Kortfiske i Strömhult

4 kg fighter som får spöet att jobba hårt i strömmarna.

Så det kan bli ibland, den som samordnar och driver på andra att åka och fiska tvingas bli hemma. Denna gång är det inte jag, jag har packat och laddat för en heldag i Strömhult efter ett par års frånvaro. Det famösa fisket lockar igen och en vacker höstdag beger vi oss söderut.

Vacker dag bland strömmarnna...

Det är höst och i det varma vädret är det att fiska smått som gäller; myggpuppor i alla dess former går bra men frågan är om inte "Strömhultspuppan" fungerar bäst av alla. Under dagen fångar jag 11 regnbågar mellan 2,5 och 4 kg samt en öring. Fisket är som vanligt fantastiskt kul när man ser och smyger på fisken.

Det blir en fin dag med grillat vildsvin till lunch som Patrik styckat mmm och hann jag inte med en kort tupplur med? Fiske är avkoppling och att återkomma till ett vatten som man känner utan och innan är riktigt roligt. Dagens största fisk tar Ambjörn på 6,4 kg och totalt kommer det upp fyra över sex kg och ett antal över fem kg - stor fisk för oss vanliga puppmetare och det som lockar med resan hit.

"Strömhultspuppan" lurar stora bågar

Små epoxi myggpuppor i strl 16 fällde några regnbågar

Ambjörn med dagens största regnbåge!

Högsommarvärme i Norrbyströmmen

Det är 30 grader varmt idag med, en vecka med fantastisk sommarvärme har högtrycket som är parkerat över Sverige givit oss. Vi åker i bil till Norrbyströmmens bågar, en helg i juli, kanske kan torrflugefisket vara sådär fantastiskt och visst borde det bli grymt under den varma sommarnattens skymningstimmar?

Inbäddad i sommargrönska slingrar den sig fram - Norrbyströmmen

Norrbyströmmen ligger inbäddad i grönska, det är vackert - jag har inte besökt ån sommartid tidigare utan bara karga höst och vintervår dagar. Det här är något helt annat men det är sig ändå likt med den sightfishingmöjlighet som ån erbjuder. Vi ser fisken vi kastar på och ja den ser oss om vi inte är försiktiga, en del av tjusningen.

Regnbågarna är i fin kondition och extremt starka i det sommarvarma vattnet.

Fisket är ömsom svårt och ömsom lätt i Norrbyströmmen, denna gång är det det förra. Vi fiskar med långa tunna tafsar och det är inte förrän mikroflugorna i storlek 18 med tafsar på 5X plockas fram som det roliga fisket börjar. Det ska vara svårt men inte hopplöst brukar jag tänka.

Det vakar lätt och frekvent, små nattsländor kläcker.

Liten F-fly i krokstorlek 18 binder jag med hjälp av peangen.

Mitt i natten är fisket högintensivt och det vakar och plaskar överallt.

Det blir ett bra pass, en flykt från vardagen med flugspöt utan att bege sig till Norrlandstjärnar. Ett femtontal regnbågar summerar vi dagsverket till. Tropisk värme, mikroflugor och tunna tafsar. Fiske i shorts och t-shirt. Högsommar!

Midsommarnattsröding

Midsommar i Hede, Härjedalen, när regnet öser ned i 08-regionen vankas det sol och värme norröver. Familjen trivs i värmen som är utan knott och mygg då sommaren är sen här liksom i resten av Sverige. Vi firar Midsommar på sedvanligt vis men blöter även våra linor i vår å - Kölån som rinner alldeles bakom stugan. Ån är liten och man kan knappt tro att den var transportled för timmer för hundra år sedan, beståndet av bäcköring är av det envisa slaget med tusenbröder som aldrig får chansen att växa sig större i de grunda strömmarna. Här skapas nya minnen för Albin och Julia genom bäckmete med mask och krok eller faktiskt flugfiske med alldeles för stor Streaking Caddis i linänden - en sådan som ingen fisk kan motstå och ingen nybörjare kan misslyckas med.

Högt vatten i hela Norrland denna Midsommar.

