Historiska öringströmmar och nordan

Nationalpark med bevarad urskog, det blir inte vildare än såhär.

Fungerade camouflage lika vackert som en tavla. Något för ögat att vila på.

Middagen vilande mot gammelstugans flera hundra år gamla virke, en syn som fastnar på näthinnan. Nystekt öring i pannan slår det mesta.

Rolle med en vacker öring, inte alls hans största men 1.6 kg räcker rätt långt... Sista passet på sista dagen slår han till men visst innan dess öring på upp till 1.5kg.

Oskar på tur med en enkommatvåa, troutbum med känsla för var flugan ska presenteras. Oskar toppar på 1.4kg denna vecka.

Catch & Release för att bidra till att en fantastiskt vacker och sedan länge vild öringstam ska bestå.

Plötsligt tittar solen fram och värken i ryggen av allt monotona kastande får sin vila, om författaren somnade in?

1.5kg styrka och skönhet, leendet sitter inte särskilt långt inne.

De mystiska håarna som lockar med sin vilda och vackert tecknade öring, denna vecka är det tio fiskekort lösta av tjugo möjliga - är det det olycksaliga vädret som gör att det inte är fler? Vi kämpar i nordanvinden som konstant ligger på i mellan 10 - 15 meter per sekund (!) och det gäller att hitta platser där det överhuvudtaget går att kasta i detta oväder. Vi vet att det kan vara så här illa , det har hänt förr. Första dygnen faller regnet men vi har kläder och psyket för det.

Värre är det för andra, tre av de andra fiskarna ger upp efter två dagar och går hem igen. Utan att ha känt eller fångat någonting. Förvåning bland oss för visst är det kargt och svårare än vanligt men fisken äter dygnet runt och vi vet var det går att finna... Rolle är skolad av svärfar Sven som upptäckte fisket 1936 tillsammans med Skribenten och på den vägen är det...

Säsongens första nattslädor kläckor och det är ett smörgåsbord för öringen som är så viktigt och det får igång den att jaga...

En klassiker, Royal Coachman, i slutet av trettiotalet nästan det enda som satt i änden på guten.

Det sliter till i linan precis när jag ska ta hem flugan, den har knappt landat förrän det stångar elakt i andra änden långt där ute. Rolle ser mig och undrar om jag vill ha hjälp? Jaa säger jag med darrig röst för det är en av de större öringarna som har fastnat på flugan. En stund senare så håvar Rolle en öring på 1.5 kg och jag är nöjd. Dag två och jag är öringkung. Som om att det skulle vara viktigt såhär på historisk mark där naturen fortfarande härskar. Tills nu ett antal landade öringar på upp till 1.2 kg men denna är otvivelaktigt störst hittills.

Vi drar oss tillbaka i gammelstugan som är nästan lika gammal som urskogen själv. Våra trötta, blöta och vindpinade själar finner ro medan vinden dånar som en dammsugare där utanför. Vet inte om vi skulle klara att fiska med sådan intensivitet om inte kläder och själ fick värmas upp och torka med jämna mellanrum.

Sista dagen - sista passet innan vandringen hem, förr och nu: har har varit här varje år sedan 1968 så det är klart att han vet var han ska gå tänker jag. Mycket riktigt så kommer det en timme senare en Rolle gående med mycket lätta steg och var är det han bär på i handen? 1.6 kg öring som tagit på pålandssidan längs en djupbrant, Rolle visar var skåpet ska stå, hur en lina ska läggas men framför allt visar han på erfarenheten - öringkung 2009.

Tillsammans tar vi ett tjugotal öringar med topp på 1.6, 1.5, 1.5, 1.4 osv -Hatten av, Svartån vi kommer tillbaka!

En 40-åring och gäckande gösar

En 40-åring och gäckande gösar

”Vad ska vi hitta på i present då?” Undrade vi. Jonas har ju det mesta och vem vet vad han får av de andra? Efter en del dividerande hit och dit lutade det åt en fisketur och den här gången skulle vi guida Jonas på en fisketur. Men, vart skulle vi åka och hur skulle vi fiska? Kanske låta Thomas göra sitt supermäsk och sedan mörtmete, eller varför inte prova på abborrarna i Johans Gagnef eller kanske fiska med kastspö med roddbåten nere i Vinterviken? Alldeles för fjuttigt. Inte en chans att det skulle kunna tävla med Jonas femkilosregnbågar och blanklaxar från strömmen. Och som 40 årspresent dessutom. En 40 årsdag som vi dessutom hade fått förmånen att vara med på ett par veckor tidigare. En fest att minnas; Skumpa, rökt strömmenlax, tjälknöl, utsökta viner, kaffe, bar och mera bar, musik, ännu mera bar, janssons frestelse, och så in i baren igen… Nej, vi var tvungna att försöka sikta högre och…ta hjälp av någon. Valet föll på en legend inom sportfisket, vilken skrivit ett antal böcker, tidningsartiklar, gjort fiskefilmer och som numera sysselsätter sig som fiskeguide, nämligen Hans Nordin. Gösmete på levande strömming hade vi aldrig hört Jonas yttra något om och därför bad vi honom att ta med oss ut på just det fisket.

