Lösa funderingar vid kaffeautomaten

Jag är alltid på väg någonstans, en enstaka söndagsmorgon när jag sitter och njuter av mitt nybryggda kaffe så kan jag fundera över mitt kaffedrickande på jobbet. Vet jag egentligen vad det kaffet smakar? Att jag inte är särskilt imponerad av kaffet som sådant är helt klart men förtränger jag eller är det för att jag alltid dricker det i steget, på väg någonstans, som jag inte riktigt vet hur det smakar? På möten suger jag i mig en kopp de första tio minuterna men jag stannar aldrig upp och njuter som man kan se människor göra i vissa filmscener. Det ser så gott ut när de gör det men de har säkert annat kaffe i muggen. Sådant kaffe som jag har nu, Zoegas rättvisemärkta mörkrostade mmm...

Tänker ofta på fiske just när jag trycker på knapparna på kaffeautomaten på jobbet. Associationer till pulverkaffe och sandåsland eller ljummet kaffe med iskall mjölk ute vid skärgårdsbandet kanske, vet inte. Det blir alldeles för många koppar och alldeles helt säkert en massa tankar om fiske.

Höstens fluga - myggpuppan med ett extra blyhagel tjugo centimeter framför flugan. I storm fungerade det bra.

Det blev en kort tur till Rudan, valde nog den blåsigaste dagen på 2000-talet. I bilen hör jag en väderleksrapport om vindar på 16-20 sekundmeter... jag har flugfiskegrejor i klass fem där bak... Hur kort turen blir förstår jag redan på vägen dit. Men det är ett andningshål, en paus. Den extratunga myggpuppar driver fram längs botten och hugget kommer så tydligt att inte ens storm hindrar mig frpn att se det. En kort tur. En lyckat tur. Regnbågen väger någonstans 1.7-1.8 kg.

Det är så det är, lösa funderingar vid kaffeautomaten handlar oftast om fiske. Sån är jag.