedkylda efter knappa fyra timmar på fjället. Nere i dalen är det något mildare även om termometern inte visar mer än 6 grader, vinden ligger inte på lika hårt härnere men björkarnas knoppar syns knappt. Så tidiga är vi detta år. Som tur är har vi både fiskeutrustning och kläder som kan möta en vattentemperatur på knappa 4 grader, vi är vana och vet vilken risk man lever med den första fjällveckan på säsongen.

Pulsande i snö och dimma, premiärvecka på fjället. En vandring på tre och en halvtimme med packning i dessa förhållanden tär på kropp och psyke - men vi vet vad som väntar...
Dagarna präglas av hård vind, temperaturer som aldrig kliver över 8 grader och ideliga väderomslag. Varje dag omfattar ett regn, ett snöfall, någon timmes sol och bara allmänt mulet. Trots detta kläcker bäcksländor och liten brun forsslända men det är så pass kallt att öringen håller sig på djupet i sina födosök.
Ja vi är i den berömda ”Svartån” som Författaren kallade den i sina böcker och artiklar i fisketidningar, vi är fyra av tolv lyckligt lottade som får premiär-inviga de famösa håarna för säsongen. Med förvåning kan jag konstatera att de andra flugfiskarna inte gått i samma skola som jag, hårt präglad av Ekmans och Sven Carlssons (morfar Ekman) pionjäranda vet jag att det tunga artilleriet är nödvändigt att ta med sig de första trevande dagarna på säsongen. Det betyder helt kort att vår stuga vida fångar fler av Svartåns öringar är de andra två stugorna tillsammans. Jag är guiden och ledsagaren och mina vänner Tomas, Johan och Roine är de som ska njuta av flugfisket i ett av Dalarnas bästa öringvatten.
Några timmar in på första dagen sitter den där, första öringen över kilot. 1200 gram Svartåöring i Översthån som inte kunde motstå en långsamt fiskad fluga i det smältvatten kalla vattnet.
Vattennivåerna är exceptionella 60 cm över normalnivå och Författarens pool går inte alls att fiska överhuvudtaget.
Vattennivån i ån och håarna är nästan 60 cm över normala flöden vilket ställer till det; öringlokalerna Färnströms pool, Lokstallarna och Sven Carlssons pool är dubbelt så stora som vanliga år och därmed nästan inte fiskbara över huvudtaget. In- och utlopp mellan håarna dånar av vitt vattenskum så vi söker fisken i håarnas lugnare områden. Det visar sig vara rätt.

På Svartåvis är öringarna urstarka och söker sig direkt in bland stenar och prång längs med kanterna, hoppas tafsen håller är tanken som alltid kommer...

1450 gram Svartåöring, längesen det var populärt att stoppa spöt i munnen sådär, jag öppnade hårt men de andra kom snart igen...
Dagarna avlöper bra för egen del, landar ett antal öringar med topp på 1450 gram, de tar alla på sjunklina och bäcksländenymf eller liten svart wollybugger. Svartån håller även ett rikt bestånd med gädda, ett bestånd som med Länsstyrelsens hjälp decimeras varje år. Man går även ut med riktlinjer om att ta upp den gädda som fångas för att premiera öringbeståndet. Jag fångar flera gäddor med topp på 6000 gram, 3400 gram, osv En madam på sex pannor är en respektabel gädda även i Stockholms området. Att ha landat en sådan på 3X-tafs och bäcksländenymf i strl 10 är rätt läckra förutsättningar ska jag erkänna. 
Johan plockar fram det lätta artilleriet och visar var skåpet ska stå!

Broarna är inte bortspolade så vi kan lätt ta oss över
 
Tomas med vrickad fot under fiskeveckan visar ändå hur en mink gör, meddelar lite försiktigt att nu är det stor fisk på G...

1750 gram Svartåöring, en fantastisk fisk och en självklar öringkung denna resa. Hatten av!
Tomas är veckans öringkung, obestriden när han landar en fantastiskt fint tecknad Svartå-öring på 1750 gram från Björksta Stenar i Pyttehån. Minken som vet hur man gör, gör det även här såklart. Trots en vrickad fot som innebär begränsad rörelsefrihet så visar han var skåpet ska stå. Tomas är ett med flugan Wolly Bugger och  det visar sig vara rätt även denna gång, i detta vatten. Hatten av!
Liten brun forsslända är tillsammans med bäcksländorna de som trotsar det knappt fyragradiga vattnet i Svartån.

I Norra stugan mår vi gott om kvällarna, eldar i kaminen och torkar upp. Äter enkel mat som avslutas med en liten whiskey. Tidiga kvällar efter fiskedagar som sträcker sig från halvniotiden på morgonen till sjutiden på kvällarna. Vår stugas flugor spenderar mest tid i vattnet och vi tar också mest fisk av de 12 upplåtna fiskekorten denna vecka.
Roine drillar...
Det flugfiske som man ser fram emot med intensiva kläckningar och vakande storöring i massor uteblir denna vecka, något att se fram emot nästa gång vi besöker det så väl beskriva fisket i Färnströms böcker Öring och Med streamer mot strömmen.

Kännetecken på hur långt våren är kommen i dalen, fjällbjörkarnas knoppar kämpar i de få soltimmarna hittills.

Nationalparken består, samma fotografi av samma stam tog jag 2009, fantastiskt.

Urskog och fjällsfiskevapen, alltid två spön tacklade.

orörd natur, meditativt.
I gammelstugan så bor naturligtvis en familj över generationer, precis som Ekmans har kamperat där. Nu med Farfar, son och sonson. De är strömmenfiskare som muttrar över det bistra klimatet, kastar som gudar och går till de rätta ställena gång på gång. Men för rävar som parkerar i lokstallarna och inloppet till Stenbuhån och smyger längs Nedersthån blir det ingen öring. Den äldsta räven i familjen surar (Farfar) men visar under en stund för oss alla vad fisket i Svartån handlar om. Utsmugen på en udde i Lillhån lägger han ett fantastiskt kast med en liten nymf i strömmen, en stor fisk tar nymfen och han drillar varsamt. Håns alla åskådare håller andan, en lång stund senare nätar han en öring som snabbt fotograferas och släpps tillbaka. Snyggt. När jag senare frågar om fisken får jag till svar ”2.2 – 2.5 kg ungefär”. Att inte väga en sådan stor öring, hur många över två kg har han fått? Sån ska jag också bli när jag blir stor! Vördnadsfull.

Lunchpaus i klassiska flugfiskevatten

Norra stugan värmde oss gott på kvällarna

Friskt porlande fjällvatten i kåsan

Gädda på 6000 gram; 3X-tafs och en bäcksländenymf i strl 10 - att en sådan stor fisk ens tittar åt en sådan liten fluga.
 Premiärveckan i Svartån hade allt (nåja inte kläckningar med öringaktivitet i ytan) och vi kommer tillbaka.

2 kommentarer:

Mats sa...

Härligt läsning!
Det ser ut att bli skoteroverall och pimpelspö för mig när jag drar norrut snart. Våren är sjukt sen däruppe i år...
/Mats

Anonym sa...

Skickligt! anhåller om att hänga med nästa gång :-)

/Nynäs