”Den 31:a maj är det ledigt” svarade Hans på vår förfrågan och så blev det. O7.10 hämtade vi upp 40 åringen. ”Vad gör Thomas här?” tänkte Jonas, när Thomas ryckte honom i foten. Lagom pigg efter att dessutom ha varit på 40 årsskiva kvällen innan.

09.00 hade vi fått i alla grejer i båten och lämnade Spillersboda för en dag med god mat, glada vänners lag och fiske med en guide. Men fisket då? Hur var det med det? ”På en skala över svåra förutsättningar för fiske är det en nia av tio möjliga idag” menade vår guide. Sol, minimalt med vind och årets varmaste dag hade vi lyckats pricka in denna dag. Men större under har väl skett än att man ska kunna lyckas lura en gös. Och visst lyckades vi, åtminstone få gösarna att nappa. Ett flertal dykningar av våra strömmingsapterade krokar resulterade dock bara i punkterade strömmingar eller några snabba gung, och sedan borta. Vi beslutade att bryta för lunch och summerade ihop en gädda och, dock viktigt, ett flertal strömmingar. Länge sedan några av oss kände fisk…

Jonas hade vid det här laget tom fått i sig en smörgås och en coca-cola. Alltså började mannen för dagen återfå lite aptit och energi, vilket bådade gott för eftermiddagens fiske som skulle ägnas åt gäddorna, då gösarna varit så ogina med att spotta och ha sig..

Dags för lunch alltså, valet av plats föll på en klippa vid en fjärd där vi fick veta att mer än en storgädda och storgös nappat. ”Vi äter och fiskar samtidigt” menade guiden, och det lät bra för alla. Och mitt i lunchen. ”Den tar du!” Jonas räknade till 10 och svarade med ett perfekt svepande mothugg. Spöet böjer sig djupt ner i klingan och vi anar alla att nu är det en respektabel fisk, högst sannolikt en gös, som tagit strömmingen. En kort stund senare upprepar sig historien och fisken lossnar. ”Synd, här har vi fått flera fina gösar och det där var nog en fin göshona, det indikerade åtminstone spöet” blev Hans kommentar.

Efter lunchen, som Johan fixat med finfin quinoasallad, grillade lammkorvar och lite fika på det, var vi alla taggade på att kasta på gädda istället för att meta gös. ”19 stycken på en förmiddag förra veckan, och två fiskenoviser dessutom” hade vi fått veta. Dock skulle det nu bli betydligt svårare.

Vi provade gamla beten, nya beten, annorlunda beten, fina platser, snabbt, långsamt, ännu finare platser och djupt och grunt, vikar och grynnor. Gäddorna hade bestämt sig. Men när det är riktigt svårt prövas fiskaren, och vi gav inte upp. Speciellt, inte Jonas. Den första gäddan efter lunch hugger mycket riktigt på hans spö.En gädda i 2,5 kilos klassen, den lever lite rövare i båten men får friheten strax åter.

Detta imponerar dock föga på guiden. I stort sett varje ny plats bär på en historia. ”Gädda 12,8 i april för några år sedan, efter en timme nappade den, jag visste att den skulle stå där, Gädda på flötmete 11,4” osv, delger vår guide oss. Men inte idag. En något frustrerad guide ber oss till slut att fiska lite längre än planerat, bara för hitta fisken, och framför allt få den att nappa.

”Här fick de 19 förra veckan. Stället ser inte så mycket ut för världen". Men fiska här förklarar vår guide. ”Gädda! Jag såg virveln och så drog det till i spöet. På jerken” säger Jonas. Han hade tagit rådet på allvar, och som så ofta, trodde han att det skulle nappa. Och belönas med en 3,4 kilos gädda.

Vi andra känner ingenting, ”hur kunde han få fisk där” tänker jag själv. Tomas får dock sista ordet, på det sista stället, mitt på toppen på en grynna, nappar en 1,5 kilos gädda. Dagens fjärde. Summa summarum: 4 gäddor och ett antal napp på gös.

Sämre dagar har vi alla sett. Speciellt med dagens väderförutsättningar. Hans gjorde allt han kunde, manade på och lyckades faktiskt hitta fisk. Men ändå: ”Jag känner mig besviken grabbar, jag är ledsen för att det var så dåligt. Men jag vill gärna kompensera detta på något vis. Hör av er till mig någon gång i januari, så ska ni få ett förmånligt fiske på ismete. Följ med i vinter, så får vi se om vi har lite mer flyt på ismete då” föreslår Hans. Ett erbjudande som vi självklart tackar ja till. Ismete om ett drygt halvår, på vinteris, känns mer än avlägset idag. Men tiden flyger iväg, och snart, är det vinter igen. Men det är då det, nu är det sommar och sol, ett tag till får man hoppas.