En kväll smyger jag iväg själv, ut i skogen med vadare och spö, mot Styggtjärn där jag vet att rödingarna lever i det bistra fjällklimatet. Det är en fin sommarkväll efter en varm dag och aktiviteten är enorm i vattnet. Med en liten nattsländepuppa fiskar jag längs gräs- och vasskant bland de jagande rödingarna. Det är gott om mat i vattnet, så gott att min fluga försvinner ibland alla insekter men idoget fiskande ger resultat.

Styggtjärns rödingar, en av de stora - 1 kg prick som knep nymfen inne bland gräsen

Jag river flera fiskar men får upp ett antal rödingar där de flesta  ligger runt halvkilot, starka och vackra. Kvällens största är inte fager men stark och smal efter en hård vinter. Kampen är lång och enveten, tafsen håller och den lilla nattsländepuppan fast förankrad i mungipan.

Midsommarnattens mörken är mer som en skymning men en fristad för fisken som simmar längs land, nära, nära...

Medan mitt drömfiske pågår vibrerar telefonen, Albin och Julia gör som sin far och är ute och smyger längs Kölån. De ville följa med mig till tjärnen men måste vänta ett par år - den längtan... Att inte lägga band på sig belönar dem med varsin bäcköring, triumfen är total!

Brevet finner sin mottagare mitt i natten när Pappan kommer hem... Julia 9 år har också fiskat och vill dela sina minnen.

Rödingar i den mindre storleken från 500 gram och uppåt, hur många fångar jag den här kvällen? Ett tiotal? Vakfesten tar aldrig slut.

Julia bäckmetar samma kväll i Kölån, framgångsrikt.

Albin har redan annekterat mitt LOOP Green Line #5 och smyger sig fram längs ån. En Streaking Caddis i strl 10 kan ingen svältfödd bäcköring motstå.

Premiärvecka i Svartån

Svartåns historiska öringar lockar...

Vi tar bilarna till vägs ände en fredag i början på juni. Det vankas premiärfiske i fjällen, ett risktagande som i år är extra högt då våren i stort sett uteblivit. Vi vandrar över fjällkammen i hård blåst, regn och stora delar av vandringsleden är snötäckt. Det går tungt med våra stora ryggsäckar och vi är rejält nedkylda efter knappa fyra timmar på fjället. Nere i dalen är det något mildare även om termometern inte visar mer än 6 grader, vinden ligger inte på lika hårt härnere men björkarnas knoppar syns knappt. Så tidiga är vi detta år. Som tur är har vi både fiskeutrustning och kläder som kan möta en vattentemperatur på knappa 4 grader, vi är vana och vet vilken risk man lever med den första fjällveckan på säsongen.

Pulsande i snö och dimma, premiärvecka på fjället. En vandring på tre och en halvtimme med packning i dessa förhållanden tär på kropp och psyke - men vi vet vad som väntar...

Dagarna präglas av hård vind, temperaturer som aldrig kliver över 8 grader och ideliga väderomslag. Varje dag omfattar ett regn, ett snöfall, någon timmes sol och bara allmänt mulet. Trots detta kläcker bäcksländor och liten brun forsslända men det är så pass kallt att öringen håller sig på djupet i sina födosök.

Ja vi är i den berömda ”Svartån” som Författaren kallade den i sina böcker och artiklar i fisketidningar, vi är fyra av tolv lyckligt lottade som får premiär-inviga de famösa håarna för säsongen. Med förvåning kan jag konstatera att de andra flugfiskarna inte gått i samma skola som jag, hårt präglad av Ekmans och Sven Carlssons (morfar Ekman) pionjäranda vet jag att det tunga artilleriet är nödvändigt att ta med sig de första trevande dagarna på säsongen. Det betyder helt kort att vår stuga vida fångar fler av Svartåns öringar är de andra två stugorna tillsammans. Jag är guiden och ledsagaren och mina vänner Tomas, Johan och Roine är de som ska njuta av flugfisket i ett av Dalarnas bästa öringvatten.

Några timmar in på första dagen sitter den där, första öringen över kilot. 1200 gram Svartåöring i Översthån som inte kunde motstå en långsamt fiskad fluga i det smältvatten kalla vattnet.

