Strömhult anno 2011



Kampen är över, tafsen höll i storfiskens land...

En sommar, en fantastisk sådan, där drömmar om fjärran fiskedestination fryser inne, där skärgårdsseglingen och fisket tillsammans med barnen för mig återigen blir en besvikelse i bristen på abborre och gädda. Där passen till lättillgängliga ädelfisksjöar inte har blivit av. Annan tid än fisketid har prioriterats och det har gjort mig och familjen gott. Jag har liksom andra fisketokiga grannar i mitt område spenderat tid på landsvägscykeln, nya rekord på Vätternrundan är satta. Fast fisket finns hos mig som alltid på näthinnan så många ljusa sommarkvällar har ägnats åt att fylla flugaskarna med siktet inställt på framtiden. Askarna är fyllda. Sommaren övergår i laxfiskesäsongen i Strömmen (sensommar kallas det visst för?) men laxsteget uteblir, spenderar nån natt men ger snart upp.

En dag på jobbet...

Strömhult hägrar som en oas, ett ställe där mitt uppdämda fiskebehov ska få utlopp. Alla är laddade, i år har klubben med tre juniorer som ska skolas till riktiga flugfiskare. Vi är tio till antalet och pirriga när klockan går mot 16:00 och fisket kan inledas. Ån är som jag minns den, det är min femte resa hit och kunskaper om åns hålor och hemligheter plockas fram en efter en medan jag vandrar nedströms. Vattnet är precis så klart som förra året, vi ser regnbågarna där de står och nymfar på sina ståndplatser.


Kampen är över och bågen får återgå till sitt rätta element.

Den första fisken lurar jag i poolen Sekreteraren på en torrfluga, Ismopuppan. Jag kastar på en fisk i trekilosklassen som står alldeles under ytan och äter något. Den tar resolut flugan som sitter väl i mungipan vilket är tur det. Den första poolen är knepig att köra fisk i med sina tre inlopp, stora stenar och en seg nacke delvis täckt av uthängande buskage. Ändå är denna pool min och många andras favorit. Den ställer en kastteknik på svåra prov och ger, om man behärskar underhandskast, en ypperlig möjlighet till ett snabbt uppströms nymffiske på synlig fisk vilket är bland det mest spännande jag vet.


"Strömhultsflugan" fast förankrad i överkäken, nymfen lurar upp 20 av mina 24 fångade regnbågar. Ej inräknat ett tiotal tappade...

Det dröjer inte länge förrän jag byter till min självklara ”Strömhultsfluga” – en myggpuppa i strl 14 med flou-röd skalle och tunn kropp av svart floss och kopparflash. All fisk vi ser nymfar. En enda fluga som ger mig så mycket här, det visar sig också att jag tar 85% av mina fiskar på den nymfen i år. För skymning och mörker binder jag den med självlysande kula och kropp då självlysande flugor är ett hett vapen i Strömhult. Jag har provat just självlysande flugor i många regnbågsvatten och hittills är det faktiskt bara i Strömhult och i Norrtäljeån som det fungerar – men som det fungerar sen!

Sen presenterar jag puppan med 2X (!) floucarbontafs då fisken här är av ansenlig storlek vilket även ställer krav på tafsen och krokgodset dvs att kroken är kraftig nog för att inte rätas ut under den påfrestning som vansinnesrusningar ger. Med floucarbontafs kan jag gå upp i grovlek utan att skrämma fisken. Myggpuppefiskets effektivitet visade Vladimir från Stockholms Flugfiskecenter under min första resa, då smög han omkring med en liten påfågelherlsnymf med guldskalle och tog den ena enorma regnbågen efter den andra.

De tre första fiskepassen spenderar jag nästan uteslutande i strömmarna, nedre delarna av ån från Vladimirs Corner och nedåt har mer och mer blivit mina favoriter. Här har fisken gått längre, det kräver ännu mer av indianen i mig för att närma mig dem och utmaningen blir större. Redan första dagen ser jag en enorm regnbåge som lugnt står och betar under en buske på Nymf-rakan. Jag ger fisken några försök varje gång jag är nere, väsentliga delar av min flugask provas ut men ger inga reaktioner annat än att den backar ned mot botten när jag blir för ivrig. Varje gång jag är nere och kikar ser jag den där och ju fler försök jag ger den desto intensivare blir min relation till fisken, jag konstaterar att den lätt väger över fyra kg och faktiskt ibland är intresserad av mina myggpuppor. Jag ska lyckas lura den. Dessutom är den större än de jag fångat hittills, att smyga omkring med en pytteliten myggpuppa har gett mig fisk på upp till 3.6 kg men om vikten vore det viktigaste skulle jag byta vapenarsenal.
Tredje fiskepasset och kanske sjätte gången jag försöker så ser jag ett annat mönster hos fisken. Den står nu precis under ytan och betar mer intensivt än tidigare. Jag smyger ordentligt noggrant, tar det mig tio minuter att närma mig fisken strax bakifrån? På andra driften ser jag hur bågen upptäcker min lilla kreation och spänner ut bröstfenorna och tar sats… jag är så spänd att jag instinktivt blundar för att i min iver låta bli att rycka flugan ur munnen. När det drar till så höjer jag spöet och en fantastisk rusning tar vid ända upp till det lilla inloppet i poolen. Det blir en vansinnig kamp och en lång stund senare kan jag näta fisken. Den visar sig väga 4.5 kg och jag lurade den till sist! Vilken enorm tillfredsställelse.


4.5 kg regnbåge, återigen Stor fisk på liten fluga.



Möter sin baneman, den lilla nymfen visar sig vara oerhört effektiv fiskad fridriftande. Flytdegen som markör fungerar inte alls i år.


Klubbens juniorer är tuffare än många andra medresenärer och den yngsta deltagaren tar också resans största (5.5) samt tredje största fisk (4.8). Här har vi tre blivande storfiskare som säkert kommer igen!


Anton, en av tre juniorer, med respektabelt personbästa



Patrik drillar i Vladimirs Corner...



Patrik med 4.9 kg i famnen...



Tung körning på Stolpastryket



Att håva med "Gotlandsracketet" känns tryggt i storfiskens land

Sammanlagt fångar vi 58 regnbågar och 1 öring och jag lyckas återigen fånga ett stort antal regnbågar; 24 till antalet. Medelvikten är för mig ca 2.8 kg med topp på 4.5, 3.6, … osv. Patrik som är min kumpan i smygandets konst på de nedre sträckorna får 10 stycken och minnesvärt är när han med en uppströms presenterad nymf i Vladimirs Corner lurar en av de synliga nymfande fiskarna. Det är alltid kul att dela sådana ögonblick.
Christers gör debut i Strömhult och levererar naturligtvis personbästa på fluga. Många är de som inte är nämnda här, många fina fiskar fanns inte förevigade på min kamera men vilket fiske vi hade!


Kassören och fd Kassören fixar kvällsmaten...

Snart reser vi till Hökensås med flugfiske i strömmande vatten och ”egen” sjö på schemat, jag är uppvärmd och stretchad. Packningen står kvar i hallen…