I mörkret vid Stensån

Stensån (http://www.algonet.se/~runtek/stensan/index.htm) rinner ut i havet norr om Båstad och är en välrenomerad lax- och havsöringsfiskeå trots sin litenhet. Familjen spenderar en sommarvecka per år på Hallandsåsen ovanför Båstad och jag har promenerat förbi ån i många år, nu var det äntligen dags att begå fiskepremiär. I fisketidningar läste jag redan i början på juli om en bonde som tagit två laxar på 10+ vid Våxtorp ett par mil längre upp i systemet där ån inte är mer än ett par meter bred...

Ett lovande regn i början på veckan, familjen tyckte precis tvärtom om, gjorde att jag planterade tanken på att vara borta en natt för fiske hos dem. Sedan kom värmen och när kvicksilvret visade närmare trettio grader så var mitt hopp om storfångster mindre. Sagt och gjort, Maria och hennes syskon skulle partaja på Peppes Bodega medan jag fick ån för mig själv. Jag kom till ån en torsdag vid tiotiden på kvällen och i skymningen mötte jag två andra flugfiskare. Längst ut på flytlinans tafs satt en liten dubbelkrokad Glödhäck i storlek 14, det strömmade ganska friskt trots torkan och min fluga sveptes med jämna steg nedströms heta nackar som ledde ån ut mot havet.

Mörkret kom på riktigt vid halvelva på kvällen och strax innan midnatt stötte det till i linan, det där osannolika hugget, som skulle komma trots att jag egentligen inte trodde på det. Det är en fin fisk känner jag direkt och efter ett par minuter så lyser pannlampan upp strandkanten och jag ser en fin havsöring framför mina fötter. Snabbt måttat med spöets markering på 50 cm så uppskattar jag den till ca 47 cm innan den får simma tillbaka. Det är helt kolsvart ute nu, självförtroendet är på topp och med jämna mellanrum hörs enorma plask från stor vakande fisk i ån. Jag ser knappt en meter och de andra två andra flugfiskarna viskar upphetsad till varandra.

Det blir många pauser, trassel är upphov till den del men även trötta ben och kastarm. Visst provar jag laxfiske med snabbt fiskade flugor över strömmen och en del vak lovar rejäl lax som inte backar för att markera revir... Fyrtiofem minuter senare är det dags igen, en dragning i linan när flugan fiskat ut i kastet. Min höjning av spötoppen som svar och mothugg och tunga gungningar där ute i mörkret. Den här gången hjälps vi åt och tre par pannlampor spanar ut i mörkret efter fisken. En liten stund senare ligger en havsöring på land, 57 cm och slank som västkustöringarna är. Denna behåller jag och tar hem till familjen, vilken natt! vilken premiär i Stensån. Sammanlagt fångar vi tre flugfiskare fyra öringar med topp på 61 cm. Jag kommer tillbaka, två havsöringar är bara början!