Vattennivåerna är exceptionella 60 cm över normalnivå och Författarens pool går inte alls att fiska överhuvudtaget.

Vattennivån i ån och håarna är nästan 60 cm över normala flöden vilket ställer till det; öringlokalerna Färnströms pool, Lokstallarna och Sven Carlssons pool är dubbelt så stora som vanliga år och därmed nästan inte fiskbara över huvudtaget. In- och utlopp mellan håarna dånar av vitt vattenskum så vi söker fisken i håarnas lugnare områden. Det visar sig vara rätt.

På Svartåvis är öringarna urstarka och söker sig direkt in bland stenar och prång längs med kanterna, hoppas tafsen håller är tanken som alltid kommer...

1450 gram Svartåöring, längesen det var populärt att stoppa spöt i munnen sådär, jag öppnade hårt men de andra kom snart igen...

Dagarna avlöper bra för egen del, landar ett antal öringar med topp på 1450 gram, de tar alla på sjunklina och bäcksländenymf eller liten svart wollybugger. Svartån håller även ett rikt bestånd med gädda, ett bestånd som med Länsstyrelsens hjälp decimeras varje år. Man går även ut med riktlinjer om att ta upp den gädda som fångas för att premiera öringbeståndet. Jag fångar flera gäddor med topp på 6000 gram, 3400 gram, osv En madam på sex pannor är en respektabel gädda även i Stockholms området. Att ha landat en sådan på 3X-tafs och bäcksländenymf i strl 10 är rätt läckra förutsättningar ska jag erkänna. 

Johan plockar fram det lätta artilleriet och visar var skåpet ska stå!

Broarna är inte bortspolade så vi kan lätt ta oss över

 

Tomas med vrickad fot under fiskeveckan visar ändå hur en mink gör, meddelar lite försiktigt att nu är det stor fisk på G...

1750 gram Svartåöring, en fantastisk fisk och en självklar öringkung denna resa. Hatten av!

Tomas är veckans öringkung, obestriden när han landar en fantastiskt fint tecknad Svartå-öring på 1750 gram från Björksta Stenar i Pyttehån. Minken som vet hur man gör, gör det även här såklart. Trots en vrickad fot som innebär begränsad rörelsefrihet så visar han var skåpet ska stå. Tomas är ett med flugan Wolly Bugger och  det visar sig vara rätt även denna gång, i detta vatten. Hatten av!

Liten brun forsslända är tillsammans med bäcksländorna de som trotsar det knappt fyragradiga vattnet i Svartån.

I Norra stugan mår vi gott om kvällarna, eldar i kaminen och torkar upp. Äter enkel mat som avslutas med en liten whiskey. Tidiga kvällar efter fiskedagar som sträcker sig från halvniotiden på morgonen till sjutiden på kvällarna. Vår stugas flugor spenderar mest tid i vattnet och vi tar också mest fisk av de 12 upplåtna fiskekorten denna vecka.

Roine drillar...

Det flugfiske som man ser fram emot med intensiva kläckningar och vakande storöring i massor uteblir denna vecka, något att se fram emot nästa gång vi besöker det så väl beskriva fisket i Färnströms böcker Öring och Med streamer mot strömmen.

Kännetecken på hur långt våren är kommen i dalen, fjällbjörkarnas knoppar kämpar i de få soltimmarna hittills.

Nationalparken består, samma fotografi av samma stam tog jag 2009, fantastiskt.

Urskog och fjällsfiskevapen, alltid två spön tacklade.

orörd natur, meditativt.

I gammelstugan så bor naturligtvis en familj över generationer, precis som Ekmans har kamperat där. Nu med Farfar, son och sonson. De är strömmenfiskare som muttrar över det bistra klimatet, kastar som gudar och går till de rätta ställena gång på gång. Men för rävar som parkerar i lokstallarna och inloppet till Stenbuhån och smyger längs Nedersthån blir det ingen öring. Den äldsta räven i familjen surar (Farfar) men visar under en stund för oss alla vad fisket i Svartån handlar om. Utsmugen på en udde i Lillhån lägger han ett fantastiskt kast med en liten nymf i strömmen, en stor fisk tar nymfen och han drillar varsamt. Håns alla åskådare håller andan, en lång stund senare nätar han en öring som snabbt fotograferas och släpps tillbaka. Snyggt. När jag senare frågar om fisken får jag till svar ”2.2 – 2.5 kg ungefär”. Att inte väga en sådan stor öring, hur många över två kg har han fått? Sån ska jag också bli när jag blir stor! Vördnadsfull.

