Gålö vid västan

Kylan kommer ordentligt nu, snart ligger isen på favoritsjön och då åker microbalansarna fram. Korta dagar, ruggiga vindar och temperaturer nära noll. Senhösten övergår i Advent och luciatider, julstämning väcks hos de flesta - havsöringstider tänker en annan. Har kämpat mig igenom höstar i skärgården förr, drillat lekvadrandande havsöring från flytring utanför Långgarn, tokdragit streamers i Kagghamrafjärden i tiogradigt vatten och lurat upp septemberblänkare, kämpat från båt och lurat upp oktoberkylda blankingar vid ytterskär men mest av allt bommat mig fram till det magiska Lucia. Ingen dag är en säker havsöringsdag på hösten, inte som på våren i april. Bomturerna är många och sedan kommer Lucia - nånting händer då, kanske är det vattentemperaturen som en gång för alla får öringarna att parkera grunt. Nu är det inte lucia än, tredje veckan i november bara och det drar i fisketarmen...

Kommer iväg en vardag, en termos kaffe och epoxidrag för jag lämnar flugfiskeutrustningen hemma. Tvekade länge men valde till sist spinnfisket. Bilen styrs mot Gålö och den nordöstra kanten utanför Skälåker. Stranden ligger i lä denna blåsiga och disiga dag. Det brukar vara bra med lä under sådana förutsättningar. Fjärden känns stor och de uppstickande stenarna och grynnorna allt för få. Fikar först, brukar aldrig göra det men idag är det så jag gör. Njuter av tystnaden och det lugna vågskvalpet mot stranden. När kaffet är urdrucket så väljer jag en skärdårdsguidernas epoxiskedar i färgen barnbajs (ja fråga mig inte varför den heter så, så ljusgrönt tycker inte jag att barnbeck är).

Kastar i solfjäderform och tar hem draget med ojämna intervaller med blicken fäst mot horisonten. Påminner mig själv om att vara vaken, följa draget för att eventuellt upptäcka någon efterföljare. Men det här är meditativt och jag behöver komma ifrån jobbet, njuter. När jag gått ett stund och kastat så känner jag stöten, det blixtrar till i änden av linan och jag vet att det är djupt där draget befinner sig. Finns ingen chans till bottenkontakt just där. Koncentrationen är med ens på topp, kastar ut igen på samma ställe. Vevar mer koncentrerat nu, i ett spinnstopp känner jag en stöt i linan och jag gör ett blixtsnabbt mothugg. Fisk!

Känner med ens att det inte är den största öring jag har haft på, efter en kort drill kan jag landa en fyrtiocentimetare som får simma tillbaka. Tillfredsställd. Kastar ut draget igen men något mer till höger denna gång, finns det en så brukar det finnas flera. Efter fem sex vevtag sitter ännu en öring där, av samma storlek. Inom loppet av några minuter så tar jag fyra havsöringar men tyvärr ingen över femtio centimeter. Kan ändå inte tro på det jag upplever, efter den fjärde öringen är det helt dött. Fortsätter fiska en halvtimme till men känner inget mer. Fyra öringar måste ha stått packade på precis samma ställe, tänker på storleken och att det hade varit kul att fånga dem på flugspö. Att det ändå finns fisk i den storleken, samtliga hade hel fettfena. Altså inga rester av den inplantering som gick åt fanders häromåret. Vilda öringar. Njuter av dagen, lukten av skärgård och tallar,

Styr bilen mot Enskede på 73:an, i det fallande mörkret möter jag massor av bilar. En kvart blir i rusningstid till en halvtimme. Men vilken dag.