Lunchpaus i klassiska flugfiskevatten

Norra stugan värmde oss gott på kvällarna

Friskt porlande fjällvatten i kåsan

Gädda på 6000 gram; 3X-tafs och en bäcksländenymf i strl 10 - att en sådan stor fisk ens tittar åt en sådan liten fluga.

 Premiärveckan i Svartån hade allt (nåja inte kläckningar med öringaktivitet i ytan) och vi kommer tillbaka.

Är det någon som sett storöringen i Alep och Lulep Louitaure?

En augusti som övergår i september, ensamma i fjällvärlden när de mörka timmarna blir flera, kylan kryper på och myggen helt utblir. Helikoptern tar oss till strömmarna mellan Alep och Lulep Louitaure, ett fantastiskt fjällandskap norr om Arjeplog. Vädret är stabilt, varmt på dagarna - ren sommarvärme och bara lätta vindar. Klara nätter ger kyla och is på tälten.

Öringen står på schemat, vackert tecknade som Arjeplogsöringen

Vi fiskar öring i strömmarna och i sjöarna, det vakar frenetiskt dagtid men det är de mindre fiskarna som är aktiva, när dagen övergår i skymning stiger medelvikten men den kommer aldrig över kilot. Det är varmt i vattnet, temperaturen pendlar mellan 13-14 grader och fjällvärlden är fortfarande varm efter den fantastiska sommaren. Nog är vattenståndet i vanliga fall även någon halvannan meter högre. Strömmarna är grunda och lätt vadbara.
På nätterna provar vi allt från myggpuppor till stora svarta tubflugor (rena havsöringsdräparna) och nog tar fisken men ingen av de stora lekvandrarna som vi hoppas stöta på. Aldrig har jag provat så många olika tekniker, flugor, vatten och förutsättningar...

Skogssjön utan namn som hyser grymma rödingar

Vi vandrar, lämnar strömmar och sjöar för närliggande sjöar på fjället och inne i skogen. Rödingen gillar inte denna sommar, i den lilla skogssjön får vi i alla fall kontakt. Framför mina fötter (och Johans när han ansluter efter mina upphetsade skrik) simmar rödingar på 7-8 hg upp till över kilot. Men. De ratar allt vi har i flugaskarna. Ändå en fantastisk känsla att under ett par timmar fiska på rödingar som simmar en meter ut från strandkanten och som återkommer enligt klockan, var 14:e minut.

Vandringen upp på fjällkammen från dalen i snårig skog (och ca 400 höjdmeter) tar ut sin rätt.

Helikoptern som glömde bort att hämta upp oss... en helt annan historia.

Vandringen och känslan innan man når de utsedda rödingsjöarna...

En dag vandrar vi långt och uppöver fjällkammen, en vandring på 15-16 km och många hundra höjdmeter gör att kaffe- och bärplockarpauserna är många och rena njutningar. Rödingarna går inte att finna men sjöarna är grymt fina.

Utloppet från Alep Louitaure

Öringarna i Alep och Lulep, alla stöpta i samma form - var fanns de riktigt stora?

Hårda nattfisken, som på laxfiskevis, kräver sin brasa och återhämtning

Lätt att vakna till den utsikten...

 Vi får ändå väldigt mycket öring, den hugger och är stark. Vi har fullt upp att lura den med olika tekniker. Mitt i jakten på de stora, de man vill prata om efteråt, så stannar jag upp och konstaterar vad vackert det är och vilken ynnest det är att vara helt själva i vilkmarken. Inga andra människor, bara vi och naturen.

Jag söker nätet i den digitala eran och ingenstans står det att finna: - Är det någon som sett storöringen i Alep och Lulep Louitaure?

Det här tar jag med mig, en stressad IT-kille på bank, att bara somna där man är med bra vänner och med fiskegrejor i hand.

Kvoterade vatten och sensommardrömmar

Sommaren lider mot sitt slut men brevet från Länstyrelsen i Norrbotten är vältummat. Kvoterade vatten är det många som söker och senast turen föll på min och TFF sida var Råstoätno för tio år sedan. Lätt att ge upp pappersexercisen men nu sitter vi här, i startgroparna. Flyg från Arlanda till Arvidsjaur och sedan vidare med hyrbil till Arjeplog och helikopter från Heli Arjeplog... BLand det bästa med att resa så är att man på ett par timmar tar sig från storstad till yttersta vildmark.

Aleb Luoitaure och Luleb Luoitaure med dess tunga inlopps- och utloppsströmmar

Vi väljer att åka strax innan fredningen av öringen som sker 1 september. Såklart hoppas vi på att få vara ensamma och dessutom att ägna mörkertimmarna åt att svepa stora svarta tubflugor och streamers över lekströmmarna där de stora öringarna redan har parkerat i väntan på sin lek. Att blanda dessa kolsvarta nätter med nattsländefiske på dygnets ljusa stunder efter sjöarna och strömmarnas rödingar och öringar - ja det är en långhelg i min smak...

När vi pratar röding så pratar jag även oftast Ransarpuppan... hittade en bild i en gammal Fiskejounalen, faktiskt den enda bild på detta vedertagna rödingmönster som jag någonsin hittat. Den rockade ordentligt under ett rödingfiske i Skaktardalen/Norge för många år sedan...

Ransarpuppan presenterat i en gammal Fiskejournalen

Nu ska här bindas och packas....

Myggpuppa och mormyska lurar Norrbyströmmens bågar

Vi planerar och pratar och funderar och väger alternativ... en vardag som ska gå ihop med familjer och jobb... dagarna går men ibland får vi till det. En faktisk dag i kalendern stryks, prioriteras för det vi gillar mest. Kortfattade SMS fram och tillbaka, mer behövs inte - vi har fyllt en bil med utrustning förr och det är bara destinationerna som skiljer sig åt.

Norrbyströmmen ska gästas, i en tid då kanske lite is fortfarande ligger på strömmarna. Flugfiskare som vi är, nog hoppas vi ändå få till någon timme på isen med - det finns inget så spännande som att kikpimpla på Norrbyströmmens regnbågar på bara ett par decimeters djup.
Det är en annorlunda vinter, en dag i mitten av februari bjuder på ett par plusgrader och på åkrarna som vi passerar längs E4:an söderut är det grönt.

En nymfande båge blir första fisken, sight-fishing med en liten myggpuppa. Foto: Niklas Örtengren

Det blir en vädermässigt fantastisk dag, solsken och vind och vi ser många fiskar i poolerna som vi kan fiska på. Det är dock ganska trögt och en liten myggpuppa med flou-rött torax i strl 14 är melodin när inte mormyskan sänks ned i hålet i isen. Fisken under som uppehåller sig under isflaken verkar mycket mer aktiv än den i strömmarna. Kanske invaggar "taken" fisken till trygghet?

Solen tittar fram och vårkänslorna kommer...

Niklas bild visar vilken fotograf han blivit, stulen med stolthet från Niklas blogg :-)

Isfisket är lika spännande som sight-fisket och det är svårt att prioritera den ena eller den andra metoden. Isfisket är såpass bitande att jag tar mig längre och längre ut på de lövtunna flaken. Lagom till eftermiddagen så går jag igenom så klart. Rödingarna under isen med sina fina karakteristiska fenor lockar mig i fördärvet. Norrbyströmmens lodge ligger förnämligt intill homepool och jag hinner värma upp mig innan hemresan, till Niklas oförtrutliga leenden...

Niklas går aldrig igenom... han bara drillar fisk :-)

Isfiskebilderna blir maffiga när vi är ute på tunn is

På vägen hem norröver slås vi än en gång av ljuset, värmen och grönskan. Det är mitten av februari vid 16-tiden på eftermiddagen - det borde vara midvinter. Är det en riktigt lång fiskevår på G?


Tack Niklas för bilderna! Ska välan också skaffa en sån där kamera och såndäringa objektiv...
Läs Niklas blogg med!